Annons

Varför en svan vill bli lärare

Jag får då och då frågan om varför jag vill bli lärare. Ibland ställs frågan med genuin nyfikenhet och ibland ifrågasätts varför jag vill bli lärare när jag hade kunnat bli något annat. Som om läraryrket är en sista utväg för den utan andra möjligheter. Jag har emellanåt haft svårt att svara på frågan. Ska jag berätta om mitt intresse för mina ämnen? Ska jag förklara vad jag ser som intressant i en lärares yrkesvardag? Oavsett vad jag svarat har jag ofta fått mothugg. Mitt intresse för mina ämnen, svenska och bild, kunde jag ju använda i andra yrken där jag kunde få både bättre status och högre lön. Rapporter om minskad kreativitet och arbete med eleverna, om ökande dokumentations- och besparingskrav från huvudmän och stat samt om föräldrar som vill ha allt mer inflytande över sina barns betyg och lärares planering kräks ut på rullande band av forskning, media och fack. Lärares yrkesvardag känns allt mindre lockande.

Ibland känner jag att vi lärare och lärarstudenter är samhällets fula ankunge. Bespottade, ifrågasatta och mindre värda. Politikerna verkar tro att om vi bara drillar lärarna tillräckligt hårt i pappersexcersisens anda så kommer Sverige ligga i topp i nästa års PISA-undersökning. Och fungerar inte det? Ja, då kan vi ju alltid göra om lärarutbildningen. Igen. Men jag vill inte bli lärare för att träna upp provskrivarrobotar, vars enda uppgift är att prestera bra på internationella mätningar. Jag vill inte heller bli lärare för att skriva rapporter om vad jag borde göra istället för att faktiskt göra det.

Jag vet varför jag vill bli lärare. Det är en insikt som växt fram under de dryga två år jag studerat och som mognade under LR Studs årskonvent i februari.  Konventet samlade lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter från hela landet, med olika ämnesval, inriktningar och politiska färger. Det samlade även lärarstudenter från vårt grannland Norge, yrkesverksamma lärare och andra engagerade i LR. Gemensamt för alla dessa är att de alla kämpar för lärar- och studie- och yrkesvägledaryrket. Det finns en glöd som pyr i alla dessa människor, som ibland brinner med kärlek för kunskap och ibland pyser av ilska över våra förhållanden. Det finns ingen annan grupp jag trivs så bra hos som bland blivande och yrkesverksamma lärare. Att prata om ungefär samma saker under tre dagar med en grupp personer som sysslar med ungefär samma saker skulle kunna vara dötrist och långtråkigt och alldeles, alldeles underbart. Och underbart är det, att få dyka in i skolfrågor under en hel helg och inse att vi alla kämpar för samma sak. Det finns ett genuint intresse av att få lära barn och ungdomar saker. En vilja att utveckla, stödja, och undervisa elever. Att ge varenda ful ankunge därute en chans att växa upp till svan.

Så jag vill bli lärare för att jag tycker att läraryrket är så viktigt, intressant och engagerande. Det brinnande engagemang för barn och ungdomar, för kunskap, demokrati, allas lika värde och att kämpa för en bättre morgondag, det engagemanget ser jag hos alla lärare. För att vi tror på att alla människor ska och kan utvecklas till den bästa versionen av de själva. Därför trivs jag så bra bland er lärare och bland er lärarstudenter. Jag vet att jag hamnat rätt för jag känner samma sak. Vi ska sträcka på halsarna redan idag och inse att det är svanar vi ser i spegelbilden och inte fula ankungar. För vi är lärare, och det finns inget viktigare yrke.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer