Annons

Så fungerar kompensatorisk vägledning

Många människor upplever ett glapp mellan vad de är och vad de vill vara. Detta vill studie- och yrkesvägledare hjälpa till med. Studie- och yrkesvägledning ska rikta sig till alla.

Jag har i min yrkesroll ett lösningsfokuserat elevperspektiv och kan hjälpa eleven och ta hens sida om det skulle uppstå intressekonflikt. 

Jag skriver t ex bilagor som komplement till gymnasieansökan där elevens behov av fortsatt stöd även på gymnasiet uttrycks så att eleven får detta även där. Jag skriver remisser till Arbetsförmedlingen Unga Funktionshindrade för gymnasieelever som har diagnoser som kan hindra dem att få jobb och där jobbet behöver anpassas.

Jag är en länk för elever när de ska till nästa utbildningssteg. Detta perspektiv i min roll blir ett tillskott till EHT. När EHT föreslår förslag på skolanpassningar som kan påverka elevens betyg så ska detta ha så liten inverkan som möjligt. Jag försöker att se till att det ska bli så, men om det gör det brukar jag fundera på och ger förslag på skolalternativ utanför skolan eller efter skolan. Jag har koll på studievägar och skolalternativ. Om eleven inte blir behörig till nästa skolnivå (grundskola-gymnasium, eller gymnasium-högre studier) på grund av beslut som fattas av EHT eller liknande på skolan kan jag upplysa om alternativen till exempel folkhögskola eller komvux där eleven kan komplettera. Jag kan också bidra med information om vad som krävs för att få jobb som eleven vill få efter skolan och om det kräver att eleven ska ha klarar skolan fullt ut eller inte.

Vägledning är en process som ska underlätta för individer och grupper i olika att välja utbildning, yrke eller karriär och bidra till en bättre livsplanering.
Kompensatorisk vägledning riktar sig till personer som behöver extra stöd och hindras av olika skäl till exempel sociala, personliga eller fysiska hinder. Hinder som behöver överbryggas med hjälp av bl a elevhälsan eller andra resurser (habilitering, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten, vårdcentralen med mera).
Vägledarnas arbete handlar om att hjälpa till med:

att hitta information – ge överblick över många alternativ

att fatta beslut – mildra valångest, avväga, välja bort

att hjälpa till på vägen – ge avstämning, samtal och stöd

att skapa motivation – ge stöd att förstå sig själv

att bekräfta och ge professionell återkoppling

Vägledaren har kunskaper inom områden som berör mänskliga möten och relationer
Studie- och yrkesvägledning skiljer sig från coaching, undervisning och rådgivning genom att den inte ska styra den enskildes egna val. Vägledningen sker i fem steg:

1 Utred och klargör problemsituationen
2 Vidga perspektiven
3 Formulera mål och delmål
4 Upprätta handlingsplan och genomföra den
5 Utvärdera och följa upp

Anders Lovén förklarar skillnaden mellan vanlig vägledning och kompensatorisk vägledning med modellen nedan.

Hinder för vägledning kan vara sociala, personliga och eller fysiska hinder.

Sociala hinder som berör elever behöver undanröjas med hjälp av kurator och samarbete med hemmet.

Personliga hinder kan bland annat  bero på psykisk ohälsa, då behövs samarbete med elevhälsan.
Fysiska hinder som till exempel missbruk kräver också samarbete med elevhälsan.

På många skolor är studie- och yrkesvägledaren en naturlig medlem i elevhälsoteamet EHT som också brukar bestå av skolsköterska, skolkurator, rektor, specialpedagog och i förekommande fall också skolpsykolog och skolläkare.
Kurativa och hälsofrämjande insatser tillsammans med vägledning hjälper ofta till att hitta bästa möjliga lösningen. Skolverket är tydligt med att skolan och vägledningen ska ta hänsyn till eventuella hinder som kön, social bakgrund, kulturell bakgrund eller funktionsnedsättning. Vägledningen ska hjälpa eleven att hitta vägar för att komma över dessa hinder.

 

Reagera på inlägget:

Inför heltidstjänster för vägledare i grundskolan

Gymnasievalet närmar sig med stormsteg och det är hög tid för nior och IM-elever att träna sin valkompentens. Många elever i grundskolan klagar på att de inte får tillräckligt med studie- och yrkesvägledning inför sina svåra gymnasieval och samhället klagar på att elever gör felval eller hoppar av gymnasiet.

Enligt Skolverket fanns det 1 303 gymnasieskolor i riket läsåret 2015/2016. Och totalt finns det just nu 5 065 utbildningsalternativ inom gymnasieskolan i hela landet, enligt utbildningsinfo.se.

För oss studie- och yrkesvägledare gäller det att hjälpa eleverna med de fyra grundläggande färdigheterna som krävs för att välja rätt: Självkännedom, kunskap om alternativen, beslutsförnåga och förmågan att genomföra det fattade beslutet.

Hur rustar vi studie- och yrkesvägledare eleverna för det?

Jo, genom skriftlig information som gymnasiekataloger, informationsblad och broschyrer, muntlig information som de får klassvis eller under enskilda samtal, och erfarenhetsbaserad information som att besöka en gymnasieskola eller praktisera på en arbetsplats.

Därmed inte sagt att eleverna blir helt kolugna inför valet genom massiva informationsinsatser. Valångest och panik kan ändå slå till. Det är då som vi behöver finnas till hands och lotsa dem framåt och lugna dem. Inför heltidstjänster för vägledare även på grundskolorna, så att alla elever hinner få den information och vägledning de behöver för att kunna genomföra välgrundade val.

Reagera på inlägget:

"Jag har fått en ökad förståelse för mina elever"

Inom några få veckor avslutas detta intensiva och spännande år. Jag har lärt mig massor och varit med om en del intressanta saker. Har bland annat avslutat två superintressanta högskolekurser – en om inkludering (7,5 hp) som uppdragutbildning av Uppsala universitet på arbetsplatsen och en om normkritisk pedagogik (7,5 hp) som Skolverksfortbildning av Malmö högskola. Dessa har gett perspektiv och fördjupat förståelsen för elevernas livssituationer.

Min arbetskommun har hakat på ett EU-projekt – #jagmed, som ska motverka studieavbrott och verka för att ungdomar som saknar sysselsättning till exempel hemmasittare ska komma i aktiviteter som studier eller arbete. Detta innebär också att jag fått nya kollegor att samarbeta med dessa är ungdomscoacher som ska möta ungdomar från 16 år till 19 år respektive 20 år till 24 år. Ungdomarna ska i fösta hand uppmuntras att avsluta sina gymnasiestudier för att kunna få in en varaktig fot på arbetsmarkanden.

Kommunen har också bidragit till att en handfull traineejobb skapats i samarbete med vuxenutbildningen, Arbetsförmedlingen och äldreomsorgen. Jag har träffat de berörda ungdomarna för att upprätta studieplaner och hjälpt dem att söka vård- och omsorgsutbildning, samtidigt som de fått praktik inom äldreomsorgen och varit inskrivna på Arbetsförmedlingen, detta ger dem bland annat ett förstärkt studiebidrag.

Jag har fått en ökad förståelse för ”mina” elever på AST-programmet och IM här på skolan. AST-programmets elever är elever som går på samhällsvetenskapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammet som kan ha fortsatt stödbehov främst socialt eftersom de har neuropsykiatriska diagnoser inom aspergers och autism och behöver också hjälp med bland annat vardagsplanering. En direktövergång från gymnasiet till högskola för några av dessa elever kan bli för brutal, en misslyckad övergång kan i värsta fall leda till att eleven blir hemmasittare.

Övergångar för några av dessa elever behöver få ta tid och gå stegvis eftersom de kan behöva träna på saker som att planera vardagen ("vanliga" rutiner t ex komma upp i tid på morgonen, fixa frukost, komma iväg till plugg/jobb, handla hem mat mm, sköta tvätt och städning osv) och klara till exempel plugget (komma i tid till lektioner, göra klart uppgifter i tid, plugga inför prov, komma i gång eller avsluta i tid osv) detta är inte något självklart som en del personer med AST-diagnoser klarar av utan mycket träning. Även med träning finns alltid orosmoment som tvång och fixa idéer som kan välta all planering över enda, det kan räcka med en surrande fläkt eller en plötslig oväntad hädelse under en skoldag för att inte våga sig tillbaka nästa dag utan att man måste stanna hemma. Jag har funderingar på hur jag ska göra för att underlätta övergången för dessa elever. Några vanliga rutiner för detta finns egentligen inte.

IM-eleverna behöver mycket stöd och hjälp att komma fram till vad det är som de vill göra när de klarat sina behörighetskompletterande studier på skolan. Deras skolgång är och har varit allt annat än spikrak. De behöver ofta också göra studiebesök på olika skolor och program för att med egna ögon se vad dessa innebär eftersom de ibland kan ha begränsade uppfattningar om vad dessa innebär bara genom att läsa om dessa på nätet eller i broschyrer.

Jag älskar att nätverka och det har varit roligt att få ingå i projekten #jagmed och traineesamarbetet, arbetet med eleverna på AST-programmet och IM-programmet kräver nära samarbete med dessa programs arbetslag. Jag har upptäckt några utvecklingsområden som jag vill forska vidare i och utveckla, framför allt hur stöttar jag och hjälper AST-eleverna i övergången till ett eftergymnasialt liv bäst?

Regeringen gav alldeles nyligen klartecken att förlänga tidsfristen för att utfärda slutbetyg på komvux till 1/7 2020 istället för 1/1 2017. Jag vet inte om jag tycker att detta var en sån bra idé trots allt. Besluten kom i alla fall sent med tanke på de stackare som just nu sliter som djur för att hinna läsa till slutbetyg. Jag har träffat några vuxna elever som känt sig superstressade för att hinna få slutbetyg nu under hösten.

Nästa år kommer vi nog alla att få höra talas om Gymnasieutredningen (SOU 2016:77) som alldeles nyligen släpptes. Den vill få fler att fullfölja gymnasiet med godkända betyg, införa ämnesbetyg och grundläggande behörighet även på yrkesprogram. Varför? Nästa alla går vidare till gymnasiet men alla avslutar inte gymnasiet med examen ca 1/3 avbryter, studieavbott måste minskas med hjälp av lärarstöd och elevcentrerat arbetssätt, IM fungerar inte tillräckligt bra, elever väljer inte yrkesprogram trots mycket goda arbetsmarknadsmöjligheter.

Utredningen föreslår bland annat att överlämningen från grundskolan till gymnasiet måste bli bättre, allas rätt att få gå på gymnasiet, allas rätt att få en mentor för bättre koll på studierna, garanterad undervisningstid även på IM, PRIV programinriktat individuellt val även till högskoleförberedande program, minst 12 godkända betyg för behörighet till alla nationella program och undantagsbestämmelser, tydligt uppdrag till KAA (kommunala aktivitetsansvaret f d uppföljningsansvaret) att motivera ungdomarna att fullfölja gymnasiet. Rätt till förlängd undervisningstid/omgång för att nå målen, fler undervisningstimmar, bättre tillgång till elevhälsa och studie- och yrkesvägledning för att klara studierna, bättre stöd för funktionshindrade elever och estetisk ämne bör enligt utredningen göra comeback. Utredningen kommer också vilja se över programmens namn och innehåll och tillsammans med tillträdesutredningen se över vad ämnesbetyg kan innebära.

Tillträdesutredningen kommer att presenteras i vår. Den ska bland annat se över högskoleprovets roll och lämna förslag på hur arbetslivserfarenhet kan ge grundläggande behörighet och se över meritpoängsystemet. Jag är grymt nyfiken på gymnasieutredningen och tillträdesutredningen, vad dessa kommer att innebära i praktiken.

Sveriges vägledarförening (SVF) har fått äran att få arrangera IAEVG-konferensen i Göteborg 2018 och SVFs styrelse kommer att vilja få idéer till innehåll för denna konferens under nästa år. IAEVG International Association for Educational and Vocational Guidance är en internationell organisation för vägledare världen över. Styrelsen håller också på med uppdatering av de etiska riktlinjerna och vill få feedback på förslaget som finns på föreningens hemsida. Vägledarkonferensen är 26–27 oktober 2017 (www.vagledaforeningen.se) 

Reagera på inlägget:

Visst är normkritisk vägledning möjlig!

Det är problematiskt att tjejers och killars livsvägar väljs utifrån kön och klass.  Samhället måste öppnas upp för fler möjliga och acceptabla val för båda könen från olika sociala miljöer. Skolan måste aktivt jobba med värdegrundsarbetet, likabehandling och jämställdhet samt motverka all form av kränkande behandling. Jag fick nyligen några praktiska verktyg att använda i inkluderande och normkritisk vägledning.

Anna Sandell skriver i avhandlingen Utbildningssegregation och självsortering att studie-och yrkesvägledarna upplever att eleverna på de undersökta skolorna själva gjort en själv sortering. Habitus påverkar elevernas val av gymnasieskola. Valet av skola är också ett val av livsstil. Kulturellt friställda unga formar sin identitet utifrån exempelvis massmedia, kulturer och andra samhällsfenomen istället för att följa traditioner. De utvecklas till att bli stark individualiserade.

SCBs statistik bekräftar Sandells beskrivning.

Killars utbildningsval är mer traditionella än tjejernas och kan kopplas till fädernas yrken medan tjejernas val är mer individualiserade och oftare teoretiska. Tjejer är mer benägna att flytta för studier än killarna. Jobb kan få killar att flytta. Killarna tycka vara mer intressemotiverade, deras väg från gymnasiet och vidare är rakare medan tjejerna framstår som osäkrare på sina framtidsval. Detta gör att tjejer ofta väljer breda utbildningsvägar. Vårt habitus skapar mening i tillvaron och hur vi tolkar vår omvärld samt bidrar till hur vi positionerar oss. Studien visar att eleverna tyckte att ”det alltid varit så” då de reflekterade kring tjejers/killars skilda världar. Livsvägarna väljs utifrån kön och klass. Samhället måste öppnas upp så att fler val upplevs möjliga och acceptabla för båda könen från olika sociala miljöer. Är inkluderande och normkritisk vägledning möjlig? Jo, jag tror det.

Min vägledarvardag består av att träffa ungdomar och vuxna – såväl i inbokade vägledningssamtal som i klasser. Jag gör ofta mina egna powerpointpresentationer och infoblad som jag använder i klasser för att exempelvis informera om gymnasiet, sommarjobb eller annat aktuellt.

Jag har själv också funderat på hur mina elever gjort gymnasieval– att tjejer väljer vissa program och killar andra. Jag har också märkt hur olika tjejer och killar beter sig i skolan och hur de ses och uppfattas av skolpersonal. För mig har kursen Normkritisk pedagogik för vägledning och kurslitterturen varit en ögonöppnare. Jag uppskattar särskilt de praktiska exemplen som ger mig verkligt bra verktyg som kan förstärka vägledningen både individuellt och i grupp.

Det sägs att all förändring bör ske först med sig själv. Detta kommer jag att ta fasta på genom att tänka igenom mitt egna förhållningssätt till normer, makt och genus. Hur möter jag mina elever, presumtiva elever och vuxna? Med vilka glasögon väljer jag att se världen? När jag gick utbildningen var det Gunnel Lindhs femstegsmodell som var aktuell och det var utifrån den vi lärde oss att ha vägledningssamtal.

Femstegmodellen i Vägledningsboken är eklektisk och hämtar enligt Gunnel Lindh sina huvuddrag från bl a Gerard Egan (The Skilled Helper) och Vance Peavy (Practical Counseling) och påminner om en traditionell beslutsmodell. Den är systematisk och kumulativ där stegen bygger på varandra.

Jag tänker mig att man kan uppehålla sig kring steg 2 – "Vidga perspektiv" för att vrida och vända på inkluderande och normkritiska perspektiv under individuella vägledaningssamtal.

I boken "Normkritisk pedagogik. Makt lärande och strategier för förändring" ger Renita Sörensdotter praktiska exempel på hur man kan arbeta med reflektion över undervisningen:

Steg 1 - Be eleverna tänka efter hur genus, klass, sexualitet eller andra normer visar sig på fester, i kollektivtrafiken eller på andra håll i deras omgivning...

Steg 2 – Be elevera fundera över sin egen position och de positioner de väljer. Hur stämmer detta med självuppfattningen?  

Detta vill jag pröva framöver både i samband med enskilda samtal och i gruppsammanhang som klassinformationer. Jag skulle kunna be eleverna reflektera kring sina egna utbildningsval och hur dessa förhåller sig till kön, klass, etnicitet etc.

Jag kommer att mer medvetet än tidigare se över hur jag beskriver utbildningar och yrken. I orden jag säger och skriver i infoblad och i visuella presentationer (powerpointpresentationer, filmer mm) samt i material som jag skaffar utifrån t ex gymnasiekataloger mm.

Anna Sandell kommer fram till att tjejers och killars livsvägar väljs utifrån kön och klass och att samhället måste öppnas upp för fler möjliga och acceptabla val för båda könen från olika sociala miljöer.

Så är inkluderande och normkritisk vägledning möjlig? Ja det är den, men som vi alla vet byggdes inte Rom på en dag utan för att detta ska bli av behövs det ett systematiskt och långsiktigt arbete. Jag är optimist!

Blir du nyfiken och vill läsa mer om detta rekommenderar jag varmt att läsa "Tala om arbetslivet!" av Frida Wikstrand och Mia Lindberg. Den finns att beställa på Skolverket, eller ladda ner som PDF-fil.

Litteraturtips:

Wikstrand, Frida och Lindberg, Mia (2016) Tala om arbetslivet! Ett genusmedvetet och normkritiskt metodmaterial för hela skolan. Malmö högskola.

Bromseth, Janne och Darj, Frida red (2010) Normkritisk pedagogik. Makt lärande och strategier för förändring. Skrifter från Centrum för genusvetenskap

Hedin, Maria. (2010) Lilla genushäftet 2.0, Om genus och skolans jämställdhetsmål Rapport från institutionen för pedagogik, psykologi och idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet

Sandell, Anna (2007) Utbildningssegregation och självsortering. Om gymnasieval, genus och lokala praktiker Malmö studies in educational sciences no 31.

SCB (2016) På tal om kvinnor och män

Reagera på inlägget:

Vägledare är experter på brytpunkter

Studie- och yrkesvägledare är lite tillspetsat experter på vägarna till drömyrket via utbildningssystemet och är lyhörda samtalstekniker med CMS-kompetens (Career Management Skills) eller valkompetens. Till studie- och yrkesvägledare kommer man för att man behöver vägledning vid nästa brytpunkt till exempel för att veta vad som krävs för nästa steg i utbildningsstegen och hur vägarna vidare ser ut när man nyss avslutat ett utbildningssteg eller t ex behöver byta jobb eller överhuvudtagen få ett jobb eller behöver utbilda sig, både som barn/ungdom och som vuxen.

Brytpunkterna för individer ser olika ut, det kan vara ofrivilliga brytpunkter som till exempel att utbildningen snart är slut (9an, studenten eller examen) eller att anställningen snart är slut eller att man på grund av sjukdom eller annat skäl måste avsluta det man håller på med – studier eller jobb. Brytpunkten kan också vara frivillig, att man vill byta riktning med sina studier eller i sitt yrkesliv. I vilket fall som helst kan det vara skönt att ha en professionell samtalspartner att tala med när man står inför en brytpunkt i livet, som kan erbjuda stöd och information om vägar vidare.

Utbildningen till studie- och yrkesvägledare ges i Umeå universitet, Stockholms universitet och Malmö högskola och omfattar 180 hp och ger både en kandidatexamen och en yrkesexamen. Övergripande upplägg för alla tre lärosäten är att år ett handlar om studie- och yrkesvägledaningens grunder: Teori och metodik, beteendevetenskapliga grunder (främst psykologi och socialpsykologi) och en översikt över arbetsmarknad och utbildningssystemet.  År två ägnas åt karriärutveckling, utbildningspolitik, samhällsvetenskap (elementära grunder i bl a nationalekonomi, ekonomisk historia) här ingår också en undervisningspraktik. År tre fördjupas kunskaper inom karriärutveckling, insatser för människor som behöver särskilt stöd, vägledningspraktik och examinationsarbete.

För studie- och yrkesvägledare som vill fördjupa sig inom vägledning finns även n masterutbildning på Stockholms universitet som heter Karriärutveckling och vägledning på 120 hp. Det har skrivits ett antal avhandlingar inom området till exempel Vägledning – i vems intresse? av Göran Nilsson Umeå universitet (2005), Kvalet inför valet.. av Anders Lovén Malmö högskola (2000), Utbildningssegregation och självsortering..av Anna Sandell Malmö högskola (2007), Att välja studie- och yrkesväg…av Carl  Åsemar Umeå universitet (1985), Studie- och yrkesorientering i AMS .. av Jan Malmberg Umeå universitet (2003), SYO-kulturer i skolan av Lennart Henrysson (1994), Att skapa framtid…av Åsa Sandelin Stockholms universitet (2015).

Vägledningen är tvärvetenskapligt område som lånat modeller och teorier från bl a pedagogik, psykologi, sociologi och samhällsvetenskap. Teorier som många av oss känner oss hemma i är socialkonstruktivistiska vägledningsteorier som bygger på tankar av bland andra Vance Peave och Norman Amundson, kanadensiska vägledningsforskare som ofta besökt Sverige genom åren och blivit populära bland många av oss svenska vägledare. De menar att vi ständigt omformas och formas av omständigheter och möten i livet. Våra karriärval och våra karriärbanor är därför inte alltid särskilt raka. När jag gick utbildningen var Gunnel Lindhs femstegsmodell som var aktuell och det var utifrån den som vi höll oss då vi lärde oss att ha vägledningssamtal.

Femstegmodellen i Vägledningsboken Gunnel Lindh (1988) är eklektisk och hämtar enligt Gunnel Lindh sina huvuddrag från bl a Gerard Egan (The Skilled Helper) och Vance Peavy (Practical Counseling) och påminner om en traditionell beslutsmodell. Den är systematisk och kumulativ där stegen bygger på varandra.

När många liksom jag som nybakad studie- och yrkesvägledare kom ut till verkligheten och skulle börja jobba inom främst skolvärlden men även på Arbetsförmedlingen eller andra arbetsgivare möts man av krav och förväntningar som utbildningen inte alltid förberedde oss på. Det gäller främst administrativa uppgifter för praktik, studieplaner och inskrivning.

Målet i många av vägledningssamtalen är att utveckla individernas (elever, klienter som söker upp oss) valkompetens. Valkompetens är förmågan att kunna se sambandet mellan självkännedom och valalternativen (utbildning, yrken), att kunna fatta beslut och genomföra besluten (välja utbildning, söka jobb). Vägledningen vill hjälpa individen att utveckla sin självständighet och kunna ta ansvar för sin egen utveckling.

Blev du nyfiken på yrket och vill läsa mer om detta? Rekommenderar jag dig att läsa mer om vägledningsteorier och vägledningsmodeller som finns i nyutgiven litteratur på svenska av Leif Andergren som givit ut tre böcker i ämnet: Samtala (2014), Vägleda (2015) och Vägledarens val (2016) . Ytterligare intressanta böcker är Karriärvägledning – en forsningsöversikt (2015) av Anders Lovén och Att bana väg för framtiden: karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv (2010) av Ulf Gruffman, Jaakko Honkanen, Lena Lidström, Anders Lovén, Lisbeth Lundahl.

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons