Annons

Björklund vill vara effektiv - har fått nog av ansvarskiv

Jag är så trött på snuttifieringen av skoldebatten som förenklar och får det att framstå som att om bara friskolornas hela vinster återinvesteras, skolan förstatligas, betygen blir mer jämlika, läxhjälpen ges till alla elever eller alla lärare får sin legitimation i julklapp så är alla problem lösta…

Därför känns det så bra att vi på Skolvärlden nu tar ett helhetsgrepp och listar tolv ödesfrågor för svensk skola. Utbildningsministern håller i stort med i vår analys men lägger till en viktig faktor:

Att stat och kommun måste sluta skylla på varandra.

Det tycker jag låter som en riktigt bra analys kring skolans ledarskap!

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Knape har viktigaste rollen - att få kommunerna att ta bollen."

Anders Knape är ordförande för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, och borde varit den som kommenterade resultaten i TIMMS och PIRLS. Istället för utbildningsminister Jan Björklund. Denna smarta kommentar hittar jag idag på Svenska Dagbladets ledarsida. PJ Anders Linder förklarar det hela, vilket egentligen är ganska självklart, att nu vilar ju det praktiska ansvaret för skolans resultat inte på herr utbildningsminister utan på huvudmännen i kommuner och landsting. Så nu är det Anders Knape och hans medlemmar som har bollen.

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Ropen skalla - mer matte till alla."

När nu resultaten inte vänder uppåt i svensk skola föreslår utbildningsminister Jan Björklund mer matte, vilket låter bra. Men hur går det med matteundervisningen om inte läsförståelsen också förstärks? Det frågar en av de som gillar oss på Facebook i en kommentar.

När vi publicerade artiklarna om de nya resultaten från TIMSS och PIRLS, Jan Björklunds förslag till åtgärder och Lärarnas Riksförbunds kommentarer reagerade många på Facebook. Reaktionerna kan sammanfattas med att det är bra med mattesatsningen men att som en följd måste även satsning på att förbättra läsförståelsen komma nu. Flera höjde också stämman för mer idrott.

Min egen reaktion blir: om eleverna på lågstadiet ska få en extra timme i matte per vecka, från nästa höst enligt förslaget, vilket betyder totalt skulle betyda 3 - 3,5 timmar så låter det först bra. Men är det bara tiden det handlar om? Hur ser pedagogiken och vårt förhållningssätt till matten ut i skolan? I ett samhälle som alltmer lägger ansvaret på individen när det gäller att sköta alla slags ekonomiska affärer själv. Antalet dyslektiker är inte i minskande. Och så var det det här med tiden, om en extra timme ska gå till matten, vad försvinner?

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Omöjligt att en dag som denna inte tänka på alla bevågade kvinnliga forskare."

Jag sänder kvinnorna en tanke medan jag läser DN debatt idag (http://www.dn.se/debatt/bara-gubbar-far-nobelpris---sa-satsar-vi-pa-kvinnorna). Med tanke på tyngden av undertecknarna hoppas jag inlägget får genomslag. De respresenterar många olika branscher och inriktningar och är både än och kvinnor.

Med största sannolikhet har årets nobelpristagare arbetat hårt i många år och deras forskningsframgånger vill jag inte ta ifrån dem. Men att bara män skulle nå dessa framgånger verkar orimligt. Det viktigaste är att nobelprisen också är extremt viktiga som inspirationskälla för ungdomar. På många skolor arrangeras till och med både prisutdelningar bland de främsta eleverna och nobelfester. På universitet och högskolor är på många orter en majoritet kvinnor och att de inte skulle föra forskningen framåt tvivlar jag på.  SvD har gjort en mycket bra genomgång av det märkliga, vilket är ett snällt ordval, genusläget i nobelsammanhang. (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/man-ger-priser-till-man_7726738.svd) I Svenskan presenteras också ett antal kvinnliga forskare som skulle kunnat komma ifråga.

Till råga på allt lyfter så SVT en snygg och stajlad bild, överallt man kan, med fyra kvinnor som ledsagar genom Nobeldagen och festligheterna. Jag kan inte låta bli att tänka, får kvinnorna bara vara med som presentatörer? Har vi snart Berlusconi-tv även här i Sverige, i vilken vackra kvinnor, som INTE får tala, cirkulerar kring äldre män som hela tiden talar.

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Nolltolerans mot intolerans är det enda som gäller."

I slutet av förra veckan publicerade vi, här på skolvärlden.se, artikeln om Josef Rebwar som fått nog av trakasserier på skolan där han jobbar. Så här säger han:

- Jag har suttit i fängelse för mina åsikter, förföljts i mitt hemland, drabbats av krig och flytt över halva världen, men hittills i mitt liv har jag aldrig känt mig så kränkt som jag gör av det här, säger Josef som är högstadielärare.

Själv undrar jag om vi gradvis har börjat tolerera kränkningar? Börjat acceptera och försöka lära oss leva med dem? Jag blev verkligt orolig när jag fick kontakt med Joset. Det började med att han ringde mig och som journalist tänkte jag med reptilhjärnan; Är detta en bra historia eller är han en så kallad rättshaverist? Det sistnämnda är benämningen på någon udda, krånglig person som ställer allt på sin spets och som kan ha rätt men som kan driva en sak för långt. Men så blev jag mörkrädd, även om någon inte ”passar in eller är som alla andra” måste det finnas plats för alla i vårt samhälle och i skolan.

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Sidor