Annons

Öppet brev till Jan Björklund från en uppgiven lärare

Det landade ett öppet brev till utbildningsminister Jan Björklund (FP) i vår redaktionsmejl från en uppgiven lärare. Vi väljer att publicera det här i sin helhet.

Hej!

Vem kommer att undervisa våra barn i framtiden? Inte jag, för jag slutar som lärare i juni. Inte heller min väninna Stina. Hon ger upp efter 12 år som lågstadielärare. Nicolaus kommer inte undervisa några elever. Han slutade som mellanstadielärare för två år sedan och arbetar nu som arborist. Inte heller min svärmor Agneta. Hon gick i pension i förtid. Det är också tveksamt om min kollega Anna stannar kvar som mentor i klass 6A. Hon söker annat jobb.

När jag var 11 år bestämde jag mig för att bli lärare. Jag arbetade som ekonomi- och personalchef i många år innan jag realiserade min dröm. Nu har jag varit lärare i snart 10 år. Det blev inte som jag tänkt mig.

Lärarkåren är i kris. Många lärare är stressade, går på knäna och är uppgivna. Några har tappat lusten och vill inte arbeta kvar i skolan. De väljer andra vägar. Som jag, Stina, Nicolaus, Agneta och kanske snart även Anna. Det är allvarligt.

Av alla yrkesgrupper har lärarnas arbetsbörda ökat mest de senaste åren. Vår kärnuppgift, att planera och genomföra lektioner av hög kvalitet, har kommit i skymundan av andra arbetsuppgifter. Vårt viktigaste arbete har blivit en bisyssla.

För att du ska få en bild av vad jag gör på min arbetstid, utöver planering och undervisning, har jag gjort en lista på mina uppgifter. Listan kan göras oändligt mycket längre men du får ta del av 65 punkter. Exempelvis ska jag vara med på två konferenser i veckan, hantera de konflikter som finns i klassen samt fylla i 96 skriftliga omdömen per elev. Du kanske tycker att några av uppgifterna jag listat är triviala. Att jag måste dammsuga klassrummets matta och tänka ut relevanta läxor till en elev som beviljats två veckors ledighet, till exempel. Men sammantaget försvinner värdefull tid från min kärnuppgift.

Med nya regeringar kommer nya reformer som river upp inarbetade arbetssätt. Det är frustrerande och tidskrävande. Dina nya reformer innebär en större detaljstyrning av vårt arbete. Varför? Tror du inte på vår professionalism och vår kompetens? Tror du inte att vi kan hantera vårt uppdrag? Många utöver dig har synpunkter på hur vi sköter vårt arbete; föräldrar, media, elever, rektorer och fritidspolitiker. Det räcker nu. Låt oss sköta vårt arbete ifred. Vi kan vårt jobb. Lita på oss. Vi behöver arbetsro.

Kommer dina nya reformer lösa skolans problem? Tror du att vi får bättre resultat med fler nationella prov och betyg lägre ner i åldrarna? Kommer elevernas prestationer öka om vi skriver fler skriftliga omdömen? Det tror inte jag! Jag tror att vi får en bättre skola med skickliga och engagerade lärare som erbjuder en kvalitativ undervisning i samspel med eleverna.

På våra lärarhögskolor är antagningskraven extremt låga och i princip alla som söker kommer in. I Finland ser vi att läget är annorlunda. Där är det populärt att bli lärare, en av tio sökanden kommer in på lärarutbildningarna. Finland har också en av världens bästa skolor. Varför är det inte så i vårt land? Hur blev det så?

Jag tror att en stor anledning är lärarnas lönevillkor. Det är nödvändigt att göra läraryrket attraktivt för att få kompetenta sökande till lärarutbildningarna. En rimlig lön för vårt arbete är en mycket viktig del i att höja yrkets status.

Att många lärare mår dåligt i sin arbetssituation är inte bra. Att vissa hellre byter arbete än att vara kvar i skolan är anmärkningsvärt. Att intagningskraven på lärarhögskolorna är skrämmande låga är olycksbådande. Det debatteras mycket om svenska skolans fiasko just nu. Men mycket lite händer. Ditt senaste besked avseende färre skriftliga omdömen var välkommet, men det räcker inte. Något mer drastiskt måste göras. En hel yrkeskår håller på att urvattnas och våra barn får en allt sämre utbildning.

Det är inte bara lärarna som mår dåligt. Skolan mår också illa. Det är ett faktum att skolresultaten i Sverige blivit sämre. I inget annat västland sjunker kunskaperna lika snabbt som i Sverige. Du och allianspartierna är inte ensamma om att bära skulden för det. Ansvaret ligger på alla partier över tid och beror på flera faktorer. Effekterna av skolans kommunalisering, friskolereformen och nu även lärarkrisen. Alla partier verkar blunda för detta faktum. Nu har du chansen att ändra på det. Ta befälet, ta hjälp av sakkunniga och bjud in samtliga partier till en bred parlamentarisk överenskommelse om skolan.

Min uppsägning är inlämnad. Jag längtar efter att kunna sova ordentligt på nätterna. Men jag kommer sakna mina underbara elever och mina härliga kollegor. Jag kommer sakna att få väcka lusten att lära hos barnen. Jag kommer sakna alla skratt tillsammans med mina elever. Jag kommer sakna att få använda mig av de pedagogiska erfarenheter jag fått genom åren. De verktyg som lärt mig hur jag bäst ska motivera elever, få dem att tro på sig själva och sina förmågor. Jag kommer sakna att få ge mina elever en bra utbildning. Läraryrket är ett hantverk och jag kommer sakna att få utöva det!

Med vänlig hälsning

Catherine Wollter Bogefors
Leg lärare

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer