Annons

Finns det en informationsbalans?

Behöver vi stänga av ibland för att få balans? Men varför är det svårt att stänga av för de flesta i min omgivning? Handlar det om rädslan att bli bortglömd? Är jag själv rädd att bli bortglömd? Finns jag inte om jag stänger av mobilen och inte är nåbar över nätet? Som ansvarig för en tidning och en sajt är jag ju just ansvarig hela tiden. Men jag sover inte med mobilen under kudden, var för all del inte orolig för det.

Jag kan heller inte låta bli att tänka på motsatsen. Om vi aldrig stänger av. Hur blir vi då som människor? Tappar vi bort oss själva i längtan att få vara med och leka hela tiden?

Kanske skriver jag det här bara för att påminna mig själv om att stänga av ibland. Jag intervjuade en omvärldsanalytiker för några år sedan om just vikten av att koppla av. Vågade han själv stänga av på semestern och inte följa med nyhetsflödet? Han skrattade och svarade att om något stort hände så skulle han få reda på det till slut i alla fall. Är han modigare än många av oss andra?

Jag funderar också på paret jag läste om som sålt bostaden och köpt en segelbåt:

”Hur får ni plats med alla prylar? ”

”Vi har skalat ner för att få plats ombord och köper vi något nytt så måste något absolut tas i land. Annars får vi helt enkelt inte plats.”

Ok, men vi som fyller på hjärnan hela tiden? Och aldrig tömmer? Behöver vi tömma? Eller hamnar bara en del saker längre in på hårddisken? Inte vet jag men jag älskar att klura kring det.

Hörs.

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer