Annons

Nolltolerans mot intolerans är det enda som gäller."

I slutet av förra veckan publicerade vi, här på skolvärlden.se, artikeln om Josef Rebwar som fått nog av trakasserier på skolan där han jobbar. Så här säger han:

- Jag har suttit i fängelse för mina åsikter, förföljts i mitt hemland, drabbats av krig och flytt över halva världen, men hittills i mitt liv har jag aldrig känt mig så kränkt som jag gör av det här, säger Josef som är högstadielärare.

Själv undrar jag om vi gradvis har börjat tolerera kränkningar? Börjat acceptera och försöka lära oss leva med dem? Jag blev verkligt orolig när jag fick kontakt med Joset. Det började med att han ringde mig och som journalist tänkte jag med reptilhjärnan; Är detta en bra historia eller är han en så kallad rättshaverist? Det sistnämnda är benämningen på någon udda, krånglig person som ställer allt på sin spets och som kan ha rätt men som kan driva en sak för långt. Men så blev jag mörkrädd, även om någon inte ”passar in eller är som alla andra” måste det finnas plats för alla i vårt samhälle och i skolan.

/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer