Annons

Lika många uppfattningar om vad katederundervisning är som det finns lärare

Tänk på en röd bil. Gör det nu. Vad fick du upp för bild i ditt huvud?

En röd liten shoppingbil, en nercabbad sportbil eller en rostig traktor?

Tänk nu på ordet katederundervisning. Vad fick du upp för bild i ditt huvud nu?

En stram magister som står vid katedern, pratar oavbrutet och eleverna sitter tysta och lyssnar? En avslappnad fröken som lite lojt sitter på kanten av katedern och skojar med eleverna medan de arbetar i grupper? En lärare som visar eleverna hur de ska genomföra en uppgift via sin blogg och som förtydligar med stödstrukturer genom att visa det på tavlan?

Uppgiften med den röda bilen fick jag prova under en utbildning till processledare som Hässleholms kommun utbildar sina förstelärare i. Jag går kursen för Anna Davidsson (Högskolan i Kristianstad). Hon ville med uppgiften visa hur viktigt det är att vi pratar samma språk och har samma bild och förståelse av orden. Vi var ett 30-tal lärare på plats på utbildningen. Vi hade i stort sett 30 stycken olika tolkningar av vad en röd bil är för något.

Detta problem lider Skolsverige av just nu. Det finns lika många uppfattningar om vad katederundervisning och lärarleddundervisning är som det finns lärare i Sverige. Debatten blir oerhört polariserad och det finns få nyanser i diskussionerna.

Artikeln jag tänker på som skapade debatten är skriven av Bo Jansson (LR) den 2/4. En artikel där han bland annat menar att Sverige är väldigt påverkat av trender och där många anser att: “Undervisningen ska individualiseras och eleverna ska lära sig att ta mycket ansvar, redan från början, och allt annat är bakåtsträvande. Strukturerad undervisning, som trots allt ändå ges, har dömts ut av de värsta demagogerna som "katederundervisning", alltså något negativt.”

Bo Jansson skriver vidare att han, liksom jag, tycker att vi måste arbeta för att ha strukturerad, lärarledd undervisning. Jag kan inte annat än att hålla med. Självklart måste lektionerna ledas av läraren. Varför är vi annars där? Hur vi gör det är däremot olika. Jag har svårt att förstå att strukturerad, lärarledd undervisning anses som provocerande i vissa läger.

Problemet med ovanstående artikel och flera som varit i ropet på sista tiden är att oavsett om det gäller katederundervisning eller datorernas vara eller icke vara har Skolsverige inte något gemensamt synsätt. Det bildas genast två läger där traditionalisterna och de som vill skolutveckla drabbar samman. Det leder inte till någon skolutveckling då grupperna drar åt olika håll. Några få personer, som till exempel Anna Kaya, sliter som arbetshästar för att hålla diskussionerna på en bra nivå. (För övrigt anser jag Anna Kaya borde nomineras till FN:s fredspris för sitt bidrag i sociala medier! Men det var en parentes.)

För att komma vidare och kunna utveckla skolan tror jag att vi först och främst måste definiera olika betydelsefulla begrepp där katederundervisning är ett av dem. Vad är katederundervisning och varför har begreppet en så negativ klang i Skolsverige? En del blir som tokiga och förknippar det med Caligula, medan andra menar att begreppet är detsamma som strukturerad, lärarledd undervisning.

Här kommer den röda bilen in. Vi behöver jobba med att tänka på samma röda bil när vi tänker på begreppen i Lgr11 och andra skolrelterade ord. Detta behöver vi arbeta med lokalt ute på skolorna. Prova övningen med den röda bilen och se hur många olika svar ni får i ert kollegie när ni arbetar med ord/begrepp som: IT i skolan, flumskola, ordning och reda, och lärarledd undervisning. Diskutera er fram till vad ni anser att orden betyder.

Nu står ju inte begreppet katederundervisning i Lgr11 och frågan är om vi inte bara borde sluta använda det?

Skolverket har gjort ett försök att förtydliga vad de menar med olika begrepp och skriver att “läraren ansvarar för att undervisningen utgår från läroplanen samt för att eleverna erbjuds en strukturerad och utvecklande undervisning”.

Vidare skriver Skolverket i samma skrift: “En undervisning som bygger på individuellt arbete där eleverna i allt för hög utsträckning själva förväntas göra upptäckter genom att på egen hand söka information och dra slutsatser har däremot visat sig vara ineffektiv”.

Att undervisningen ska utgå från läroplanen är en självklarhet för nästan alla. Tyvärr ser jag också alldeles för många klassrum där läraren inte har struktur och inte har en aning om eleven är på rätt väg. Jag ser också elever som sitter med sina datorer och “surfar random” utan undervisning i hur man gör för att söka information.

Jag läser om lärare i engelska som sätter betyg på om elevens Powerpoint är snygg, om lärare som sätter idrottsbetyg utan att eleverna har varken simmat eller orienterat.(Obs, jag syftar inte specifikt på min egen skola).

Senast i veckan pågick diskussioner i olika Facebookgrupper där flera lärare öppet skrev ungefär så här: Vi skiter i Lgr11. Jag kommer inte undervisa enligt den läroplanen. Jag vägrar att ta in datorer i mitt klassrum. Jag bryr mig inte om bedömningsanvisningar till NP för det är för lätt att nå de olika betygen. Jag pyser bort det som eleven inte kan annars får jag ju jättemånga underkända, etc.

Naturligtvis följde en storm av kommentarer. Många citerade Lgr11 och menade att dessa lärare begick tjänstefel. Jag är benägen att hålla med.

Att inte erbjuda en undervisning som följer den läroplan vi har i Sverige är tjänstefel. Här måste vi ha tydliga skolledare som vågar ta fighten.

Jag tror att det är avsaknaden av kompetensutveckling som är den största orsaken till att man vägrar arbeta enligt Lgr11. Man klamrar sig helt enkelt fast vid det invanda. Detta trots att läroplanen faktiskt är inne på sitt fjärde år.

Personligen anser jag att det ligger ett stort ansvar på mig själv som lärare att utvecklas i mitt jobb, precis som i alla andra jobb. Jag tycker inte att det enbart är rektors eller kommunens fel att lärare inte vidareutvecklas. En av lärarna beskrev att hen trodde sig ha “dyskomputeri”. Hen kunde inte att ens lära sig fylla i frånvaroanmälningarna digitalt och trodde på allvar att det kunde röra sig om en oupptäckt diagnos! Kanske är det så?

Det står tydligt i Lgr11 att vi ska erbjuda en varierad undervisning och i det ingår att vi ska använda modern teknik. Det är inget som går att välja bort. Det är bara att tugga i sig. Vill man inte acceptera de styrdokument som vi faktiskt har i Sverige får man arbeta med något annat. Tyvärr. Eller så inser man att man inte har något val, tar sig an Lgr11 och glädjs åt att inte jobba i Finland.

Undervisningen i dag är inte svart eller vit. Det ena står inte mot det andra, men vi måste följa Lgr11. Det ingår i vårt uppdrag som lärare. Själv skulle jag mer än gärna ta mig an Finlands kommande läroplan.

Som jag ser det är det en variation av metoder och modeller som fungerar i klassrummet. En metod som fungerar perfekt i en grupp fungerar inte i en annan. Det flippade klassrummet och att arbeta digitalt fungerar perfekt i min engelskgrupp i nian, medan det inte går i min åtta. Analysen varför det är så är en helt annan text.

Åttan får det digitala arbetet i små doser blandat med mycket varierad och otroligt strukturerad undervisning. Ja, vissa skulle nog kalla det katederundervisning och det är inget som jag skäms för. Jag har provat olika metoder och kommit fram till att detta fungerar bäst för just den gruppen. Det jag konstaterar är att jag som lärare måste ha ett smörgåsbord av metoder och modeller som jag kan välja från beroende på vilken grupp jag har framför mig.

Jag vilja rikta uppmaningar till styrande politiker:

1. Ge Skolverket ett uppdrag i att göra begreppen ännu tydligare för Skolsverige. Ingen vinner på att vi alla har olika röda bilar i våra huvuden. Ingen skolutveckling sker om vi alla drar åt olika håll.

2. Ge skolledarna ett tydligt mandat att de ska använda det regelverk som finns runt  lärare som inte följer våra styrdokument. Det går inte som rektor att titta åt andra hållet och inte ta fighten. Självklart måste skolledarna erbjuda stöd, handledning och fortbildning och inte bara peka med hela handen.

Avslutningsvis tycker jag att det är olyckligt att vissa lärare gör som de vill och inte följer styrdokumenten. Det bidrar verkligen inte till att höja läraryrkets status. Det är också olyckligt att debatten är så polariserad. För mig är det inget fel med att använda sig av katederundervisning om situationen kräver det. För mig är betydelsen detsamma som strukturerad, lärarledd undervisning och det betyder inte att variation under lektionen saknas.

/Sara Bruun

Vill du läsa mer:

Sydsvenskan 26/4.

Dagens Samhälle 20/2.

Reagera på inlägget:

När ska nationella proven i engelska och Skolverket bli sams?

Den 6 April förra året skrev jag ett inlägg om de nationella proven (NP) i engelska för grundskolan här på bloggen. Min förhoppning var då att ett debattinlägg skulle kunna påverka provkonstruktörerna inför 2015. Samma förhoppning hade Martin Ahlstedt, Ann-Christine Norman och David Västskär som den 18 april 2014 skrev en liknande artikel på SvD Opinion avseende gymnasiet.

Idag konstaterar jag att förhoppningen om att kunna påverka och förändra var väldigt naiv. Inget verkar ha förändrats trots att det varit massiv kritik i främst sociala media. Jag hoppas att alla som tyckt något där också fört fram sin kritik i utvärderingarna av NP så att kritiken verkligen nått fram.

Diskussionerna kring de nationella provens koppling till kunskapskraven i engelska har återigen blossat upp. I sociala medier är diskussionerna heta. Kan man överhuvudtaget  visa eleven det totala betyget på NP? En elev kan ha fått F på tex läsförståelsedelen och ändå få E totalt på provet, vilket gör att många lärare anser att det är  att lura eleven att visa totalbetyget.

Läs- och hörförståelsen räknas som en del på NP, medan de muntliga och skriftliga delarna räknas var för sig. Resultaten räknas ut genom en formel där det avrundas uppåt. Uträkningen gör att ett delprov alltså kan vara F, men totalt blir det E.

När det sedan gäller betygsättningen vid terminsslutet måste eleven ha E på samtliga kunskapskrav för att få E i betyg. På Skolverkets hemsida kan man läsa följande:

“Ibland kan en elev få godkänt resultat på hela provet trots att hon eller han inte fick godkänt på ett av delproven. Det här beror på att resultatet på ett delprov som inte når upp till godkänt kan kompenseras av goda resultat på övriga delprov. Anledningen till det här är att de enskilda provdelarna inte ger lika mycket information om elevens kunskaper som provet i sin helhet.” (Skolverket.se)

Om detta är orsaken måste ju provet utformas så att det ger tillräckligt mycket information om elevens kunskaper, eller hur? Kan verkligen en god skriftlig förmåga kompensera att eleven inte behärskar hörförståelse?

Inte nog med detta. Vid bedömningen ska vi också ta ställning till om det muntliga provet och den skriftliga uppsatsen är: F, E-, E+, D-, D+, C-, C+, B eller A. Inte vid något annat tillfälle under terminen sätts plus eller minus ut på E, D och C. Jag sätter inte ens ut D och B på enskilda uppgifter.

Det finns ett exempel på varje betygssteg att ta del av i bedömningsmaterialet. Jag menar dock att skillnaden mellan tex E+ och D- är hårfin och att det krävs en rutinerad lärare för att kunna avgöra skillnaden. Det krävs också att bedömningen av NP på den enskilda skolan är organiserad så att lärarna kan sitta tillsammans och sambedöma. Om ingen sambedömning görs av NP anser jag att provet blir rättsosäkert. Syftet med provet är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning men också ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, huvudmannanivå och på nationell nivå. Hur Skolverket gör den analysen då provsystemet och betygsättningssystemet inte överensstämmer har jag mycket svårt att förstå.

Det allra bästa vore självklart om proven gjordes digitalt och alla skolor skickade in sina NP för en central rättning av experter. Då skulle dessutom arbetsbelastningen minska och vi kunna fokusera på att utveckla undervisningen.

De nationella proven i engelska är mycket bra och det är inte själva provet jag vänder mig emot. Proven fyller absolut sin funktion och jag skulle inte vilja ta bort dem om det vore frivilligt. Det är alltså inte provet i sig som skapar stor frustration hos Sveriges språklärare utan att bedömningsunderlaget inte stämmer överens med LGR 11.

Bedömningsmaterialet till de nationella proven i engelska måste göras om så att det hänger ihop med LGR 11 och betygsättningen. Provkonstruktörerna och kursplaneförfattarna måste samarbeta.

Härmed bjuder jag in ovanstående parter till Facebookgruppen Engelska i åk 6-9 med cirka  2 500 språklärare som medlemmar. I denna grupp kommer ni kunna ta del av diskussionerna, men även kunna förklara och ge er syn på saken.

Hoppet om att bedömningunderlaget ska förändras lever! Jag hoppas att chansen är större för Sveriges språklärare än för  Lloyd Christmas i filmen Dum Dummare (1995) ! “There is a chance!”

Reagera på inlägget:

Med Skype lyfter vi taket på klassrummet

Skype in the classroom är en väldigt bra tjänst för att ta göra din undervisning global. Du behöver skapa ett vanligt Skypekonto på skype.com och ett konto på Skype for education. Ditt Skypekonto använder du för att logga in på Skype for education.

Det jag och mina elever började med är Mystery Skype. Det är en modern variant av det gamla hederliga spelet "20 frågor". På Skype for education-sidan anmäler du att du vill delta i Mystery Skype och kan också leta efter andra deltagare över hela världen. När du bläddrar bland deltagarna står också vilken tidsskillnad det är jämfört med Sverige. Det brukar vara just detta som ställer till det och skapar problem att hitta någon som kan köra Mystery Skype med dig. Spelet går ut på att ni, via Skype i realtid, ställer ja och nej frågor till varandra. Den klass som först listar ut var den andra befinner sig har vunnit. Det finns tydliga instruktioner om hur man gör på hemsidan.

Om man känner sig osäker och aldrig provat kan man alltid börja med en skola i Sverige. Varför inte integrera detta när ni läser geografi med de yngre barnen? Det behöver ju inte vara på engelska om man inte vill! Men jag menar att även de yngre eleverna kan göra det här på engelska, bara de är förberedda och har fått träna på frågorna i förväg. Jag har gjort det på både engelska och tyska. Tyska är ju så klart svårare och kräver mer förberedelser.

Ett par saker behöver ni tänka på innan ni börjar:

  • Du behöver en dator eller surfplatta med kamera och helst en projektor. Om din dator inte har en kamera så finns det billiga att köpa till. Jag köpte min för 75 kronor och då ingick mikrofon. Samla eleverna framför kameran, hyfsat nära datorn/surfplattan annars hörs de inte.
  • Se till att ditt Skypenamn inte avslöjar var du är (eleverna googlar blixtsnabbt ditt namn).
  • Koppla upp dig med din Mystery Skype-lärare först och sätt sedan igång projektorn. Då avslöjar inte ditt konto var du är. Se till att klassrummet inte visar något avslöjande. En plansch med “ Välkommen till Furutorpskolan” är inte så smart.
  • Låt eleverna förbereda frågor i förväg och bestäm sedan vilken elev som ska ställa vilken fråga. Min erfarenhet är att de inte vågar säga något och att endast två–tre stycken är aktiva om det inte är uppgjort i förväg.
  • Bestäm i förväg om det är okej att prata svenska mellan frågorna, det vill säga när eleverna försöker lista ut var den andra klassen befinner sig. Personligen tycker jag det är okej med svenska när vi gör det på tyska, men inte på engelska.
  • Förbered ledtrådar till den andra klassen om din ort. Det är inte helt lätt att klura ut småorter som Vinslöv! Gills det till exempel om de andra säger Hässleholm?

En välförberedd Mystery Skypelektion tar ungefär 30 minuter att genomföra och brukar vara mycket uppskattat bland eleverna.

Det man också kan göra är att registrera sig för olika Skypelektioner. Under fliken Find lessons på Skype in the classroom-sidan kan du välja ämne och ålder som lektionerna riktar sig till. Det finns hur mycket som helst att välja mellan: allt från vanliga lärare som söker kontakt med andra klasser, författare som berättar om sina böcker, till otroligt professionella föreläsningar.

Efter jullovet introducerade jag boken "The Absolutly True Diary of a Part-time Indian", av Sherman Alexie, för mina 9:or. Hur vi arbetat med hela temat hittar ni här.

I korthet handlar boken om en indianpojke som uppmanas av sin lärare att ta sig ur fattigdomen i reservatet för att gå i skolan i ett “finare” område och förhoppningsvis gå en ljusare framtid till mötes. Läsaren får följa hur Junior, som huvudpersonen kallas, brottas med att vara fast i sitt ursprung och att vilja utveckla sina framtidsdrömmar.

Vi avslutade boken med en Skypelektion som gavs av Virginia Historical Society- Pochahontas and the Powhatan Indians. Lektionen tog ungefär en timme och var helt fantastisk. Eleverna satt som förtrollade och lyssnade på mannen som ledde lektionen.

Han var väldigt entusiastisk och talade en tydlig engelska. Det var inga som helst problem för eleverna att förstå honom. I förväg hade vi fått ta del av särskilda ord och fraser som han skulle använda. Det fick mina elever ta del av via min blogg.

Jag kan verkligen rekommendera er att prova någon av alla de Skypelektioner som finns. Samarbeta till exempel med NO och ta del av Koraller, hajar och sköldpaddor, eller varför inte om Afrikanska pingviner?!

Om du vill kombinera engelskundervisningen med programmering kan du ta del av det här: Programmering.

Mina elever gillade verkligen lektionen om indianer. Vi hade den en fredagseftermiddag och slutade egentligen 14.10. 14.30 satt de kvar och lyssnade! Här kan du se ett smakprov på hur det gick till i vårt klassrum: Viriginia Hictorical Society meets 9C

Med hjälp av Skype lyfter du taket av din undervisning och du får det som jag brukar ha som mitt mantra: “Engelska på riktigt”!

/Sara

Reagera på inlägget:

På måndag tar jag språnget! Gör du?

Eleverna och jag diskuterade i slutet av höstterminen 2014 upplägget på våra Elevens vallektioner. Eleverna kan välja olika inriktningar vid två tillfällen under terminen och vi träffas 60 minuter per vecka.

Jag och sju elever har under höstterminens Elevens val jobbat med Etwinning och vårt projekt: The European Digital Newspaper. Projektet går ut på att vi, tillsammans med andra skolor i Europa, skriver en digital tidning. Av olika anledningar var varken jag eller eleverna riktigt nöjda och vi kände att vi behövde förändra upplägget.

En av eleverna föreslog vid utvärderingen att vi skulle kunna arbeta med programmering.

Programmering? Jag kan noll och ingenting om programmering och frågade eleverna hur de tänkte att de lektionerna skulle läggas upp?

Förslaget blev att vi skulle fortsätta med Etwinning, som går rätt långsamt fram då vi är beroende av de andra skolornas arbete, och parallellt  arbeta med att lära oss att programmera.

Jag sa till eleverna att jag fick fundera på saken, då ju tanken egentligen är att en lärare ska kunna lära sina elever något! I det här fallet hade eleverna fått lära mig. Otäcka tanke!

Under hösterminens sista vecka kom eleverna då och då och försökte övertala mig: “Vi testar. Du kunde ju inte blogga för ett år sedan och det kan du nu. Du brukar ju säga att vissa saker lär vi oss tillsammans. Ska inte det gälla? Vi vill verkligen prova”

Det heter ju Elevens val och då känns det ju lite knasigt att säga nej till det som de önskar. Jag bestämde mig för att testa. Vi formulerade tillsammans en text som presenterade vad vi vill göra under nästa Elevens valperiod. Sju elever hade deltagit i Etwinningen så jag var inte direkt orolig för en anstormning av elever!. Döm om min förvåning när 20 killar och tre tjejer anmälde sig.

De kom till klassrummet och den första frågan jag fick var: Vilket språk ska vi använda?

Språk? Vi kör på engelska.

Nä, men alltså vilket SPRÅK ska vi använda.

Ni vet ju att jag har engelska. Vi kör på engelska.

Killarna log överseende och tittade på varandra. Jag kände att något var fel.

Till sist sa en av dem: Alltså, vi fattar att du inte kan ett skit om detta. Programmeringsspråk menar vi. Ska vi ha Javascript eller vad ska vi ha?

Jag konstaterade omgående att jag fick söka experthjälp. Jag tog upp Twitter via projektorn och skrev till Karin Nygårds, Skolsveriges programmeringsmästare och Guldäpplevinnare 2014, och bad henne om hjälp.

Lektionen därpå pratade gruppen och jag med Karin via Skype och fick våra råd om hur vi kan arbeta.

Under hela veckan sedan vi pratade med Karin har elever kommit till mig med olika råd och förslag om hur vi kan lägga upp lektionerna. Detta gillar jag skarpt. Snacka om elevdemokrati. De kommer med förslag om vad de vill jobba med och hur vi kan göra. Nu är det upp till mig att hitta och fixa till ett lämpligt upplägg.

Jag visade några av killarna Scratch och Introducera kod som ges av Webbstjärnan.

Scratch tyckte de var fusk och inte riktig programmering! De ville lära sig från grunden.

En av killarna menade att det kunde vara bra att ha gått kursen Introducera Kod för att man får ett intyg efter avslutad kurs. Han menade att det kunde vara bra att visa upp ett intyg på gymnasiet att man faktiskt gått en riktig kurs i hur man börjar med programmering. Smart förslag tyckte vi andra. Vi går gemensamt kursen och jag ska försöka fixa till diplom för avslutad kurs.

På måndag drar vi alltså igång och jag har kastat mig långt utanför min trygghetszon. Jag brukar prata om att lärare som är osäkra på användandet av digitala verktyg ska ta ett steg i taget i sitt eget tempo, men att viktigast av allt är att våga prova. Att våga ta språnget. Det enda som gäller är att se till att man är välplanerad så att man landar mjukt.

På måndag tar jag språnget! Gör du?

/ Sara

Reagera på inlägget:

Jag hade planerat sämsta lektionen ever!

I fredags skulle jag prova ett, för mig, nytt digitalt verktyg: Plickers.com. Jag tyckte att jag hade förberett mig väl och att jag hade full koll på hur det funkade. Camilla Askebäck Diaz hade tipsat om Plickers på sin blogg och jag nappade.

Efter ungefär 20 minuter gapskrattade eleverna och sa att jag nog hade planerat den sämsta lektionen ever! Vad jag än gjorde blev det fel. Jag råkade visa alla rätta svar på stora skärmen, jag trodde jag skulle bocka av varje fråga efter varje elev, frågorna var felkonstruerade etc … Under glada tillrop konstaterade eleverna att det var fett nice att jag inte kan allt! Jag tror att det är viktigt att bjuda på det inför eleverna, framförallt när du jobbar med digitala verktyg. Allt kan verkligen gå åt skogen, men då gäller det att vara cool och ta det med en klackspark!

Vad kan du då använda Plickers till?  Jo, det är ett responsverktyg som endast kräver en surfplatta eller telefon för att fungera. Eleverna har tillgång till utskrivna kort och du har tillgång till gratisappen som finns både i App store och Playbutiken. På www.plickers.com skapar du ditt lärarkonto och de frågor du vill eleverna ska diskutera.

Mer exakt hur det går till kan du läsa om i Camillas blogg: Ett tips är att läsa instruktionerna noga och inte bara skumma texten och tänka: “äh det löser sig nog”!

Idag, däremot, hade jag förberett mig och hade verkligen full koll på läget.

Eleverna arbetade i par och skulle diskutera meningar med olika grammatiska svårigheter och motivera vilket alternativ som är rätt:  

Hur många får har du?
A- How many sheeps do you have?
B- How many sheep do you have?

Var är Markus böcker?
A- Where is Markus books?
B- Where are Marku’s books?
C- Where are Markus’s books?
D- Where are Markus’ books?

När eleverna var överens om vilket alternativ de ansåg var rätt höll de upp sitt svarskort. Korten är märkta med A, B, C, D och den bokstav som hör ihop med rätt alternativ håller eleven uppåt . Därefter scannar jag elevernas kort med min surfplatta alternativt telefon. Det går snabbt att scanna och appen läser av kortet på flera meters håll. Därefter valde vi funktionen Live View och kunde grafiskt ta del av vad de olika paren svarat och diskutera varför de svarat som de gjort. Frågorna och korten kan sparas och användas till andra klasser. Du kan också koppla enskilda elever till ett visst kort och ta del av vad just den eleven svarat. Uppgiften skapade en väldig elevaktivitet och alla var delaktiga.

Plickers tycker jag är ett suveränt verktyg för de skolor som inte är så välförsedda med surfplattor eller datorer. Ofta läser man om appar som verkar perfekta som responsverktyg, men det går inte att använda för oss som inte har utrustningen till eleverna. I det här fallet krävs ju endast att du som lärare har tillgång till en telefon/surfplatta och en dator. Det får vi väl ändå hoppas att det finns på alla skolor i Sverige 2014?

En annan favorit som jag och mina elever ofta använder oss av är Google Formulär. Jag är helt såld på Googles olika tjänster. Det är så enkelt och lätt att använda för både lärare och elever. Mina tysksjuor önskade idag att jag skulle lägga ut fler Formulär på bloggen inför lektionen på fredag! Vi arbetar även i denna grupp med olika grammatiska moment (det är ju så sjukt kul att man kan hålla på med det hela tiden!). Eleverna får ta del av instruktionsfilmer av ett visst moment och därefter svara på frågor i Google formulär. Det kan se ut så här. Genom att eleverna har svarat på frågorna i förväg kan jag se om de har förstått och om vi kan gå vidare eller om vi behöver träna mer. Elevernas svar hamnar i min Google Drive som ett kalkylark.

Nästa grej jag vill tipsa om är att lägga till appar och tillägg till din Google Drive via Chrome webstore. Det är alltså appar i datorn som du kopplar till ditt Google Drivekonto. Min absoluta favorit är Kaizena. Genom att högerklicka på ett Google Dokument och välja Kaizena kommer du rätt. Kaizena har den stora fördelen att du kan ge muntliga kommentarer till dina elevers texter. Du markerar ett ord, mening eller stycke och alternativen: lägg till röstinspelning, skriv kommentar och bifoga länk dyker upp. Om en elev tex gör upprepade misstag när det gäller ett visst moment kan du bifoga en länk till en instruktionsfilm. Jag brukar ge en sammanfattande formativ muntlig kommentar där jag försöker använda Two stars and a wish tänket. Mina elever tycker att det är mycket bra att kunna lyssna på mig, pausa och fixa med texten, fortsätta lyssna och jobba med texten. Jag upplever det särskilt bra för de elever som har svårigheter med att skriva. Det verkar som om de lättare tar till sig detta och är mer benägna att arbeta om sig text nu.

Om du vill lära dig hur man gör kan du ta del av en instruktionsfilm som jag har gjort . Jag visar steg för steg hur du gör för att arbeta med bland annat Kaizena.

Om du fortfarande känner dig osäker och inte vet hur du ska göra för att komma igång med och utveckla ditt arbete med digitala verktyg tänker jag dessutom om tipsa om en bok som går att förbeställa nu. Den kommer att finnas i lager från den 9/1. Digitala arbetssätt i klassrummet - att våga ta språnget heter den. Gissa vem som är författaren? Jo, det är ju jag! Jag har kastat ut Jante och tjoar högt: jag är stolt över min bok! Den kan man beställa här.

Förresten – här är en liten låt jag har gjort om Skolvärlden. Appen heter Smule - man pratar in ord och sen sköter den resten själv. Rätt kul tycker jag :)

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons