Annons

… och vi vill inte byta lärare så ofta! Först efter 1-2 år känner man sig trygg.”

Först säger Nadia och Yasemin att de inte vet mycket om politik och inte har mycket att säga. Men klart de har:

– Politikerna ger löften som bara verkar bygga på vad människor drömmer om. Men de måste vara realistiska också, börjar Nadia.

De är båda 16 år och har just gått ur nian på Rinkebyskolan. I samhällskunskapen har de läst en del om politik och demokrati. Besökt riksdagen har de också gjort med sin mentor, Metta Fjelkner. Men det dröjer två år innan de får rösta.

Vad tycker de att politikerna ska tänka på när det gäller skolan? Det första tjejerna nämner är betygen. Båda tycker att betygen måste komma tidigare och ha fler nivåer. Kommer de tidigare vänjer man sig, menar de.

– Och så måste politikerna satsa på alla elever, inte bara de duktiga. De svagaste behöver stöd, det finns alltid en anledning att de inte klarar skolan så bra, säger Nadia.

Vi pratar sen länge om hur fort samhället förändras. Och det är de som tar upp ämnet och menar att just detta är en del av skolans problem. Skolresultaten beror på en kombination av hur eleverna har det hemma, hur studietraditionerna är, vilka de umgås med och så skolans bemötande. Allt hänger ihop. Och lärarna är hur viktiga som helst:

– Lärare ska tänka på alla elever, hela gruppen, och kunna lära ut. Det räcker inte om de kan sitt ämne bra. De måste kunna förklara så vi förstår. De får inte bara plocka ur någon bok, säger Nadia.

När de ska förklara hur en bra lärare är pratar de mycket om stämningen i klassrummet. De nämner deras egen mattelärare, Stavros Louca, som blev rikskänd i och med Klass 9 A som gick i tv.

– Han vill verkligen att alla ska vara med och lyckas skapa en familjär stämning i klassen, säger Yasemin.

Superviktigt är också att få ha en och samma lärare under flera år:

– Det är svårt att skapa nya band med nya lärare hela tiden. Det tar 1 – 2 år att bygga upp och känna förtroende och det är först då du vågar visa dina svagheter och ändå känna dig trygg, säger Yasemin.

De nämner en rad ämne där de båda bytt lärare flera gånger under högstadiet. Och de är helt säkra på att det påverkat betyget. Och inte i någon positiv riktning.

Skolavslutningen för dem gick delvis i moll efter att Rinkebyakademin brunnit ner.

– Det är så trist, vi hängde ofta där och fick en massa bra tips om framtiden och där var vår slöjdsal och allt vi gjort i träslöjden blev förstört, säger Nadia.

De gillar definitivt inte att buntas samman med de gäng som bråkar och förstör i och kring Rinkeby. Efter niornas bal spårade det ut när det kom andra dit och ville ställa till med bråk. Klart polisen kom. Och de som stökade fick uppmärksamhet.

– Och det är bara det det handlar om. Att få uppmärksamhet, säger Nadia.

Tjejerna är klart studiemotiverade och känner uppskattning och uppmuntran från sina egna familjer. Det hjälper när det är mycket jobb. De har gått i samma klass och där har alla pluggat mycket. Konkurrensen har fungerat som en drivkraft och de tycker att det är positivt. Men de ser runt sig och funderar:

– I den åldern när vi fortfarande lekte med dockor… idag har de tjejerna senaste mobilerna, modekläder och hänger ute sent på kvällarna, säger Nadia och Yasemin undrar hur det ska gå för de yngre tjejerna.

Så har vi fikat klart och skiljs åt i Sommarstockholm. Jag funderar över mina förberedelser inför vårt möte. Förberedelser är självklart a och o i mitt jobb. Så även innan jag ska träffa Nadia och Yasemin. Och hur skulle jag förbereda mig? Jag funderade på olika spår och anade att jag nog skulle få prata mycket själv, i alla fall till att börja med. Eftersom en av mina egna döttrar är 16 kände jag mig hyfsat trygg i språket. Och vårt samtal rullade sen på mycket av sig själv. Men trots erfarenhet av skolprat vid mitt eget köksbord lärde jag mig så klart nya saker. Framförallt det där med vikten av att få behålla en lärare i flera år. Det säger mycket om läraruppdraget. Lärare är trygghet och kontinuitet. Själv är jag väl  hemmablind. Min 16-åring suckade hemmavid och menade att hon pratat en massa kring att lärare kommit och gått i så många omgångar och hur jobbigt hon tyckte det var. Och där fick jag…har jag inte lyssnat, eller?

Senare i veckan kan du läsa om mitt samtal med Jan Eric Sundgren, medlem i Volvos koncernledning och tidigare rektor på Chalmers. Nästa vecka blir det nya möten med besökare i Almedalen – om inte Gotland sjunker med tanke på invasionen i Visby.

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer