Annons

Så lägger vi upp vägledningen på Hovsjöskolan

Höstterminen har precis dragit igång. Skolan luktar målarfärg och ser fräsch ut tack vare det arbete vaktmästaren har gjort under sommaren. Lärarna har redan jobbat en vecka och gjort iordning sina klassrum för de elever som nu äntligen kommer. Gemensamt har vi börjat planera för hela höstterminens arbete. Som en del i detta höll jag ett pass för all personal på skolan. Där var alla från fritids, förskoleklasslärare och ämneslärare i de högre årskurserna samt elevhälsopersonal. 

Jag visade i diagram hur våra niors sökt till gymnasiet och hur resultatet av den slutliga antagningen till gymnasiet såg ut. Det känns viktigt att alla som jobbar på skolan får kunskap om behörighetsregler, vad som intresserar eleverna och var de faktiskt kommer in när slutbetygen satts. Det blir ju en form av kvitto på undervisningen.

Jag plockade också fram och visade på arbetsförmedlingens prognoser för vilka yrken det finns en stor efterfrågan av och vilka yrken där det är stor kokurrens om jobben.  Det känns angeläget att lärarna också har aktuell information så att de kan möta eleverna frågor och stötta i deras sökande efter framtida studier och yrken. Spontana reaktioner från lärarna var reflektioner och frågor till mig om hur de i undervisningen kan lyfta fram bristyrken utan att begränsa elevernas drömmar.

Under denna termin kommer våra elever möta studie- och yrkesvägledning på många olika sätt i undervisningen. I Södertälje och på Hovsjöskolan har vi en strategi med ett antal minimiaktiviteter som varje elev i varje årskurs ska få uppleva. 

Förskoleklass – Måla eller skapa självporträtt – Kunna presentera sig själv, är grunden för ett CV och jobbansökan)

Årskurs 1 – Vad finns det för yrken – Få kunskaper om fler yrken. Och kan alla jobba med allt? Diskutera könsstereotyper.

Årskurs 2 – Leka yrke – Övningar som syftar till att samtala om yrken utifrån klass, kön och etnicitet.

Årskurs 3 – Intervjua släkt/vänner om yrken – Få fördjupad kunskap om ett yrke. Kännedom om olika branscher.

Årskurs 4 – Vad vill jag jobba med när jag blir stor – Tänka och drömma om framtiden. Skriva och rita om drömyrket.

Årskurs 5 – Besök av yrkesverksam – Få inspiration och förståelse av att olika yrken kräver olika färdigheter.

Årskurs 6 – En dag i arbete – Besöka en arbetsplats, hos föräldrar eller organiserat av SYV, och få kunskap och insikt om arbetsplatsen.

Årskurs 7 – Vart är jag på väg? – Få syn på egna talanger, färdigheter, svårigheter.  Reflektera över eget mål.

Årskurs 8 – Prao och entreprenörskap – Få egen upplevelse av arbetslivet samt även se företagande och entreprenörkap som en eventuell framtid.

Årskurs 9 – Hur får man jobb? – Veta hur man söker jobb, skriver CV och personliga brev, lyckas på anställningsintervjun.

De nya sexåringarna kommer rita självporträtt, presentera sig själva och få veta att man hela livet behöver kunna presentera sig och att man dessutom som vuxen kanske måste göra det skriftligt med ett brev och curriculum vitae. Eleverna i ettan till trean ska intervjua familj och släkt om arbeten, de ska träffa yrkesverksamma inom olika professioner, fundera över om alla kan bli allt? Och lära sig vad en bransch är och vad det finns för olika branscher.

Eleverna i årskurs 4-6 till sexan kommer att skriva och rita om sitt drömyrke, forska kring vad som krävs för att nå sitt mål, få träffa och besöka olika hantverkare och akademiker. De ska också få sin första egna upplevelse av arbetslivet genom en dags prao.  Något som brukar vara väldigt uppskattat och som ger eleverna erfarenheter för livet.

Så här skrev en elev om sina erfarenheter av att vara på prao hos en chef inom en verksamhet för funktionshindrade;

”Jag fick även lära mig något superviktigt att även om man sitter framför en person som har ingen tal och sitter i en rullstol så sitter man ändå framför en människa”

Reagera på inlägget:

Använd fritids till att skapa lust att lära om yrken

På Hovsjöskolans fritids bygger barnen och personalen en friggebod tillsammans. Åtskilliga timmar har de mätt, sågat och spikat. De pratar om verktygen, vad de heter och hur de ska användas. De testar sina förmågor och samarbetar. En anställd i personalen på skolan har haft egen byggfirma. Han berättar för barnen hur det var på gymnasiets byggprogram och om olika jobb han gjort. Snart ska friggeboden målas. Då ska de bjuda in en målare som ska visa hur man gör.

En verksamhet i skolan som vi studie- och yrkesvägledare kanske inte alltid tänker så mycket på är fritidshemmet. De yngre barnen tillbringar en stor del av sin vardag på fritids. Fritids har ingen egen läroplan utan den första delen i Lgr11, Skolans värdegrund och uppdrag, gäller även för fritids.

I helgen har jag ögnat igenom Skolverkets allmänna råd för fritidshemmet och läst att:

”Fritidshemmet har, liksom förskoleklassen och skolan, ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär en strävan efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen”.

Jag tänker att den meningen och den som betonar att skolan har ett viktigt uppdrag i att hjälpa eleverna utveckla sin förmåga att kritiskt granska och inse konsekvenserna av olika alternativ, i själva verket är studie- och yrkesvägledning.

Fritids gör troligen massor av studie- och yrkesvägledande aktiviteter. Personalen på fritids tänker nog inte alltid på att de gör det. Lika lite som vi vägledare tänker på dem som en resurs att ”göra” studie- och yrkesvägledning. Om vi ser fritids som en resurs finns plötsligt oanat mycket tid till att skapa lust för att lära mer om olika yrken (perspektivvidgning).

En annan del som är viktig för att barn och unga ska bygga valkompetens är självkänsla och självkännedom. De allmänna råden för fritids adresserar även denna fråga:

”Ett helhetsperspektiv på barns utveckling bygger på insikten att olika delar av barns utveckling och lärande hör ihop och påverkar varandra. Till exempel kan en elevs självkänsla stärkas om hon eller han känner trygghet i gruppen. Självkänslan påverkar i sin tur elevens förmåga att lära”.

Nyligen hörde jag några förskolelärare från Botkyrka som berättade att barnen byggt upp en affär. De har tagit med sig olika tomma förpackningar hemifrån. En leksakskassaapparat har fyllts med leksakspengar och det handlas och säljs för fullt. Och det pratas priser och service.

Några barn ville hellre leka djursjukhus, och nu blir olika gosedjur ompysslade av unga veterinärer och djurskötare.

Reagera på inlägget:

Vägledning är som en dansuppvisning på slak lina

Vi sitter mittemot varandra. Ganska nära. Jag frågar vad hon tror hon skulle ha arbetet med om hon fått växa upp i sitt hemland Irak.

Hon: - Kanske lärare.

Jag: - Är det vad du vill bli här i Sverige också?

Hon: - Jag vill bli väktare.

Jag: - Väktare. Hade du kunnat bli det i Irak?

Hon: - Nej. Där får inte kvinnor ha sådana jobb. Kvinnor får sköta familjen. Kanske bli lärare. Men väktare. Nej. Jag ska gå barn- och fritid. Sen ska jag bli väktare.

Efter samtalet är jag glad att jag filmade det. Det hör inte till vanligheterna att jag filmar vägledningssamtal. Ibland gör jag det för att se mig själv och reflektera över hur jag hanterar samtalstekniker. Den här gången hade ett annat syfte. Men jag kollar filmen igen och igen. Jag fascineras över styrkan i hennes röst och med vilken självklarhet hon beskriver sitt sammanhang.

Hur kan jag bidra till att hon kan gå den väg hon själv vill? Kommer hon stöta på motstånd? Kan jag förbereda henne på det och hur hon kan hitta vägen framåt trots eventuella hinder? Är jag fördomsfull som tänker att hon eventuellt kommer möta hinder?

De etiska riktlinjerna för vägledare kring vår profession anger bland annat vikten av att ”vägledare främjar individers fria och övervägda studie- och yrkesval”. 

För mig blir att främja hennes fria och övervägda val också att försöka förbereda henne på eventuella hinder. Det är definitivt vad vi vägledare kallar ”icke önskad information” i motsats till ”efterfrågad information”. Det är som en dansuppvisning på slak lina. Jag balanserar fram och tillbaka med orden. Inte trilla, inte trilla, hitta väg framåt, framåt.

I helgen läser jag i DN om Jenny Nordbergs bok ”De förklädda flickorna i Kabul”. Hon beskriver fenomenet ”Bacha posh”. Afganska flickor som kläds som pojkar för att kunna arbeta, springa ärenden, gå i skolan eller vara den son som familjen behöver för att få status.

En mamma som intervjuas i boken om varför hon klär sin dotter till pojke svarar författaren; ”Jenny, lägg av, vad skulle du själv välja för din dotter: spärra in henne eller sätta på henne byxor och låta henne vara fri?” 

Å ena sidan friheten som bara pojkar åtnjuter. Rätten till utbildning, möjligheten att kunna röra dig utan risk för din heder och ditt liv. Å andra sidan en påtvingad förnekelse av rätten till sitt eget kön. En intervjuad flicka ger uttryck just för det. Att hon inte vill vara pojke och avundsjukt tar på sig sina systrars klänningar i hemlighet i hemmet.

Nyligen tog jag del av statistik som visserligen inte förvånar, men som ändå är värd att notera. Det är vanligare att män avbryter sina studier på gymnasieprogram där kvinnor är i majoritet med minst 60 procent av eleverna. Avhoppen är inte lika stora för kvinnor som gjort könsbrytande val till gymnasiet (SOU 2010:99)

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till dansen på slak lina i vägledningen. Att förstå olika kulturella och sociala hinder men ändå ge hopp och vägledning för att främja individens fria och (förhoppningsvis) övervägda val. Och samtidigt snurrar frågorna i mitt huvud; Hur kan jag bidra till att hen kan gå den väg hen själv vill? Kommer hen stöta på motstånd? Kan jag förbereda hen på det och hur hen kan hitta vägen framåt trots eventuella hinder? Är jag fördomsfull som tänker att hen eventuellt kommer möta hinder?

Reagera på inlägget:

Utbildningsbakgrund påverkar

Min vän Evin hade precis börjat på juristprogrammet vid anrika Uppsala universitet. Hennes grupp satt runt lektionsbordet och skulle presentera sig för varandra. Den ena efter den andra presenterade sig och berättade att de hade en far, mor, morbror, farbror, bror, hela släkten, som tidigare gått juristprogrammet på anrika Uppsala universitet och nu var advokat, domare, åklagare. Så kom turen till Evin.

– Min pappa har en pizzeria hemma i Bollnäs, sa hon. Alla runt bordet skrattade. De trodde Evin skojade. Men det gjorde hon inte.

Att det är betydligt vanligare att välja högskolestudier om föräldrarna är högutbildade är väl känt. Svenska lärosäten har i uppdrag att arbeta med att bredda rekrytering till högskolan så att fler studenter från studieovana miljöer tar möjligheten att studera vidare. Snedrekryteringen till högskolan börjar sakta minska, men fortfarande bekräftar rapporter att studenternas sociala bakgrund påverkar rekryteringen till högre utbildning.

– Den sociala snedrekryteringen har med grova mått mätt inte förändrats under de senaste 10 åren. Andelen nybörjare med högutbildade föräldrar har visserligen ökat i högskolan men representativiteten har inte förändrats nämnvärt. Det beror på att det också i befolkningen som helhet har blivit vanligare med högutbildade föräldrar, säger Helen Dryler, utredare på Universitetskanslersämbetet

Ett gott exempel på insatser för att bryta snedrekryteringen är Södertörns högskolas aktivitet ”sommarhögskola” för ungdomar i 14-årsåldern. Syftena är flera, kanske framför allt att få ungdomar att upptäcka att kunskap är roligt och för att förbättra deras självkänsla och kreativitet. Ungdomarna, som oftast kommer från familjer utan studietradition, blir även bättre på att lösa problem, förbättrar sin studieteknik och sin förmåga att redovisa kunskaper och lär känna högskolemiljön. Sommarhögskolan har inspirerats av goda exempel från andra europeiska städer där liknande verksamheter bedrivs – framför allt Strathclydeuniversitetet i Glasgow och deras "Summer Academy". 

Det behöver göras många olika insatser för att bryta snedrekryteringen. Insatserna behöver komma in tidigt i grundskolan. Eleverna behöver stöd och hjälp i att upptäcka sig själva och sina förmågor, få syn på alternativen och bygga upp sin valkompetens.

Evin arbetar idag på en advokatbyrå i Stockholm. Snart är hon advokat. Hon brukar ställa upp och föreläsa på skolor. En av mina elever som just hört Evin berätta om sin bakgrund och sina studier kom till mig och sa; -Jag har inte trott att jag kan bli vad jag vill förut. Men kan hon så kan jag!

Förresten är jag själv en av de högskolestudenter som varit med att bryta snedrekryteringen. Jag är den första i min familj som har en filosofie kandidatexamen samt en yrkesexamen som studie- och yrkesvägledare. För min mamma, född 1936, och uppvuxen utanför Grängesberg, Dalarna, fanns det inte stora möjligheter att läsa vidare efter 6 år i folkskolan. Det var ”bliv vid din läst”. Mamma bröt ändå tradition och invanda mönster och flyttade utomlands på 50-talet. Men det är en helt annan historia.

/Lotten

Reagera på inlägget: