Annons

Önskas: kostnadsfri skola utan materialspill och med klassresor

Jag tror nästan alla lärare känner igen sig i situationen att behöva dela ut pennor och skrivhäften till elever som har har glömt eller blivit bestulna. Sedan hittar man sönderrivna mappar i papperskorgar och avbrutna pennor i klassrumshörn och korridorer. Och får tillbaka böcker efter läsåret där elever har ritat svarta tänder och stora bröst på alla foton. Skolor tvingas lägga en stor del av sin budget på material, trots att lärarna försöker hitta bra rutiner och regler för att minska svinnet.

Samtidigt finns det brister med den kostnadsfria skolan på annat håll: klassresor och utflykter sker enbart om en engagerad lärare kan förmå elever och föräldrar att samla in pengar till det. Många klasser åker aldrig bort, med negativa följder för sammanhållning och trivsel.

Hur kan vi lösa dessa problem?

Definitivt INTE genom att mjuka upp principen om den kostnadsfria skolan. I Tyskland måste föräldrar köpa allt skolmaterial, och i vissa fall även läroböckerna, samt betala varenda skolresa eller utflykt ur egen ficka. Och jag menar ALLT: blyerts- och färgpennor, häften, kollegieblock, mappar, böcker, arbetsböcker, sax, lim, vattenfärg, penslar, block, passare, miniräknare, linjaler, 50 kronor kopierings- eller materialpengar hit och dit…

Listorna på vad som ska köpas in i början på ett läsår kan landa på flera tusen kronor, och i varje klass finns det de som inte har råd att åka med på klassresan, eller som måste ansöka hos välgörenhetsavdelningar inom skolan för att få bidrag till resan. Det betyder att klasskillnader bestämmer vilken elev som har bäst material, nyaste böckerna, och störst skam för att behöva ansöka om bidrag. Och beslutet om en elev kan läsa på gymnasiet eller inte kan bli en kostnadsfråga.

Men hur löser vi då problemet med sönderbrutna pennor i svensk skola? Hur ser vi till att varje klass kan åka på klassresa och utflykt?

Kanske eleverna kan skriva sina namn på pennorna, eller vara med och önska sig en speciell färg på pennan? Vi kan sätta ett klistermärke med elevens namn på låneboken, eller ännu bättre: lägga en timme på att alla elever slår in sina böcker i presentpapper de valt själva? Kanske eleverna kan få gestalta och måla på mappen de får i 6:an för att öka incitamentet att vilja ha kvar den till 9:an? Kanske vi kan namnmärka datorladdare för att de ska sluta försvinna? Det är ju inte bara en budgetfråga, utan även en fråga om jordens resurser.

Problemet med resorna går nog att fixa utan större åtgärder. Varför kan vi inte gå efter principen ”Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov”? Att klassen har ett konto där man säger hur mycket pengar som skulle vara lämplig att sätta in för klassresor, men sedan tar man det som har kommit in och reser för de pengarna, även om det är mindre än man hoppats på. Och så är det förstås hemligt och anonymt vilka vårdnadshavare som sätter in och hur mycket de sätter in. På så sätt undviker man att vissa behöver ”outa” sig som fattiga och ansöka om allmosor, men klassen kan åka ändå, eftersom de flesta skulle betala.

Jag skulle önska mig en större diskussion kring hur vi kan se till att skolorna minskar materialspillet och hur vi kan få ut klasserna på klassresor!

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer