Annons

Skolan ska slå vakt om demokratin i teori och praktik

Författaren och pedagogen Ellen Key bidrog till att reformera pedagogiken under sent 1800-tal till att sätta barnens bästa i centrum. Tyvärr förespråkade hon också eugenik.  Bild: ”Vänner” av Hanna Pauli (1864-1940) – Own work, Hämtad från Wikimedia Commons.

Sveriges läromedelsförfattares förbund bjöd in mig att föreläsa. Det är lyxigt. Jag som lärare får möjlighet att sprida idéer och förhållningssätt som jag hoppas ska prägla framtidens kursböcker, som i sin tur ska bilda framtidens medborgare.

Om framtiden pratade jag även på ett möte med Kvinnohistoriskt museum. Eller rättare sagt om museets och skolans roll inför framtiden. Den folkbildande rollen. Skolan ska fostra framtidens medborgare. Dessa medborgare allmänbildas och lära sig kritiskt tänkande. För detta krävs verktyg, vilka vi i skolan tillhandlahåller.

Det är inte enkelt att vara medborgare i en demokrati. Och det är inte enkelt för ett land att upprätthålla demokratiska värden. Det krävs att vi medborgare är insatta, kunniga och villiga att delta. Det krävs att vi inte lägger oss platta. Det krävs civilkurage, mod, envishet. Vilja att delta. Men inte minst; förmåga att delta. Det är där de bildande institutionerna blir så viktiga. Om detta pratar jag alltid med eleverna när vi närmar oss mellankrigstidens utveckling i Europa. När flertalet demokratier blir diktaturer.

”Skillnaderna mellan utbildning och bildning, vikten av kritiskt tänkande och vikten av den demokratiska värdegrunden, det är frågor som borde vara i skoldebattens centrum” skriver professorn och idéhistorikern Sven-Eric Liedman i ett inlägg på sajten Skola och Samhälle. Att bildning och demokrati hänger ihop är nog många av oss överens om. Ända sedan 1800-talets folkrörelser har bildningsidealet varit något av en byggsten i det demokratiska samhället. Det sägs att i länder där demokratin faller kan man bland annat se att läsförståelsen minskar och de allmänna kunskaperna urvattnas. Nu ska vi inte skrämma upp oss genom att titta på de senaste PISA-resultaten… Eller så är det just det vi ska.

Men de skolpolitiska frågorna om klasstorlek och kvalitet på lärarutbildningen lämnar jag till andra att diskutera. Jag vill fortsätta prata om perspektiv inom undervisningen. Och framtiden. Och kanske lite historia.

Betty Pettersson tog examen 1875 som den första kvinnan i Sverige att läsa på universitetet. Hon blev en kompetent pedagog, men hade svårt att nå erkännande bland manliga kollegor. Bild: Wikipedia Under tiden ett barn växer upp så utvidgas även dess världsbild, och med den förståelsen för andra människor och dess roll i världen. Barnet lär sig empati. För de allra flesta små barn är orättvisor det värsta som finns. Speciellt om det drabbar dem själva. Sedan sker en utvecklingsresa. Barnens omvärld och skolan hjälper barnen med denna resa. Stöttar barnets utveckling. När barnen sedan blivit ungdomar och går ut gymnasiet bör de ha förstått att de små orättvisorna, så som vem som fick en millimeter mer av något än någon annan, jämnar ut sig. Men att de stora, så som strukturell diskriminering och förtryck är något de bör stå upp emot. 

Enligt läroplanen för gymnasiet har läraren i uppdrag att ”se till att undervisningens innehåll och uppläggning präglas av ett jämställdhetsperspektiv”  (Gy11, 2.1). Vidare ska utbildningen, enligt skollagen, ”utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Skolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling” (Gy11, 2.2.)

Skolan ska alltså, i teori och praktik, slå vakt om demokratiska värden. Begrepp som människolivets okränkbarhet, solidaritet och allas lika värde är kanske nu, utifrån det politiska klimatet i Sverige och världen, av yttersta vikt att upprätthålla. Och kanske nu, utifrån det politiska klimatet i Sverige och världen, oerhört svåra att upprätthålla.

Men vad ska jag prata med Sveriges läromedelsförfattares förbund om? Jag vill förstås resonera kring namngivna kvinnor, kvinnliga historiska aktörer och kvinnornas perspektiv. Jag vill också ta upp ansvar och kunskap. Men egentligen, det som allt kokas ned till, är att jag kommer att utgå från solidaritet mellan människor, människolivets okränkbarhet. Om allas lika värde. Eftersom detta är, för mig, grundläggande byggstenar i det demokratiska samhället.

Att jag lägger fokus på kvinnor och kvinnliga perspektiv i historieundervisningen handlar om just det. Alla människors lika värde.  Att det finns läromedel som trots 244 namngivna personer bara tar upp 17 kvinnonamn är kanske ett symptom på att vi inom historieundervisningen har mycket att lära rörande alla människors lika värde. Men det handlar också om att kunna se saker ur olika perspektiv. Att bli kritiskt tänkande. För mig är detta en del i vårt samhälles gemensamma värderingar och således också värden jag vill att framtidens medborgare ska ta med sig.

Vi behöver fler perspektiv. Fler tankar och människor som får plats. Vi ska bilda våra blivande samhällsmedborgare att delta aktivt i vår demokrati. Värderingar som vi vill att de genom mod, envishet och civilkurage ska föra vidare. Detta eftersom jag vill fostra framtidens medborgare till ett samhälle som är öppet och solidariskt.  Ett samhälle där människolivet är okränkbart.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer

Annons
Annons
Annons