Annons

Brett, tidigt och intensivt – så funkar särskilt stöd i Finland

I går var jag moderator för ett seminarium som Finlandsinstitutet arrangerade. Rubriken löd "Specialpedagogik i Finland och Sverige – skillnader och likheter". Och jag skulle nog vilja summera det med att skillnaderna är fler än likheterna.

I Finland jobbar man brett och intensivt i de allra tidigaste åldrarna. I Sverige satsar vi allra mest resurser i högstadiet. 

I Finland jobbar specialläraren med alla elever, i alla fall på låg- och mellanstadiet. I Sverige jobbar specialläraren och specialpedagogen med de elever som av olika anledningar har behov av extra stöd. 

I Finland finns det bara en yrkeskategori – speciallärare. I Sverige finns det två – speciallärare och specialpedagog. 

De finländksa speciallärarna lägger i snitt 66 procent av sin arbetstid på undervisning. De svenska får ägna betydligt mer tid åt planering, administration och annat, som snor från arbetet med eleverna. 

De finländska speciallärarna är mycket högt ansedda och välbetalda. De svenska specialpedagogerna och speciallärarna brottas med samma problem som övriga lärare -– låg status och låga löner. 

Frågan är vad som krävs för att vi i ska lyckas flytta insatserna till de allra tidigaste åldrarna? 

Jag tror att en viktigt del är hur vi ser på särskilt stöd. Jag snor gärna Finlands odramatiska inställning, lite extra stöd från en speciallärare är inget konstigt och ovanligt, tvärtom är det något som merparten av alla elever får någon gång under sin skoltid. 

/Anna-Lena

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer