Annons

Bästa numret hittills – läs om hur skolan hamnat där den är i dag och varför någon slutar det roligaste jobbet som finns.

Att göra det bästa numret av en tidning varje gång är en helt naturlig målsättning och strävan för oss som jobbar med tidningar. Och det nya numret av Skolvärlden är absolut det bästa hittills. I dokumentet gör vi en historisk djupdykning kring varför vi hamnat där vi är och hur det politiska spelet sett ut samt om kampanjen som pågår för ett tydligare statligt ansvar. Vi besöker också en skola som vänt resultatutvecklingen genom att bland annat satsa på lärarlönerna, tittar närmare på frågan om att gripa in vid bråk och provokationer samt träffar läraren som blev träskoentreprenör och klurar på att starta skolan. Samt mycket annat.

När det så gäller att göra tidningar, och varje gång den bästa hittills, är det vad jag själv brinner för. Men jag är en igångsättare. Nu har jag satt igång "nya Skolvärlden", som vi kallade oss i början, i tre och ett halvt år och det är dags att gå vidare. Det betyder att jag lämnar det roligaste, svåraste, mest spännande och krävande jobb jag haft. Som chefredaktör för Skolvärlden och skolvärlden.se har jag verkligen fått skärpa mig hela tiden. Och det är aldrig fel.

Tack för alla förtroenden, all kunskap och allt engagemang jag mött. Så många reformer, så mycket Jan Björklund, så mycket Metta Fjelkner, så många engagerade och många gånger arga lärare och studie- och yrkesvägledare. Knappt har det gått att titta på tv-nyheter eller läsa en dagstidning utan att skolan nämnts. Snacka om att vara mitt i stormen.

Nu hoppas jag att skolan får fortsätta vara i fokus för debatten fram till valet. Vi behöver fortsatt press i frågan om skolans utveckling och politikerna måste ta ett övergripande ansvar över blockgränsen. I detta sammanhang vill jag avsluta med en fråga som jag fortfarande inte fått ett tydligt svar på. När regeringen tillsätter en utredning som friskoleutredningen, varför är inte alla riksdagspartier representerade? Det enkla svaret är förstås att orsaken är att delar i uppdraget är politiskt känsligt framförallt när det gäller vinstuttag från friskolor. Inte ens inom alliansen tycks man dra jämnt. Lars Leijonborg, regeringens utredare, har hittills bara bett om mer tid. Men hur svårt kan det vara? Gräv ned sandlådementaliteten och återta fokus för elevernas, lärarnas, studie- och yrkesvägledarnas, skolledarnas och övrig skolpersonals skull och samla ihop er. Nu. Utredningen måste komma fram till ett förslag som riksdagen kan ställa sig bakom så att vi inte riskerar att allt vänds på ända vid ett regeringsskifte. Och för övrigt tycker jag fortfarande att skolan ska lyftas över partipolitiken.

En sak är säker, jag kommer aldrig släppa intresset för skolan. Nu blir jag frilans igen och kommer bland annat bevaka utbildningsforskningen. Men jag vill göra många olika saker och även låta mitt konstnärskap få lite mer tid och förmodligen blir det minst en roman till.

Tack för mig!/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer