Annons

Lärarlösa utvecklingssamtal - ny trend eller?

Nu är jag fundersam. Mina barn går på två olika skolor i samma stadsdel i Stockholm. Båda skolorna har infört mer eller mindre lärarlösa utvecklingssamtal. Tanken är alltså att jag och mitt barn ska sätta oss i skolans lokaler och på egen hand diskutera hur det går för mitt barn. Utan att ha någon lärare att vädra våra funderingar med, utan att ha någon med som kan värdera mitt barns egna upplevelser av hur det går, hur han eller hon funkar med sina klasskompisar eller andra viktiga händelser och tankar.

Jag är skeptisk.

I går var min man med på äldsta sonens första utvecklingssamtal i nya skolan. Han har just börjat 6:an. Här fick vi ett första test av vad ett lärarlöst utvecklingssamtal innebär. Alla elever i klassen var samlade under samma timme, med minst varsin förälder. Ett par lärare var på plats, för frågor. Men när drygt 60 personer samtidigt ska försöka sno åt sig en stund av en lärare är det inte många som verkligen får det. Visst hade sonen fyllt i ett gediget underlag - på egen hand - inför mötet. Och visst låg en kort bedömning från lärarna med i underlaget. Men ändå – är inte själva syftet med utvecklingssamtalet att elev, förälder och lärare ska kunna få en gemensam bild av läget, sätta gemensamma mål och hinna fånga upp eventuella problem?

Är det här en generell utveckling eller en lokal Stockholmsmetod tro? Och vad tycker ni som lärare om det här upplägget? Är syftet bara att spara tid (och därmed pengar) eller finns det faktiskt något bra i det som jag helt har missat?

Annars är det är fullt ös här på redaktionen. Vi är mitt i formgivning av nummer 9 och planerar nästa år för fulla muggar. Hör gärna av er med tips och idéer på vad ni vill läsa om till redaktionen@skolvarlden.se.

Skönt med fredag :)

/Anna-Lena

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer