Annons

Två silverblad gör mig stolt

I går var det Guldbladet. Vår bransch finaste tävling.
Skolvärlden var nominerad i två klasser - bästa webbkommunikation och bästa nyhetsbrev. Samma klasser som vi tog hem förstapriset i 2012.
Jag, som nyss har klivit in, höll tummarna hårt för mina duktiga kollegor. Det räckte inte hela vägen i år men nästan - två silverblad visar att det vi gör är bra och håller hög kvalitet. Jag är stolt. Och det känns lyxigt att få kliva in på en redaktion med så grymma kollegor.
Men nöjda är vi inte. Vi spänner bågen högt och satsar på betydligt fler priser nästa år.

Just nu är det fullt ös på redaktionen. Vi närmar oss lämning av Skolvärlden nummer 5. Det är mitt första nummer och extra pirrigt. Vi har nyligen slutfört arbetet med att utse de 50 mäktigaste på skolans område - för fjärde året i rad. Om det och mycket annat får ni snart läsa.
Men nu väntar ytterligare lite arbete innan det är dags att krypa till kojs och ladda för ännu en händelserik dag.
För så mycket har jag hunnit lära mig, man vet aldrig vad som väntar i morgon, men alltid händer det något oväntat.
/Anna-Lena

Reagera på inlägget:

Skolriksdag 2013: kommuner måste diskutera skolan med varandra

– Jaha, hur är det i Vaggeryd då? Minskande elevkullar där också?
Snacket mellan lärare, tjänstemän och annat folk som samlats i lokalerna under Skolriksdag 2013, går varmt mellan seminarierna.
Skolvärlden är på plats och kan konstatera att paneldiskussionerna ofta halkar in på just det: att skolor i olika kommuner måste diskutera med varandra, för att ge lyckade och mindre lyckade exempel på hur skolans ödesfrågor kan lösas nu och i framtiden.

/Skolvärldens praktikant och reporter Alva Hällberg

Reagera på inlägget:

Öppet brev till Jan Björklund från en uppgiven lärare

Det landade ett öppet brev till utbildningsminister Jan Björklund (FP) i vår redaktionsmejl från en uppgiven lärare. Vi väljer att publicera det här i sin helhet.

Hej!

Vem kommer att undervisa våra barn i framtiden? Inte jag, för jag slutar som lärare i juni. Inte heller min väninna Stina. Hon ger upp efter 12 år som lågstadielärare. Nicolaus kommer inte undervisa några elever. Han slutade som mellanstadielärare för två år sedan och arbetar nu som arborist. Inte heller min svärmor Agneta. Hon gick i pension i förtid. Det är också tveksamt om min kollega Anna stannar kvar som mentor i klass 6A. Hon söker annat jobb.

När jag var 11 år bestämde jag mig för att bli lärare. Jag arbetade som ekonomi- och personalchef i många år innan jag realiserade min dröm. Nu har jag varit lärare i snart 10 år. Det blev inte som jag tänkt mig.

Lärarkåren är i kris. Många lärare är stressade, går på knäna och är uppgivna. Några har tappat lusten och vill inte arbeta kvar i skolan. De väljer andra vägar. Som jag, Stina, Nicolaus, Agneta och kanske snart även Anna. Det är allvarligt.

Av alla yrkesgrupper har lärarnas arbetsbörda ökat mest de senaste åren. Vår kärnuppgift, att planera och genomföra lektioner av hög kvalitet, har kommit i skymundan av andra arbetsuppgifter. Vårt viktigaste arbete har blivit en bisyssla.

För att du ska få en bild av vad jag gör på min arbetstid, utöver planering och undervisning, har jag gjort en lista på mina uppgifter. Listan kan göras oändligt mycket längre men du får ta del av 65 punkter. Exempelvis ska jag vara med på två konferenser i veckan, hantera de konflikter som finns i klassen samt fylla i 96 skriftliga omdömen per elev. Du kanske tycker att några av uppgifterna jag listat är triviala. Att jag måste dammsuga klassrummets matta och tänka ut relevanta läxor till en elev som beviljats två veckors ledighet, till exempel. Men sammantaget försvinner värdefull tid från min kärnuppgift.

Med nya regeringar kommer nya reformer som river upp inarbetade arbetssätt. Det är frustrerande och tidskrävande. Dina nya reformer innebär en större detaljstyrning av vårt arbete. Varför? Tror du inte på vår professionalism och vår kompetens? Tror du inte att vi kan hantera vårt uppdrag? Många utöver dig har synpunkter på hur vi sköter vårt arbete; föräldrar, media, elever, rektorer och fritidspolitiker. Det räcker nu. Låt oss sköta vårt arbete ifred. Vi kan vårt jobb. Lita på oss. Vi behöver arbetsro.

Kommer dina nya reformer lösa skolans problem? Tror du att vi får bättre resultat med fler nationella prov och betyg lägre ner i åldrarna? Kommer elevernas prestationer öka om vi skriver fler skriftliga omdömen? Det tror inte jag! Jag tror att vi får en bättre skola med skickliga och engagerade lärare som erbjuder en kvalitativ undervisning i samspel med eleverna.

På våra lärarhögskolor är antagningskraven extremt låga och i princip alla som söker kommer in. I Finland ser vi att läget är annorlunda. Där är det populärt att bli lärare, en av tio sökanden kommer in på lärarutbildningarna. Finland har också en av världens bästa skolor. Varför är det inte så i vårt land? Hur blev det så?

Jag tror att en stor anledning är lärarnas lönevillkor. Det är nödvändigt att göra läraryrket attraktivt för att få kompetenta sökande till lärarutbildningarna. En rimlig lön för vårt arbete är en mycket viktig del i att höja yrkets status.

Att många lärare mår dåligt i sin arbetssituation är inte bra. Att vissa hellre byter arbete än att vara kvar i skolan är anmärkningsvärt. Att intagningskraven på lärarhögskolorna är skrämmande låga är olycksbådande. Det debatteras mycket om svenska skolans fiasko just nu. Men mycket lite händer. Ditt senaste besked avseende färre skriftliga omdömen var välkommet, men det räcker inte. Något mer drastiskt måste göras. En hel yrkeskår håller på att urvattnas och våra barn får en allt sämre utbildning.

Det är inte bara lärarna som mår dåligt. Skolan mår också illa. Det är ett faktum att skolresultaten i Sverige blivit sämre. I inget annat västland sjunker kunskaperna lika snabbt som i Sverige. Du och allianspartierna är inte ensamma om att bära skulden för det. Ansvaret ligger på alla partier över tid och beror på flera faktorer. Effekterna av skolans kommunalisering, friskolereformen och nu även lärarkrisen. Alla partier verkar blunda för detta faktum. Nu har du chansen att ändra på det. Ta befälet, ta hjälp av sakkunniga och bjud in samtliga partier till en bred parlamentarisk överenskommelse om skolan.

Min uppsägning är inlämnad. Jag längtar efter att kunna sova ordentligt på nätterna. Men jag kommer sakna mina underbara elever och mina härliga kollegor. Jag kommer sakna att få väcka lusten att lära hos barnen. Jag kommer sakna alla skratt tillsammans med mina elever. Jag kommer sakna att få använda mig av de pedagogiska erfarenheter jag fått genom åren. De verktyg som lärt mig hur jag bäst ska motivera elever, få dem att tro på sig själva och sina förmågor. Jag kommer sakna att få ge mina elever en bra utbildning. Läraryrket är ett hantverk och jag kommer sakna att få utöva det!

Med vänlig hälsning

Catherine Wollter Bogefors
Leg lärare

Reagera på inlägget:

Välkomna till nya bloggen!

Här kommer jag och mina kollegor Synnöve Almer och Gustav Karlsson att dela med oss av våra tankar och upplevelser av skolans värld. Genom att dela på bloggandet hoppas vi både kunna ge en bred bild av vår vardag och en rolig och varierad läsning. 

Så här en knapp månad in i min nya roll som chefredaktör börjar jag bli lite ljummen i kläderna. Det är en minst sagt het värld som jag har kastats in i. Hittills har skolfrågorna och lärarnas situation legat högt upp i nyhetsflödet varje dag. Och det finns nog ingen anledning att tro att det kommer att förändras framöver.

Hör gärna av er till mig på anna-lena.hernvall@skolvarlden.se, eller hela redaktionen på redaktionen@skolvarlden.se. Vi vill höra vad ni tycker och tänker om det vi skriver, eller det vi kanske missar att skriva om. Vi hörs snart igen.

/Anna-Lena Hernvall, chefredaktör

Reagera på inlägget:

Bästa numret hittills – läs om hur skolan hamnat där den är i dag och varför någon slutar det roligaste jobbet som finns.

Att göra det bästa numret av en tidning varje gång är en helt naturlig målsättning och strävan för oss som jobbar med tidningar. Och det nya numret av Skolvärlden är absolut det bästa hittills. I dokumentet gör vi en historisk djupdykning kring varför vi hamnat där vi är och hur det politiska spelet sett ut samt om kampanjen som pågår för ett tydligare statligt ansvar. Vi besöker också en skola som vänt resultatutvecklingen genom att bland annat satsa på lärarlönerna, tittar närmare på frågan om att gripa in vid bråk och provokationer samt träffar läraren som blev träskoentreprenör och klurar på att starta skolan. Samt mycket annat.

När det så gäller att göra tidningar, och varje gång den bästa hittills, är det vad jag själv brinner för. Men jag är en igångsättare. Nu har jag satt igång "nya Skolvärlden", som vi kallade oss i början, i tre och ett halvt år och det är dags att gå vidare. Det betyder att jag lämnar det roligaste, svåraste, mest spännande och krävande jobb jag haft. Som chefredaktör för Skolvärlden och skolvärlden.se har jag verkligen fått skärpa mig hela tiden. Och det är aldrig fel.

Tack för alla förtroenden, all kunskap och allt engagemang jag mött. Så många reformer, så mycket Jan Björklund, så mycket Metta Fjelkner, så många engagerade och många gånger arga lärare och studie- och yrkesvägledare. Knappt har det gått att titta på tv-nyheter eller läsa en dagstidning utan att skolan nämnts. Snacka om att vara mitt i stormen.

Nu hoppas jag att skolan får fortsätta vara i fokus för debatten fram till valet. Vi behöver fortsatt press i frågan om skolans utveckling och politikerna måste ta ett övergripande ansvar över blockgränsen. I detta sammanhang vill jag avsluta med en fråga som jag fortfarande inte fått ett tydligt svar på. När regeringen tillsätter en utredning som friskoleutredningen, varför är inte alla riksdagspartier representerade? Det enkla svaret är förstås att orsaken är att delar i uppdraget är politiskt känsligt framförallt när det gäller vinstuttag från friskolor. Inte ens inom alliansen tycks man dra jämnt. Lars Leijonborg, regeringens utredare, har hittills bara bett om mer tid. Men hur svårt kan det vara? Gräv ned sandlådementaliteten och återta fokus för elevernas, lärarnas, studie- och yrkesvägledarnas, skolledarnas och övrig skolpersonals skull och samla ihop er. Nu. Utredningen måste komma fram till ett förslag som riksdagen kan ställa sig bakom så att vi inte riskerar att allt vänds på ända vid ett regeringsskifte. Och för övrigt tycker jag fortfarande att skolan ska lyftas över partipolitiken.

En sak är säker, jag kommer aldrig släppa intresset för skolan. Nu blir jag frilans igen och kommer bland annat bevaka utbildningsforskningen. Men jag vill göra många olika saker och även låta mitt konstnärskap få lite mer tid och förmodligen blir det minst en roman till.

Tack för mig!/Jane af Sandeberg

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons