Annons

När ska nationella proven i engelska och Skolverket bli sams?

Den 6 April förra året skrev jag ett inlägg om de nationella proven (NP) i engelska för grundskolan här på bloggen. Min förhoppning var då att ett debattinlägg skulle kunna påverka provkonstruktörerna inför 2015. Samma förhoppning hade Martin Ahlstedt, Ann-Christine Norman och David Västskär som den 18 april 2014 skrev en liknande artikel på SvD Opinion avseende gymnasiet.

Idag konstaterar jag att förhoppningen om att kunna påverka och förändra var väldigt naiv. Inget verkar ha förändrats trots att det varit massiv kritik i främst sociala media. Jag hoppas att alla som tyckt något där också fört fram sin kritik i utvärderingarna av NP så att kritiken verkligen nått fram.

Diskussionerna kring de nationella provens koppling till kunskapskraven i engelska har återigen blossat upp. I sociala medier är diskussionerna heta. Kan man överhuvudtaget  visa eleven det totala betyget på NP? En elev kan ha fått F på tex läsförståelsedelen och ändå få E totalt på provet, vilket gör att många lärare anser att det är  att lura eleven att visa totalbetyget.

Läs- och hörförståelsen räknas som en del på NP, medan de muntliga och skriftliga delarna räknas var för sig. Resultaten räknas ut genom en formel där det avrundas uppåt. Uträkningen gör att ett delprov alltså kan vara F, men totalt blir det E.

När det sedan gäller betygsättningen vid terminsslutet måste eleven ha E på samtliga kunskapskrav för att få E i betyg. På Skolverkets hemsida kan man läsa följande:

“Ibland kan en elev få godkänt resultat på hela provet trots att hon eller han inte fick godkänt på ett av delproven. Det här beror på att resultatet på ett delprov som inte når upp till godkänt kan kompenseras av goda resultat på övriga delprov. Anledningen till det här är att de enskilda provdelarna inte ger lika mycket information om elevens kunskaper som provet i sin helhet.” (Skolverket.se)

Om detta är orsaken måste ju provet utformas så att det ger tillräckligt mycket information om elevens kunskaper, eller hur? Kan verkligen en god skriftlig förmåga kompensera att eleven inte behärskar hörförståelse?

Inte nog med detta. Vid bedömningen ska vi också ta ställning till om det muntliga provet och den skriftliga uppsatsen är: F, E-, E+, D-, D+, C-, C+, B eller A. Inte vid något annat tillfälle under terminen sätts plus eller minus ut på E, D och C. Jag sätter inte ens ut D och B på enskilda uppgifter.

Det finns ett exempel på varje betygssteg att ta del av i bedömningsmaterialet. Jag menar dock att skillnaden mellan tex E+ och D- är hårfin och att det krävs en rutinerad lärare för att kunna avgöra skillnaden. Det krävs också att bedömningen av NP på den enskilda skolan är organiserad så att lärarna kan sitta tillsammans och sambedöma. Om ingen sambedömning görs av NP anser jag att provet blir rättsosäkert. Syftet med provet är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning men också ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, huvudmannanivå och på nationell nivå. Hur Skolverket gör den analysen då provsystemet och betygsättningssystemet inte överensstämmer har jag mycket svårt att förstå.

Det allra bästa vore självklart om proven gjordes digitalt och alla skolor skickade in sina NP för en central rättning av experter. Då skulle dessutom arbetsbelastningen minska och vi kunna fokusera på att utveckla undervisningen.

De nationella proven i engelska är mycket bra och det är inte själva provet jag vänder mig emot. Proven fyller absolut sin funktion och jag skulle inte vilja ta bort dem om det vore frivilligt. Det är alltså inte provet i sig som skapar stor frustration hos Sveriges språklärare utan att bedömningsunderlaget inte stämmer överens med LGR 11.

Bedömningsmaterialet till de nationella proven i engelska måste göras om så att det hänger ihop med LGR 11 och betygsättningen. Provkonstruktörerna och kursplaneförfattarna måste samarbeta.

Härmed bjuder jag in ovanstående parter till Facebookgruppen Engelska i åk 6-9 med cirka  2 500 språklärare som medlemmar. I denna grupp kommer ni kunna ta del av diskussionerna, men även kunna förklara och ge er syn på saken.

Hoppet om att bedömningunderlaget ska förändras lever! Jag hoppas att chansen är större för Sveriges språklärare än för  Lloyd Christmas i filmen Dum Dummare (1995) ! “There is a chance!”

Reagera på inlägget:

Med Skype lyfter vi taket på klassrummet

Skype in the classroom är en väldigt bra tjänst för att ta göra din undervisning global. Du behöver skapa ett vanligt Skypekonto på skype.com och ett konto på Skype for education. Ditt Skypekonto använder du för att logga in på Skype for education.

Det jag och mina elever började med är Mystery Skype. Det är en modern variant av det gamla hederliga spelet "20 frågor". På Skype for education-sidan anmäler du att du vill delta i Mystery Skype och kan också leta efter andra deltagare över hela världen. När du bläddrar bland deltagarna står också vilken tidsskillnad det är jämfört med Sverige. Det brukar vara just detta som ställer till det och skapar problem att hitta någon som kan köra Mystery Skype med dig. Spelet går ut på att ni, via Skype i realtid, ställer ja och nej frågor till varandra. Den klass som först listar ut var den andra befinner sig har vunnit. Det finns tydliga instruktioner om hur man gör på hemsidan.

Om man känner sig osäker och aldrig provat kan man alltid börja med en skola i Sverige. Varför inte integrera detta när ni läser geografi med de yngre barnen? Det behöver ju inte vara på engelska om man inte vill! Men jag menar att även de yngre eleverna kan göra det här på engelska, bara de är förberedda och har fått träna på frågorna i förväg. Jag har gjort det på både engelska och tyska. Tyska är ju så klart svårare och kräver mer förberedelser.

Ett par saker behöver ni tänka på innan ni börjar:

  • Du behöver en dator eller surfplatta med kamera och helst en projektor. Om din dator inte har en kamera så finns det billiga att köpa till. Jag köpte min för 75 kronor och då ingick mikrofon. Samla eleverna framför kameran, hyfsat nära datorn/surfplattan annars hörs de inte.
  • Se till att ditt Skypenamn inte avslöjar var du är (eleverna googlar blixtsnabbt ditt namn).
  • Koppla upp dig med din Mystery Skype-lärare först och sätt sedan igång projektorn. Då avslöjar inte ditt konto var du är. Se till att klassrummet inte visar något avslöjande. En plansch med “ Välkommen till Furutorpskolan” är inte så smart.
  • Låt eleverna förbereda frågor i förväg och bestäm sedan vilken elev som ska ställa vilken fråga. Min erfarenhet är att de inte vågar säga något och att endast två–tre stycken är aktiva om det inte är uppgjort i förväg.
  • Bestäm i förväg om det är okej att prata svenska mellan frågorna, det vill säga när eleverna försöker lista ut var den andra klassen befinner sig. Personligen tycker jag det är okej med svenska när vi gör det på tyska, men inte på engelska.
  • Förbered ledtrådar till den andra klassen om din ort. Det är inte helt lätt att klura ut småorter som Vinslöv! Gills det till exempel om de andra säger Hässleholm?

En välförberedd Mystery Skypelektion tar ungefär 30 minuter att genomföra och brukar vara mycket uppskattat bland eleverna.

Det man också kan göra är att registrera sig för olika Skypelektioner. Under fliken Find lessons på Skype in the classroom-sidan kan du välja ämne och ålder som lektionerna riktar sig till. Det finns hur mycket som helst att välja mellan: allt från vanliga lärare som söker kontakt med andra klasser, författare som berättar om sina böcker, till otroligt professionella föreläsningar.

Efter jullovet introducerade jag boken "The Absolutly True Diary of a Part-time Indian", av Sherman Alexie, för mina 9:or. Hur vi arbetat med hela temat hittar ni här.

I korthet handlar boken om en indianpojke som uppmanas av sin lärare att ta sig ur fattigdomen i reservatet för att gå i skolan i ett “finare” område och förhoppningsvis gå en ljusare framtid till mötes. Läsaren får följa hur Junior, som huvudpersonen kallas, brottas med att vara fast i sitt ursprung och att vilja utveckla sina framtidsdrömmar.

Vi avslutade boken med en Skypelektion som gavs av Virginia Historical Society- Pochahontas and the Powhatan Indians. Lektionen tog ungefär en timme och var helt fantastisk. Eleverna satt som förtrollade och lyssnade på mannen som ledde lektionen.

Han var väldigt entusiastisk och talade en tydlig engelska. Det var inga som helst problem för eleverna att förstå honom. I förväg hade vi fått ta del av särskilda ord och fraser som han skulle använda. Det fick mina elever ta del av via min blogg.

Jag kan verkligen rekommendera er att prova någon av alla de Skypelektioner som finns. Samarbeta till exempel med NO och ta del av Koraller, hajar och sköldpaddor, eller varför inte om Afrikanska pingviner?!

Om du vill kombinera engelskundervisningen med programmering kan du ta del av det här: Programmering.

Mina elever gillade verkligen lektionen om indianer. Vi hade den en fredagseftermiddag och slutade egentligen 14.10. 14.30 satt de kvar och lyssnade! Här kan du se ett smakprov på hur det gick till i vårt klassrum: Viriginia Hictorical Society meets 9C

Med hjälp av Skype lyfter du taket av din undervisning och du får det som jag brukar ha som mitt mantra: “Engelska på riktigt”!

/Sara

Reagera på inlägget:

På måndag tar jag språnget! Gör du?

Eleverna och jag diskuterade i slutet av höstterminen 2014 upplägget på våra Elevens vallektioner. Eleverna kan välja olika inriktningar vid två tillfällen under terminen och vi träffas 60 minuter per vecka.

Jag och sju elever har under höstterminens Elevens val jobbat med Etwinning och vårt projekt: The European Digital Newspaper. Projektet går ut på att vi, tillsammans med andra skolor i Europa, skriver en digital tidning. Av olika anledningar var varken jag eller eleverna riktigt nöjda och vi kände att vi behövde förändra upplägget.

En av eleverna föreslog vid utvärderingen att vi skulle kunna arbeta med programmering.

Programmering? Jag kan noll och ingenting om programmering och frågade eleverna hur de tänkte att de lektionerna skulle läggas upp?

Förslaget blev att vi skulle fortsätta med Etwinning, som går rätt långsamt fram då vi är beroende av de andra skolornas arbete, och parallellt  arbeta med att lära oss att programmera.

Jag sa till eleverna att jag fick fundera på saken, då ju tanken egentligen är att en lärare ska kunna lära sina elever något! I det här fallet hade eleverna fått lära mig. Otäcka tanke!

Under hösterminens sista vecka kom eleverna då och då och försökte övertala mig: “Vi testar. Du kunde ju inte blogga för ett år sedan och det kan du nu. Du brukar ju säga att vissa saker lär vi oss tillsammans. Ska inte det gälla? Vi vill verkligen prova”

Det heter ju Elevens val och då känns det ju lite knasigt att säga nej till det som de önskar. Jag bestämde mig för att testa. Vi formulerade tillsammans en text som presenterade vad vi vill göra under nästa Elevens valperiod. Sju elever hade deltagit i Etwinningen så jag var inte direkt orolig för en anstormning av elever!. Döm om min förvåning när 20 killar och tre tjejer anmälde sig.

De kom till klassrummet och den första frågan jag fick var: Vilket språk ska vi använda?

Språk? Vi kör på engelska.

Nä, men alltså vilket SPRÅK ska vi använda.

Ni vet ju att jag har engelska. Vi kör på engelska.

Killarna log överseende och tittade på varandra. Jag kände att något var fel.

Till sist sa en av dem: Alltså, vi fattar att du inte kan ett skit om detta. Programmeringsspråk menar vi. Ska vi ha Javascript eller vad ska vi ha?

Jag konstaterade omgående att jag fick söka experthjälp. Jag tog upp Twitter via projektorn och skrev till Karin Nygårds, Skolsveriges programmeringsmästare och Guldäpplevinnare 2014, och bad henne om hjälp.

Lektionen därpå pratade gruppen och jag med Karin via Skype och fick våra råd om hur vi kan arbeta.

Under hela veckan sedan vi pratade med Karin har elever kommit till mig med olika råd och förslag om hur vi kan lägga upp lektionerna. Detta gillar jag skarpt. Snacka om elevdemokrati. De kommer med förslag om vad de vill jobba med och hur vi kan göra. Nu är det upp till mig att hitta och fixa till ett lämpligt upplägg.

Jag visade några av killarna Scratch och Introducera kod som ges av Webbstjärnan.

Scratch tyckte de var fusk och inte riktig programmering! De ville lära sig från grunden.

En av killarna menade att det kunde vara bra att ha gått kursen Introducera Kod för att man får ett intyg efter avslutad kurs. Han menade att det kunde vara bra att visa upp ett intyg på gymnasiet att man faktiskt gått en riktig kurs i hur man börjar med programmering. Smart förslag tyckte vi andra. Vi går gemensamt kursen och jag ska försöka fixa till diplom för avslutad kurs.

På måndag drar vi alltså igång och jag har kastat mig långt utanför min trygghetszon. Jag brukar prata om att lärare som är osäkra på användandet av digitala verktyg ska ta ett steg i taget i sitt eget tempo, men att viktigast av allt är att våga prova. Att våga ta språnget. Det enda som gäller är att se till att man är välplanerad så att man landar mjukt.

På måndag tar jag språnget! Gör du?

/ Sara

Reagera på inlägget:

Jag hade planerat sämsta lektionen ever!

I fredags skulle jag prova ett, för mig, nytt digitalt verktyg: Plickers.com. Jag tyckte att jag hade förberett mig väl och att jag hade full koll på hur det funkade. Camilla Askebäck Diaz hade tipsat om Plickers på sin blogg och jag nappade.

Efter ungefär 20 minuter gapskrattade eleverna och sa att jag nog hade planerat den sämsta lektionen ever! Vad jag än gjorde blev det fel. Jag råkade visa alla rätta svar på stora skärmen, jag trodde jag skulle bocka av varje fråga efter varje elev, frågorna var felkonstruerade etc … Under glada tillrop konstaterade eleverna att det var fett nice att jag inte kan allt! Jag tror att det är viktigt att bjuda på det inför eleverna, framförallt när du jobbar med digitala verktyg. Allt kan verkligen gå åt skogen, men då gäller det att vara cool och ta det med en klackspark!

Vad kan du då använda Plickers till?  Jo, det är ett responsverktyg som endast kräver en surfplatta eller telefon för att fungera. Eleverna har tillgång till utskrivna kort och du har tillgång till gratisappen som finns både i App store och Playbutiken. På www.plickers.com skapar du ditt lärarkonto och de frågor du vill eleverna ska diskutera.

Mer exakt hur det går till kan du läsa om i Camillas blogg: Ett tips är att läsa instruktionerna noga och inte bara skumma texten och tänka: “äh det löser sig nog”!

Idag, däremot, hade jag förberett mig och hade verkligen full koll på läget.

Eleverna arbetade i par och skulle diskutera meningar med olika grammatiska svårigheter och motivera vilket alternativ som är rätt:  

Hur många får har du?
A- How many sheeps do you have?
B- How many sheep do you have?

Var är Markus böcker?
A- Where is Markus books?
B- Where are Marku’s books?
C- Where are Markus’s books?
D- Where are Markus’ books?

När eleverna var överens om vilket alternativ de ansåg var rätt höll de upp sitt svarskort. Korten är märkta med A, B, C, D och den bokstav som hör ihop med rätt alternativ håller eleven uppåt . Därefter scannar jag elevernas kort med min surfplatta alternativt telefon. Det går snabbt att scanna och appen läser av kortet på flera meters håll. Därefter valde vi funktionen Live View och kunde grafiskt ta del av vad de olika paren svarat och diskutera varför de svarat som de gjort. Frågorna och korten kan sparas och användas till andra klasser. Du kan också koppla enskilda elever till ett visst kort och ta del av vad just den eleven svarat. Uppgiften skapade en väldig elevaktivitet och alla var delaktiga.

Plickers tycker jag är ett suveränt verktyg för de skolor som inte är så välförsedda med surfplattor eller datorer. Ofta läser man om appar som verkar perfekta som responsverktyg, men det går inte att använda för oss som inte har utrustningen till eleverna. I det här fallet krävs ju endast att du som lärare har tillgång till en telefon/surfplatta och en dator. Det får vi väl ändå hoppas att det finns på alla skolor i Sverige 2014?

En annan favorit som jag och mina elever ofta använder oss av är Google Formulär. Jag är helt såld på Googles olika tjänster. Det är så enkelt och lätt att använda för både lärare och elever. Mina tysksjuor önskade idag att jag skulle lägga ut fler Formulär på bloggen inför lektionen på fredag! Vi arbetar även i denna grupp med olika grammatiska moment (det är ju så sjukt kul att man kan hålla på med det hela tiden!). Eleverna får ta del av instruktionsfilmer av ett visst moment och därefter svara på frågor i Google formulär. Det kan se ut så här. Genom att eleverna har svarat på frågorna i förväg kan jag se om de har förstått och om vi kan gå vidare eller om vi behöver träna mer. Elevernas svar hamnar i min Google Drive som ett kalkylark.

Nästa grej jag vill tipsa om är att lägga till appar och tillägg till din Google Drive via Chrome webstore. Det är alltså appar i datorn som du kopplar till ditt Google Drivekonto. Min absoluta favorit är Kaizena. Genom att högerklicka på ett Google Dokument och välja Kaizena kommer du rätt. Kaizena har den stora fördelen att du kan ge muntliga kommentarer till dina elevers texter. Du markerar ett ord, mening eller stycke och alternativen: lägg till röstinspelning, skriv kommentar och bifoga länk dyker upp. Om en elev tex gör upprepade misstag när det gäller ett visst moment kan du bifoga en länk till en instruktionsfilm. Jag brukar ge en sammanfattande formativ muntlig kommentar där jag försöker använda Two stars and a wish tänket. Mina elever tycker att det är mycket bra att kunna lyssna på mig, pausa och fixa med texten, fortsätta lyssna och jobba med texten. Jag upplever det särskilt bra för de elever som har svårigheter med att skriva. Det verkar som om de lättare tar till sig detta och är mer benägna att arbeta om sig text nu.

Om du vill lära dig hur man gör kan du ta del av en instruktionsfilm som jag har gjort . Jag visar steg för steg hur du gör för att arbeta med bland annat Kaizena.

Om du fortfarande känner dig osäker och inte vet hur du ska göra för att komma igång med och utveckla ditt arbete med digitala verktyg tänker jag dessutom om tipsa om en bok som går att förbeställa nu. Den kommer att finnas i lager från den 9/1. Digitala arbetssätt i klassrummet - att våga ta språnget heter den. Gissa vem som är författaren? Jo, det är ju jag! Jag har kastat ut Jante och tjoar högt: jag är stolt över min bok! Den kan man beställa här.

Förresten – här är en liten låt jag har gjort om Skolvärlden. Appen heter Smule - man pratar in ord och sen sköter den resten själv. Rätt kul tycker jag :)

Reagera på inlägget:

Engelska på riktigt

Fantasy, vampyrer, blod och en hel del kärlek är innehållet i temat #dragonenglish som jag och mina engelsknior arbetar med nu.

I utvärderingarna i slutet av förra terminen fick eleverna rösta om vilka tema som skulle ingå under nians första del. Vi använde oss av Answergarden.ch, som är ett snabbt utvärderingsverktyg. Du skapar din fråga på sidan, visar den för dina elever och de skriver in sina svar. Du kan följa hur röstningen framskrider då förslagen som det röstas på blir större efterhand. När du håller muspekaren över ett av förslagen ser du hur många röster det fått.

I det här fallet blev det oavgjort mellan kärlek/relationer och fantasy!

Det var inte helt enkelt att hitta en bok som hade allt detta! Eleverna var tydliga med att Divergent och Hungerspelen inte gälldes. De gav mig utmaningen att hitta en bok som de inte läst eller hört om tidigare!

I facebookgruppen Författare på facebook ställde jag frågan om någon kände till en bok som hade alla dessa ingredienser och som dessutom var på engelska. Väldigt snart fick jag svar från en tjej att hon hade kompisar i USA som hade kompisar som är författare. Hon förde oss samman på Twitter. J.D Robinson, författare till Nocturnal Fate och Jessica D. Chermaie, författare till Secrets of the Truth, och jag inledde ett samarbete. J.D befinner sig i Norh Carolina, Jessica i Louisiana och vi är i lilla Vinslöv! Världen kopplas ihop med internet!

Eleverna startade terminen med att se Youtubeklipp där författarna pratat in presentationer om sig själva och sina böcker. Därefter läste vi gemensamt första kapitlet i deras böcker och skrev läsloggar till dessa. Elevernas tankar kring böckerna publicerar vi på vår klassblogg www.thecolourofthehumanheart.se. Eleverna tycker att det är riktigt coolt att författarna svarar och ger respons i bloggen. Det blir engelska på riktigt. De skriver för riktiga mottagare och i det här fallet till författarna som är väldigt nyfikna på vad mina elever tycker om deras texter.

Efter den gemensamma inledningen valde eleverna vilken bok de ville fortsätta läsa. Killarna formligen kastade sig över Nocturnal Fate och och tjejerna valde Secrets of the Truth.

Den första har, som jag bedömer det, ett svårare språk men är samtidigt mer spännande. Vampyrerna dyker upp redan i början. Den andra boken är enklare och har ett tydligt kärlekstema.

Författarna är båda lika engagerade i detta projekt. De är riktigt imponerade av att svenska elever läser deras böcker!

Digitala verktyg öppnar dörrar

Redan när jag gick på lärarhögskolan i Malmö på 90talet pratade min lärare, Bo Lundahl, om vikten av autentiskt material och att försöka göra engelskundervisningen så levande som möjligt. Jag brukar utgå från skönlitteratur i min undervisning och nu har jag lagt till användandet av olika digitala verktyg. Användandet av digitala verktyg öppnar dörrarna till en undervisning som inte hade varit möjlig för några år sedan.

Fredagen den 19/9 valde jag och engelskgruppen att livesända lektionen via Google Hangout on air. Författarna bjöds in för att delta via internet och tackade ja direkt.

Hangout on air är som Skype, som ni nog känner till, med den skillnaden att du livesänder, kan bjuda in tittare och att sändningen sparas som ett Youtubeklipp. Om du vill prova kan du gå in via Google plus och startsidan. Där hittar du fliken HangOut.

Eleverna förberedde sig genom att i smågrupper skriva och sammanställa frågor till författarna om dels författarskap dels böckerna. Eleverna kunde sedan välja spår.

Det ena spåret var att ställa en styrd fråga och ta emot författarens svar. Det andra spåret var att ställa fria frågor och kunna bemöta författarens svar fritt. Eleverna tyckte att det kändes tryggt att veta vem som skulle göra vad. Författarna hade fått ta del av våra frågor i förväg via klassbloggen.

Ett gäng nervösa elever stod och stampade utanför dörren redan 20 minuter innan vi skulle börja. De organiserade sig hur de skulle sitta för att synas och höras bäst, men intressantast var nog ändå deras kommentarer till varandra om uppförande:

“ Av med din huva!”, “ Håll nu inte på och tramsa och fnissa - det är ju live för f-n”!

13.45 drog vi igång. Linus presenterade klassen och de ställde sina frågor.

Tanken var att det skulle blivit ett samtal kring frågorna, men eleverna var alldeles för nervösa. Det blev att de ställde sin fråga och författarna svarade och sedan fick vi gå vidare till nästa fråga.

Det vi lärde oss och ska ta med oss till nästa gång var att vi måste vara mer noggranna med ljudet. Några tittare har hört av sig och sagt att det emellanåt var svårt att höra vad eleverna sa. Några lärare har också hört av sig och tycker att det är uppåt väggarna knasigt att livesända sina lektioner. Det kan diskuteras, men för just mina elever blev det stort och hur bra som helst.

Syftet med lektionen var att eleverna skulle få träna framförallt sin muntliga förmåga, men också sin hörförståelse i en autentisk situation. Under fredagskvällen hörde en del föräldrar av sig. Några hade tittat på jobbet och några hade tittat i efterhand tillsammans med sina barn. Föräldrarna tyckte att det var häftigt att se sina barn i dessa situationer och var väldigt stolta!

Jag tycker att det är viktigt att mitt klassrum är öppet för alla. Det synliggör vad vi gör i skolan. Internet gör att jag kan öppna upp världen för mina elever och visa vad som finns utanför Vinslöv. Många av mina elever kommer aldrig längre än max till Danmark. Flera har aldrig varit i någon större stad som tex Malmö. Jag försöker vidga deras vyer och visa för dem att världen finns där ute för alla att upptäcka.

Efteråt var eleverna så nöjda och stolta att det inte finns ord för att beskriva det. Gladast av dem alla var Linus. I samtalet med författaren höjde han hennes Nocturnal Fate till skyarna. Han berättade att han i stort sett aldrig läser och när han läser hittar han aldrig någon bok han gillar. Denna bok sög tag i honom direkt och han har redan, långt före dem andra, läst ut den.

J.D blev så glad att hon direkt skänkte honom uppföljaren Darkest . Senare på  kvällen har Linus den i sin hand via epost!

Om du vill se hur Google HangOut on air fungerar kan du ta del av vår HangOut i sin helhet via min YouTubekanal - Sara Bruun eller titta på ett litet utdrag här

//Sara

Reagera på inlägget:

Sidor

Annons
Annons
Annons