Annons

Öppet brev till Gustav Fridolin om nya prao-lagen

Hej Gustav!

Jag har jobbat som studie-och yrkesvägledare i väldigt många år, främst inom grundskolan, och jag nog skickat ut omkring minst tusen elever på prao. Mina erfarenheter av detta kan sammanfattas som såhär:

* Eleverna fick värdefulla arbetslivserfarenhet som i bästa fall också gav dom nyckeln till sommarjobb och extrajobb och stärkt självförtroende.

* Eleverna fick möjlighet att testa nått annat än skolarbete och få beröm för sina sociala förmåga.

* Deras val av praoplats har inte haft så hemskt mycket att göra med deras gymnasieval.

* Lärarna tog inte alltid tillfället i akt att engagera sig i prao utan istället ägnade de sig ofta åt att se praoperioderna som lite av andrum för att rätta prov och annat administrativt lärararbete.

* Skolorna hade inga särskilda mål eller ambititionet med prao.

* Det fanns inga riktlinjer för hur prao skulle organiseras utan oskrivna rutiner enligt 'såhär har vi alltid gjort' mer tradition än profession.

* Prao innebär för mig som syv och mina syvkollegor en massa administration som vår utbildning inte rustat oss för, jag jagade praolappar som skulle lämnas in ibland utan stöd eller hjälp av lärarna.

* Arbetet med prao krockade med vägledningen. Det fanns inget värde i att bli irriterad på elever som inte lämnade in lappar i tid istället för att bygga upp ett förtroendebyggamde relation inför vägledningen.

* När jag kom som ny syv till en skola och frågade rektor om hur skolan skötte prao fick jag ingen info utan istället fick jag fråga mina kollegor i skolorna i området.

* Det fanns i bästa fall en prao-samordare som skaffade praoplatser och gav skolorna listor med praoplatser att dela ut till eleverna så att de själva inte skulle behöva skaffa dom själva.

* I små kommuner med ytterst begränsat arbetsliv, både offentligt och privat kan det vara en nästa omöjlig utmaning att få tag på praoplatser. 

Enligt de senaste allmänna råd för arbetet med studie-och yrkesvägledning på skolan som Skolverket gav ut 2013 ska studie-och yrkesvägledning i vid bemärkelse vara hela skolans ansvar och till vid bemärkelse är prao ett utmärkt exempel. prao skulle enligt denna skrivelse mycket väl integreras i alla skolämnen men då krävs ett verktyg som även lärare kan hantera så att prao intet enbart hamnar på syvs bord.

Därför tycker jag att regeringen ska ge Skolverket i uppdrag att utfärda allmänna råd för prao och att Svenskt näringsliv och SKL behöver vara med på tåget så att alla elever kan garanteras en praoplats som ligger i deras hemkommun. Inte alla skolor/kommuner har råd att bekosta arbetsresor utanför kommunen för eleverna.

Det är också viktigt att villkoren för prao blir likvärdiga över hela landet om verksamheten ska vara obligatorisk. En annan aspekt handlar om finansiering av prao, verksamheten kostar pengar. Eleverna ska ha lunch och ibland busskort i samband med prao, detta måste skolorna ha råd med. Någon ska också belönas för att samordna prao så att alla elever kan få en praoplats åt gå till. 

Jag hoppas att mina synpunkter kan komma regeringen till nytta för det fortsatta arbetet i utformandet av det praktiska spörsmålen kring prao.

Vänliga hälsningar 
Lotta Lindström

Reagera på inlägget:

Realitychock – när teori och praktik krockar

Det var länge sedan jag gick ut utbildningen till studie- och yrkesvägledare, ändå minns jag så väl känslan av otillräcklighet när mina nyvunna teoriska kunskaper inte passade med den vardagsverklighet som jag mötte som nyanställd studie- och yrkesvägledare.

Vardagsverkligheten vill att vi syvare ska klara av vissa saker vi inte har utbildning för.

Utbildningen gav INTE kunskaper:

...om hur man skaffar prao-platser, fördelar dessa rättvist till alla elever som ska ut på praktik eller hur man administrerar matersättning och reseersättning vid detta tillfälle.

...om hur man fyller i ansökningsblanketter till gymnasiet eller annan utbildningsanordnare eller hur man kodar ansökningar till gymnasiet (innan gymnasievalet gjordes på nätet, gjordes det på pappersblankett som vi syvare skulle koda innan de lämnades in till gymnasieantagningen).

...i hur man gör ändringar i elevers studieplaner i betygsdatabaser av olika slag t ex Extens eller Procapita.

...som gör oss till ”matchnings-konsulter” och får elever att söka utbildningar som leder till jobb som är bristyrken eller fyller tomma utbildningsplatser.

Det är inte ovanligt att vi ses som administratörer istället för att vi ska ses som resurser för lärare och elever, särskilt elevers möjliga vägar vidare när grundskolan eller gymnasiet närmar sig slutet och eleven och lärarna behöver stöd och hjälp att rusta eleven för nästa steg.

Jag vill sticka ut hakan och påstå att studie- och yrkesvägledaren är expert på elevers övergångar mellan skolformerna: från grundskola till gymnasium, från gymnasium till högskola, yrkeshögskola, folkhögskola, komvux eller ut till arbete i Sverige eller utomlands. Behörighetsregler och omvärldskunskaper är några av syvs specialiteter.

Utbildningen GAV kunskaper:

...om karriärval och väljande utifrån olika och tvärvetenskapliga perspektiv.

...om omvärlden och dess påverkan på bland annat karriärval, förutsättningar för studier och arbete. Detta gör syv beredd på att tillvaron är i ständig förändring och därför behöver syv alltid hålla sig á jour med det senaste inom främst regelverk kring behörigheter och utbildningsstrukturer (t ex har gymnasieskolan genomgått ett antal olika reformer under min tid som syv).

...om samtalstekniker och om ett individorienterat förhållningssätt där syv aldrig går in och styr individens val utan leder individen rätt genom att lyssna noga på vad individen vill, kan och drömmer om själv.

Till slut vill jag säga att jag genom alla år som syv har mött massor av lärare, elever och andra i skolan som jag haft fantastiska samarbeten med och som gett mig utrymme och plats i klassrum, matsalar, aulor och entréer för studie- och yrkesorienterande projekt. Allt från att jag själv presenterat mig för klasser, föräldrar och personagrupper till inbjudna gäster som haft informationspresentationer om sig själva och sina yrken eller utbildningar.

Reagera på inlägget:

”För sent med syv i åttan”

Att fatta ett välgrundat beslut om utbildningsväg eller yrkesutgång kräver att individen har god kännedom om sig själv och om sina valalternativ. Självkännedomen bygger på medvetenhet om drivkrafter, intressen, motivation och även hinder. Valalternativen bygger på omvärldskunskaper och kunskaper om yrken och utbildningar. Beslutet ska sedan fattas genom att ställa självkännedom och omvärldskunskap bredvid varandra och se konsekvenser av olika beslut. Detta sammanfattar mycket av vad studie- och yrkesvägledningen ska leda till.

Individen som söker vägledning äger hela tiden sitt eget beslut och ska gärna låta sig påverkas av alla faktorer som ligger bakom det välgrundade beslutet. Eftersom individen sedan ska leva med sitt fattade beslut är det avgörande att detta är genomtänkt och individens egna.

Systemteorin som Paton och McMahon kallar STF Systems Theory Framework från 1999 tar upp alla faktorer som spelar roll för val och väljande. Den har hämtat inspiration från von Bertalanffys modell från 1940, som användes inom biologi. Mer om detta finns på länken här.

Det är många faktorer som spelar in vid karriärval och beslut: tiden (före, under, efter), individen och samspelet med andra, förändringar och påverkan som sker hela tiden, andra faktorer är plats, utbildningsbakgrund, arbetsmarknad, kompisar, familj, media, socioekonomisk status, trender, globalisering, värdegrund, kön, ålder, intressen, färdigheter, hälsa, religion, personliga egenskaper, (funktions)hinder mm.

GRUNDSKOLAN

Niorna står inför sitt hittills största val i livet – gymnasievalet. Detta är förknippat med stora och stormiga känslor och våndor. Jag undrar om 9orna har rätt beslutsunderlag och förmåga att analysera sin situation.

En svårighet för dagens grundskoleelever är att Arbetslivsorienteringen fått stryka på foten på många skolor, PRAOn är nästan helt försvunnit utan att ha fått en riktigt bra ersättare. Det är svårt för eleven att få en uppfattning om vilket yrke som hen vill utbilda sig till när hen inte fått prova sig fram till detta.

Mångfalden och konkurrensen på gymnasiemarknaden underlättar inte heller valet och då riskerar valet att bli slentrianmässigt och oöverlagt. Är det måhända därför som gymnasievalet är så genusmässigt inriktat med överrepresenation av killar på vissa program och tjejer på andra.

Många grundskolelever vittnar om att de fått för lite vägledning och information. Det är inte alla grundskolor som uppfattat att de kan behöva ha en studie- och yrkesvägledare på plats på heltid. Det är för sent att komma igång med studie- och yrkesvägledande insatser i 8:an och 9:an, dessa måste startas tidigare och vara hela skolans ansvar.

GYMNASIET

Avgångeleverna står inför nästa stora och spännande och kanske även skrämmande livsval – Vad ska man göra efter gymnasiet? Tankarna går åt olika håll; jobba, plugga, resa, etc. Jag kan undra om avgångseleverna har rätt beslutsunderlag och förmåga att analysera sin situation.

Efter 12 år i skolan eller ibland fler år kan det kännas skrämmande att steget ut i en vuxenverklighet med jobb eller vidare studier kombinerat med att ta ansvar för sin egen försörjning och att fixa vardagsbestyr själv. Många gymnasister har sommarjobbat och har ofta också haft extraarbete under studietiden, detta ger dem ett litet försprång kortsiktigt i alla fall då de ändå har jobb efter gymnasiet.

De har så många valalternativ och så lite tid att förbereda sig för att fatta ett bra beslut gör det definitivt inte lätt för dem. Det händer också så mycket annat i gymnasisters liv som inte har med studier att göra och som grumlar sikten för god karriärplanering.

Även om gymnasier är bättre än grundskolor på att ha heltidstjänster för studie- och yrkesvägledning så uppfattas detta ofta otillräckligt i alla fall.

KOMVUX

Vuxna som söker upp studie- och yrkesvägledare är ofta vilsna i utbildningsdjungeln och behöver få rätsida på detta. Är det länge sedan de gick ut gymnasiet har de ibland svårt att tolka sina avgångs- eller slutbetyg, om dessa räcker till grundläggande eller särskild behörighet. Har de bott kort tid i Sverige eller helt enkelt är unga utan fullständig gymnasieutbildning vet de oftast inte alls hur de ska gå vidare och få gymnasial kompetens. Då är det bra att kommunerna har organiserat studie- och yrkevägledning i någon form, större kommuner har ofta centrala vägledningscentrum. Vissa Arbetsförmedlingskontor erbjuder studie- och yrkesvägledning.

….OCH IBLAND AVGÖR SLUMPEN.

Reagera på inlägget:

Så fungerar kompensatorisk vägledning

Många människor upplever ett glapp mellan vad de är och vad de vill vara. Detta vill studie- och yrkesvägledare hjälpa till med. Studie- och yrkesvägledning ska rikta sig till alla.

Jag har i min yrkesroll ett lösningsfokuserat elevperspektiv och kan hjälpa eleven och ta hens sida om det skulle uppstå intressekonflikt. 

Jag skriver t ex bilagor som komplement till gymnasieansökan där elevens behov av fortsatt stöd även på gymnasiet uttrycks så att eleven får detta även där. Jag skriver remisser till Arbetsförmedlingen Unga Funktionshindrade för gymnasieelever som har diagnoser som kan hindra dem att få jobb och där jobbet behöver anpassas.

Jag är en länk för elever när de ska till nästa utbildningssteg. Detta perspektiv i min roll blir ett tillskott till EHT. När EHT föreslår förslag på skolanpassningar som kan påverka elevens betyg så ska detta ha så liten inverkan som möjligt. Jag försöker att se till att det ska bli så, men om det gör det brukar jag fundera på och ger förslag på skolalternativ utanför skolan eller efter skolan. Jag har koll på studievägar och skolalternativ. Om eleven inte blir behörig till nästa skolnivå (grundskola-gymnasium, eller gymnasium-högre studier) på grund av beslut som fattas av EHT eller liknande på skolan kan jag upplysa om alternativen till exempel folkhögskola eller komvux där eleven kan komplettera. Jag kan också bidra med information om vad som krävs för att få jobb som eleven vill få efter skolan och om det kräver att eleven ska ha klarar skolan fullt ut eller inte.

Vägledning är en process som ska underlätta för individer och grupper i olika att välja utbildning, yrke eller karriär och bidra till en bättre livsplanering.
Kompensatorisk vägledning riktar sig till personer som behöver extra stöd och hindras av olika skäl till exempel sociala, personliga eller fysiska hinder. Hinder som behöver överbryggas med hjälp av bl a elevhälsan eller andra resurser (habilitering, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten, vårdcentralen med mera).
Vägledarnas arbete handlar om att hjälpa till med:

att hitta information – ge överblick över många alternativ

att fatta beslut – mildra valångest, avväga, välja bort

att hjälpa till på vägen – ge avstämning, samtal och stöd

att skapa motivation – ge stöd att förstå sig själv

att bekräfta och ge professionell återkoppling

Vägledaren har kunskaper inom områden som berör mänskliga möten och relationer
Studie- och yrkesvägledning skiljer sig från coaching, undervisning och rådgivning genom att den inte ska styra den enskildes egna val. Vägledningen sker i fem steg:

1 Utred och klargör problemsituationen
2 Vidga perspektiven
3 Formulera mål och delmål
4 Upprätta handlingsplan och genomföra den
5 Utvärdera och följa upp

Anders Lovén förklarar skillnaden mellan vanlig vägledning och kompensatorisk vägledning med modellen nedan.

Hinder för vägledning kan vara sociala, personliga och eller fysiska hinder.

Sociala hinder som berör elever behöver undanröjas med hjälp av kurator och samarbete med hemmet.

Personliga hinder kan bland annat  bero på psykisk ohälsa, då behövs samarbete med elevhälsan.
Fysiska hinder som till exempel missbruk kräver också samarbete med elevhälsan.

På många skolor är studie- och yrkesvägledaren en naturlig medlem i elevhälsoteamet EHT som också brukar bestå av skolsköterska, skolkurator, rektor, specialpedagog och i förekommande fall också skolpsykolog och skolläkare.
Kurativa och hälsofrämjande insatser tillsammans med vägledning hjälper ofta till att hitta bästa möjliga lösningen. Skolverket är tydligt med att skolan och vägledningen ska ta hänsyn till eventuella hinder som kön, social bakgrund, kulturell bakgrund eller funktionsnedsättning. Vägledningen ska hjälpa eleven att hitta vägar för att komma över dessa hinder.

 

Reagera på inlägget:

Inför heltidstjänster för vägledare i grundskolan

Gymnasievalet närmar sig med stormsteg och det är hög tid för nior och IM-elever att träna sin valkompentens. Många elever i grundskolan klagar på att de inte får tillräckligt med studie- och yrkesvägledning inför sina svåra gymnasieval och samhället klagar på att elever gör felval eller hoppar av gymnasiet.

Enligt Skolverket fanns det 1 303 gymnasieskolor i riket läsåret 2015/2016. Och totalt finns det just nu 5 065 utbildningsalternativ inom gymnasieskolan i hela landet, enligt utbildningsinfo.se.

För oss studie- och yrkesvägledare gäller det att hjälpa eleverna med de fyra grundläggande färdigheterna som krävs för att välja rätt: Självkännedom, kunskap om alternativen, beslutsförnåga och förmågan att genomföra det fattade beslutet.

Hur rustar vi studie- och yrkesvägledare eleverna för det?

Jo, genom skriftlig information som gymnasiekataloger, informationsblad och broschyrer, muntlig information som de får klassvis eller under enskilda samtal, och erfarenhetsbaserad information som att besöka en gymnasieskola eller praktisera på en arbetsplats.

Därmed inte sagt att eleverna blir helt kolugna inför valet genom massiva informationsinsatser. Valångest och panik kan ändå slå till. Det är då som vi behöver finnas till hands och lotsa dem framåt och lugna dem. Inför heltidstjänster för vägledare även på grundskolorna, så att alla elever hinner få den information och vägledning de behöver för att kunna genomföra välgrundade val.

Reagera på inlägget: