Annons

Försteläraren - en utskälld reform

Nyss hemkommen från semester tar jag del av debatten i social medier om försteläraren. Jag förvånas och upprörs över att lärare debatterar varandras arbetsuppgifter på en så otroligt låg nivå. Regelrätta personangrepp syns här och där och uttryck som “fjäskerilärartjänst” används. Många lärare som av olika anledningar inte är förstelärare benämner sig själva som: andrelärare, sämrelärare och sistelärare. Vissa förklarar det med att benämningarna används för att raljera över förstelärarreformen. Personligen tycker jag att användningen av sådana nedvärderande uttryck mest blir pinsamt. Jag funderar över varför man vill sänka sig till en sådan nivå? Hjälp mig gärna att förstå det!

Vilken var egentligen regeringens avsikt med förstelärarreformen och vilka kan egentligen bli förstelärare? På Skolverkets hemsida kan du läsa att syftet med reformen är:  

“Karriärtjänsterna förstelärare och lektor ska göra läraryrket mer attraktivt och säkra god undervisning för elever.“

För att kunna bli förstelärare krävs att följande är uppfyllt:

Kvalifikationer för karriärtjänster
Av förordningen SFS 2013:70 framgår vilka krav som måste uppfyllas för att en lärare ska kunna utses till förstelärare eller lektor. Kraven utgör en miniminivå.

En förstelärare

  • är legitimerad lärare
  • kan genom dokumentation redovisa minst fyra års väl vitsordat arbete med undervisning inom ramen för en eller flera anställningar inom skolväsendet
  • har visat en särskilt god förmåga att förbättra elevernas studieresultat och har ett starkt intresse för att utveckla undervisningen
  • även i övrigt av huvudmannen bedöms som särskilt kvalificerad för undervisning och uppgifter som hör till undervisningen.” (skolverket.se)
  • Skolverket har utvärderat reformens första år och rapporten “Vem är försteläraren?” finns att hitta på Skolverkets hemsida. I den rapporten kan man läsa att när förstelärarreformen är fullt utbyggd kommer den att omsätta en och en halv miljard kronor och omfatta ungefär 17 000 förstelärartjänster. Under 2013 har drygt 3 000 karriärtjänster inrättats."

Jag vet inte om det varit så i alla kommuner men i min egen och i övriga, som jag känner till, har alla som uppfyller ovanstående krav kunnat söka förstelärartjänsterna. Jag sökte förstelärartjänst inför läsåret 14/15 och fick jobbet. Jag har nedsättning i tjänst med 10 procent och förväntas handleda kollegor, utveckla min egen undervisning och driva skolutvecklingsfrågor. Jag har alltså ingen särskild inriktning på min tjänst. En hel del lärare är tex förstelärare i svenska eller matte och har preciserade uppdrag.

Detta gör att benämningen förstelärare inte betyder att vi alla arbetar med samma saker. Tvärtom. Ingen tjänst verkar vara den andra lik. Vissa har fått nedsättning i tjänst och förväntas driva olika frågor. Vissa ska bara fortsätta arbeta som de alltid gjort. Naturligtvis leder detta till kontroverser. Varför ska kollegan ha 5 000 kr mer i lön än vad du får när ni gör exakt samma jobb? Klart att detta är irriterande, men oavsett detta är det aldrig ok att hoppa på din kollega och tycka att: “det kan gott du göra. Du är ju fjäskerilärare” eller  “du bara delar och delar på internet. Du tror att du är så mycket bättre och vill bara synas”.
Dessa citat har jag tagit dels från grupper på Facebook dels från Twitter. Att kasta ur sig påhopp under anonyma twitteralias verkar bli mer och mer vanligt. Det är så enkelt att skriva dumheter när du inte behöver stå för det med ditt namn. Konflikten för mig själv blir att dessa lärare faktiskt undervisar våra barn. Vad hände med värdegrunden? Vad hände med nätetiken? Om jag beter mig så här själv i sociala medier - kan jag då gå in i klassrummet och undervisa om något annat och stå för det?  

Självklart ska en reform ges både ris och ros för att utvecklas. Alla och allting mår bra av kritik och det finns verkligen en hel del att kritisera och utveckla. Jag välkomnar en konstruktiv och öppen debatt om reformen. Det jag så skarpt vänder mig emot är debattläget och personangreppen. Det har blivit ett vi och dem tänk där den ena gruppen sluggar vilt omkring sig och den andre försvarar sig med näbbar och klor. Att på twitter jämföra förstelärarreformen med die Welle http://sv.wikipedia.org/wiki/Die_Welle) gör mig besviken och ledsen. Detta gynnar verkligen inte Skolsverige.

Kritisera mer än gärna reformen med sakliga inlägg, men ge blanka den i att hoppa på enskilda lärare. Det är inte den enskilde läraren som bestämt att den ska fortsätta arbeta som tidigare. Det är trots allt arbetsgivaren och i så fall denne som ska kritiseras. Var gärna kritisk och försök att förändra. Engagera dig fackligt eller varför inte politiskt och driv dina frågor öppet och under ditt eget namn.  

Till sist vill jag säga till er som twittrar anonymt: Det går inte att ta er på allvar. Om ni verkligen vill försöka förändra Skolsverige så stå rakryggat upp för era åsikter. Det är det minsta man kan begära.

/ Sara Bruun på Twitter @Sarabruun3

Reagera på inlägget:

Den här texten är en hyllning till alla er i det utvidgade kollegiet

I januari hade jag ganska begränsade kunskaper om hur man kunde använda en iPad i undervisningen eller hur man bloggade. Jag hade aldrig använt Padlet eller publicerat på You Tube. Allt detta har ni i det utvidgade kollegiet hjälpt mig med.

Jag skaffade ett Twitterkonto och gick med i det digitala skollyftet – #digiskol. Jag satte upp mål för mig själv och min utveckling.

 Det digitala skollyftet vilar på tre ben:

1. Använda digitala verktyg för kommunikation, lärande och skapande. (Digitala färdigheter)

2. Lära av varandra i det utvidgade kollegiet. (Sharing is caring)

3. Använda sina färdigheter på ett sätt som gynnar utvecklingen av sin roll i skolan. (Skolutveckling)

Genom #digiskol träfffade jag Annika Sjödahl och Mia Smith på Twitter. De är språklärare i Enköping respektive Göteborg. Ganska omgående insåg vi att vi hade väldigt mycket gemensamt. Samma språksyn, samma värderingar och samma knasiga humor! Vi blev vänner på Facebook också.

Jag har aldrig träffat Annika, men Mia träffade jag när hon valdes till vice ordförande i Språklärarnas Riksförbund. Trots att vi inte träffas mer än över Facebook och Twitter har vi blivit nära vänner. Vi skriver med varandra i stort sett varje dag och stöttar varandra i olika sammanhang.  Annika hade redan startat Facebookgruppen Engelska 6–9, men gruppen växte fort och Annika insåg att hon behövde hjälp. I dag hjälps vi tre åt att administrera gruppen.

Genom att vi började diskutera våra mål i #digiskol kom vi gemensamt fram till att vi borde starta en textbank för bedömning i engelska och svenska. Sagt och gjort. Vi startade Textbanken. I textbanken lägger vi upp texter från olika årskurser och olika ämnen. I engelska finns det till exempel argumenterade text, noveller, legender, dystopier etc. Medlemmar i textbanken är i dag 188 stycken språklärare över hela landet.

Det är en otrolig styrka att kunna lägga ut texter där, påminna i Facebookgruppen och samma kväll konstatera att ett tiotal olika lärare har varit inne och diskuterat, kommenterat och bedömt mina texter.

Eleverna tillfrågas innan vi lägger upp texter och naturligtvis är texterna avidentifierade.

Mina elever blir väldigt stolta när jag meddelar hur andra lärare runt om i Sverige har bedömt deras uppsatser.

Textbanken är ett bevis på hur väl det utvidgade kollegiet kan användas. Det är inte bara till för att utbyta tips utan även för att stärka varandra och bidra till en likvärdig bedömning. Genom dessa bedömningsdiskussioner insåg vi att vi gör olika över landet när det gäller att sätta betygen D och B. Vi bestämde oss för att skriva till Skolverket för att kunna nå en samsyn. Dessa frågor och svar kan ni läsa om här: Vi kräver svarSkolverkets svar del 1Skolverketssvar del 2.

I dag består vår engelskgrupp på Facebook av ca 900 medlemmar. Det är en mycket aktiv grupp som stöttar, tipsar och kommenterar. Att delta i denna grupp har gett mig en otrolig fortbildning.

Någon i gruppen, minns inte vem, kom med idén att vi skulle starta en tipsbank. Då gjorde vi det!

Vi har en Google Drive med mappar för till exempel läsa, tala, realia, teman osv. Mapparna fylls på dagligen. Det är en guldgruva som jag hoppas att flera engelsklärare kommer vilja och hinna ta del av i sommar. Med dessa mappar behöver man aldrig mer titta åt läromedel om man inte vill. Välkomna att delta!

Det utvidgade kollegiet har gett mig en otrolig fortbildning. Utan alla er hade jag troligen inte varit där jag är idag. TACK!

// Sara Bruun

Reagera på inlägget:

Tävlingsmoment plus förändrat arbetssätt engagerar eleverna

– Klart vi ska tävla!
– Men vaddå kommer vi ha en chans?
– Så kan vi väl inte tänka. Vi kör all in. We are going for gold. Är ni med på det?

Dialogen utspelade sig i januari när jag presenterade tävlingen www.webbstjärnan.se för mina elever i tyska årskurs åtta. Sedan vi tog beslutet att delta i tävlingen med vår blogg www.ticketnachhässleholm.se har elevernas arbetsinsats ökat markant.

Det är mycket roligt och inspirerande att få se och uppleva den entusiasm eleverna visar. Jag tror dock att det i detta fall inte enbart handlar om att vi har varit med i en tävling. Det handlar också om att gruppen och jag tillsammans har lagt om vårt arbetssätt. Vi arbetar enligt modellen det flippade klassrummet. Vad är då det? Jag menar att det är en modell som frigör min tid som lärare. Jag behöver inte längre stå framme vid tavlan för att ha en genomgång om perfekt i tyskan. Den spelar jag in i förväg och låter eleverna tittat på i sina telefoner eller var de nu väljer att göra det. Men är då flippat klassrum bara att låta eleverna titta på you tubeklipp hemma och sedan fortsätter vi att arbeta? Nej, det är nog den största missuppfattningen som råder just nu. Flippat klassrum handlar om att du vänder på begreppen. Jag tänker att jag flippar det jag behöver till just den lektionen. Jag flippar det som frigör min tid. Om det sedan är att aktivera elevernas förförståelse genom att låta dem diskutera en rubrik eller en bild och ge sina svar i förväg i tex www.padlet.com eller en flippfilm på You Tube. Det avgör jag beroende på vilken uppgift jag planerat att genomföra utifrån det centrala innehållet i Lgr 11. Utifrån det väljer jag hur flippen ska se ut.

Det absolut viktigaste är dock att du har tänkt igenom varför du vill arbeta med det flippade klassrummet och hur du i så fall ska förändra ditt sätt att undervisa. Den tankeprocessen tar tid. Låt det ta tid!

 Det som är en utmaning för mig och många andra språklärare är att få eleverna att fortsätta läsa moderna språk. Eleverna har en tendens att hoppa av sitt språkval då de tycker det tar för mycket tid. De tycker det är svårt och jobbigt att lära sig ett språk. Det är det. Det kräver att man kavlar upp ärmarna och är beredd att hugga i. “Det är bara att fnatta på” som min farfar skulle ha sagt.

Jag brukar säga till mina elever att “det inte regnar in ord i och fraser i huvudet”. Man måste lägga ner tid och kämpa.

 Mina elever ser det som ett lyft att vi har börjat arbeta utan läromedel och att vi använder flippat klassrum. Självklart behöver det inte vara just flippat klassrum som tilltalar dig och dina elever.

 Det som varit det bästa med tävlingen Webbstjärnan är ändå supporten. Jag som är helt ny och grön på detta med digitala verktyg i klassrummet har haft en otrolig hjälp av supporten. Jag och eleverna har lärt oss att blogga, publicera på you tube, bädda in klipp. Vi har lärt oss nya ord som widget och gadget! Utan supporten hade vi inte rott detta i land.

 Eleverna har lagt ner sin själ i tävlingen och vi hamnade bland de 100 bästa lagen av 3 200 lag i Sverige. Eleverna väljer helst formuleringen “ vi blev bland de 12 bästa lagen i årskurs åtta”!

 När vi fick reda på att vi inte gått till final blev de först väldigt besvikna. Men sen hände något jag inte upplevt tidigare i denna grupp. De visade upp en kämparvilja som jag så länge efterlyst:

- Vad ska vi göra för att vinna nästa år?

- Vi brukar ju få feedback för att få veta vad vi kan göra bättre. Varför får vi inte det?

- Vi vinner nästa år!

- Vi skriver ett brev till juryn och kräver ett svar.

 

Sagt och gjort. De satte sig ner och skrev ihop ett brev till juryn. Det var otroligt härligt att se hela gruppen förenade mot ett och samma mål:

“Vi ska vinna nästa år”

 

// Sara Bruun

 

Reagera på inlägget:

Sveriges lärare ska inte behöva sitta och gissa på femtio nyanser av ord

På nyheterna torsdagen den 3 april talade Jan Björklund om att Skolverket borde se över riktlinjerna för hur elever med dyslexi använder hjälpmedel under de nationella proven (NP).

Jan Björklund är troligen omedveten om hur bedömningen av de NP i engelska på grundskolan går till. Annars är jag övertygad om att han även hade nämnt att Skolverket skulle få i uppdrag att se över denna bedömning.

Just nu rättar de flesta av Sveriges engelsklärare de NP:s C-del som genomfördes i onsdags. Uppgiften var väldigt tydlig och välstrukturerad. Ämnet är sekretessbelagt till 2020 därför kan jag inte delge er det här. Alla elever som jag hade hand om i onsdags tyckte att det var en bra uppgift och att det gick snabbt att komma igång att skriva.

Många av Sveriges lärare brottas dock med bedömningsmaterialet till framförallt de muntliga och skriftliga förmågorna.

På Facebook finns en diskussionsgrupp för engelsklärare i årskurs 6–9. I denna grupp har vi stött och blött frågan under en längre tid.

Problemet är att uppsatsen ska bedömas enligt skalan F, E, D, C, B och A och inom F, E, D och C ska läraren avgöra om uppsatsen motsvarar kunskapskraven för övre eller undre skiktet. För att eleven ska nå D i undre skiktet  ska eleven “uppfylla gällande kunskapskrav avseende skriftlig produktion och interaktion för betygssteget E samt stora delar av C” (Skolverketsbedömnsanv s 31 & 33).

För övre skiktet gäller samma text förutom att orden "stora delar" är utbytta mot ordet "merparten". Vad är då skillnaden mellan "stora delar" och "merparten"?

Ja, först och främst ska vi ha i åtanke att grundregeln för att ett D ska komma ifråga vid betygssättningstillfället är att kunskapskraven för E ska vara uppfyllda i sin helhet och övervägande delen av C ska vara uppfyllda. När det nu gäller NP och uppsatsen är det alltså andra ord vi ska värdera: stora delar och merparten. Vad är skillnaden i betydelse för dig? Det är endast nyanser för mig.

Dessutom är det så att en elev kan vara bedömd som F på ett delprov och ändå få det totala provbetyget E. Låter det obegripligt? Det är det också. När du som lärare räknar ihop de olika delproven används en formel där läs och hörförståelsepoängen multipliceras med två. Nedan följer ett elevexempel:

Martin har på:

Delprov A Muntlig förmåga: F övre skiktet= 2

Delprov  B Läs och Hörförståelse: E undre skiktet =3x2

Delprov C Skriftlig förmåga: E övre skiktet = 4

2 + 3x2+4 = 12

12 poäng delas med antalet prov dvs 4 = 3

Enligt bedömningsanvisningarna hamnar denne elev på siffran 4 vilket motsvarar E övre skiktet. Detta trots att eleven är underkänd på ett helt delprov.

Eleven har under terminen inte nått upp till kunskapskraven för E avseende att tala engelska och ska enligt gällande regler inte ha betyg i engelska. Hur i hela friden ska man kunna motivera för  elever och föräldrar vid terminsslut att eleven får betyget F när provbetyget på NP är E övre skiktet?

Vi har diskuterat detta med Skolverket avigt och rätt och svaret i korthet blir :

“Det handlar inte om betygssättning här utan om att använda betygsbeteckningar för att ange kvalitativa nivåer i en uppgift.” (Skolverkets svar till mig via mail. Svaret kan läsas i sin helhet här: http://www.bruunskolblogg.blogspot.se/2014/02/skolverkets-svar-del-2.html).

Jag menar att detta system varken är likvärdigt eller rättsäkert för eleven. Jag anser också att bedömningen av NP i engelska strider mot Lgr11. Bedömningssystemet leder till att lärarna inte visar eleven helhetsbetyget om en elev är underkänd på ett delprov. Man visar istället delbetygen för att kunna motivera sin betygssättning i slutet av terminen.

Det går inte att förklara för en elev att “ nä, detta E som står här är inget betyg. Det är en betygsbeteckning”. Jag har mer än 15 års erfarenhet av betyg och bedömning i engelska och tyska. Jag kan inte förklara det i alla fall. Den som tydligt och enkelt lyckas med denna förklaring kan höra av sig. Här behöver jag hjälp.

Vi måste sträva mot en likvärdig bedömning. Går det att lita på statistiken och analysen av kopplingen mellan NP och slutbetyg när provbetyget och slutbetyget inte har samma riktlinjer? 

Sveriges lärare ska inte behöva sitta och gissa på femtio nyanser av ord. Sveriges lärare och elever förtjänar att bedömningsmaterialet för NP i engelska omgående ses över.

/ Sara

Ni som inte sätter betyg men vill veta mer om betygssättning kan läsa här.

Reagera på inlägget:

Mobilförbud - Nej tack!

Häromdagen läste jag en artikel om en skola som valt att förbjuda mobiltelefoner i skolan. Hade jag arbetat på den skolan hade jag fått säga upp mig.

I mitt klassrum använder de telefonerna till att kommentera på klassbloggen, de spelar in varandra muntligt, de slår upp ord och kollar fakta. Självklart är  jag naiv om jag tror att de endast ägnar sig åt detta. Såklart är de också ibland på t ex både Facebook, Instagram och Snapchat. Jag ser det inte som ett problem. Om mina uppgifter lektionstid är tillräckligt engagerande är det inte lika lockande att ägna lektionstiden åt Facebook.

Jag undervisar i engelska och tyska. I språkklassrummet är smartphones en tillgång. Det är inget konstigt med det. Det är ett sätt att förenkla undervisningen. När jag gick i skolan blev man inspelad på kassettband. Idag kan eleverna tex spela sina dialoger i appen Soundcloud och skicka till mig. På några sekunder har jag tillgång till deras muntliga alster och kan enkelt kommentera vad de gjort och skicka tillbaka. Det är effektiv formativ bedömning. Eleven behöver inte vänta till nästa lektion för att få respons. Genom att de spelar in kan jag sitta hos eleverna och hjälpa till med t ex uttal och intonation. Det finns lektionstid till detta. Jag behöver inte springa runt till alla för att hinna lyssna. Jag är där jag behövs. Jag kan också skicka till kollegor för sambedömning och är inte beroende av att vi fysiskt måste ha tid att träffas. Min kollega kan lyssna när det finns tid.

Jag ser telefonen som en kraftfull liten dator med många väldigt användbara funktioner. Vi måste inse att “internet inte är en fluga”. Smartphones är här för att stanna. Eleverna känner sig inte hela utan sin telefon. Rannsaka dig själv. Hur känner du själv utan din smartphone? Hur känns det när du glömmer telefonen hemma en hel arbetsdag? Jag erkänner: Jag tycker det är jobbigt om jag inte vet var den är. 

Kanske är det så att  skolan i artikeln jag läste har bättre tillgång till digitala verktyg än vad jag har. Det vet jag inte. I min egen undervisning använder vi, telefonerna i stort sett varje lektion. Jag är dock mycket noga med att påpeka att det är deras föräldrar som bestämmer om det är ok eller inte. Jag har också tillgång till 4 surfplattor de kan låna om de inte har någon telefon. I stort sett alla har dock telefon. På min skola har vi, tyvärr, ett väldigt dåligt nätverk vilket gör att man inte kan lita på att internetuppkopplingen fungerar från en timme till en annan, vilket gör att smartphones och hot spotfunktionen underlättar. Som tur är, är det bara veckor kvar tills vi får fiber!

I min undervisning skiljer jag på övningstillfällen och bedömningstillfällen.  Enda gången jag samlar in 

Fr v Naomi och Filippa 8C

telefonerna är om vi har ett bedömningstillfälle. Att förbjuda och begränsa elevernas värld är en omöjlig väg att välja anser jag. Att ha en tillåtande syn på smartphones kräver dock mycket av skolpersonalen. Det krävs ständiga samtal om vad som är ok att skriva om varandra, om vad som är ok att lägga ut på sociala medier och det tar tid från undervisningen. Jag ser dock den tiden som att vi lär dem om internetanvändning och att det faktiskt ingår i LGR 11:

“Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden” (LGR 11, s 10)

Mobilhyfs är definitivt fråga om ett personligt ställningstagande. Det är också något som även vi lärare skulle behöva ta till oss. Är det ok att använda mobilen konferenstid?

Som lärare måste jag jobba hårt med att skapa och bygga goda hållbara relationer till ungdomarna. De måste veta och känna att  jag engagerar mig i dem. Med samtal om rätt och fel, goda relationer, motiverande och engagerande uppgifter tror jag att vi kan lyckas få smartphones att leda till  tillgångar istället för motgångar.

/Sara 

Reagera på inlägget:

Sidor