Annons

Kliv fram – alla läsande förebilder!

Undersökning efter undersökning visar att ungdomars läsförståelse i många hänseenden brister. Och läsningen minskar över lag hos Sveriges befolkning. Vad beror det på?

Tempot är högt i en modern familj, likaså i skolan. Dagishämtningar varvas med middagsmat, aktiviteter, tröst, disk, läxläsningshjälp och tvättstuga. Efter nattning väntar ett par timmars övertid på hemmaplan. Tiden för ro och eftertanke är obefintlig, alla är trötta efter en lång dag och sammanbrottet är nära förestående.

Det är lätt hänt att högläsningen, den som sägs lägga grunden till barnens framtida läsning, får stryka på foten. Det sägs att barn som har läsande förebilder har större chans att bli framtida läsare. Gott så, men var finns dessa läsande förebilder? Handen på hjärtat, hur ofta sitter du och läser på dagtid så att barnen kan se dig? Läser gör många av oss i bästa fall en stund innan vi somnar av utmattning. Vi säger att läsande är viktigt, men barnen ser oss aldrig sitta ner med en skönlitterär bok. Att läsa skönlitteratur uppfattas inte som produktivt och får därför ibland stryka på foten. Läsning kräver tid. Den tiden finns inte i det ökända livspusslet.

I skolan är situationen densamma. Det är ett omfattande stoff som ska gås igenom, många förmågor som ska tränas och centrala begrepp som ska inpräntas. Tiden för ro och eftertanke är liten där eleverna förväntas inpränta så mycket kunskap som möjligt, dra egna slutsatser och prestera på prov.

De har fullt sjå att kryssa mellan teoretiska lektioner, gymnastikpåsar, lunchköer, slöjd och laborationer. Få vuxna klarar att behålla koncentrationen på topp under en hel dag full av ständigt avbrutna aktiviteter, men eleverna förväntas göra det. Läsning av skönlitteratur är en viktig del i svenskämnet, men även där är tidspressen ett faktum. Läsning kvantifieras genom lästävlingar där det faktum att en elev läst många böcker blir ett kvitto på att denne är en god läsare. Eleven lär sig att avkoda, men uppnår hen läsförståelse? Upptäcker hen glädjen i att läsa, nyckeln till att bli en framtida läsare? Engagerade lärare och skolbibliotekarier kan göra skillnad.

Vi vet att många av våra elever saknar skolbibliotek värda namnet och än fler saknar fackutbildade skolbibliotekarier som ges förutsättningar att arbeta aktivt med barns läsande. Min vardag består till stor del av att integrera MIK och lässtimulans i den ordinarie undervisningen. Därutöver arbetar jag mycket med att genom olika evenemang uppmuntra elevernas läsande och skrivande, samt sätta igång reflekterande processer. Jag visar att jag som vuxen värdesätter deras läsande genom att intressera mig för deras läsupplevelse och ge dem tid att tänka kring den.

Tiden för en engagerad skolbibliotekarie att på arbetstid läsa skönlitteratur är i allmänhet obefintlig, jag prioriterar att hjälpa elever att reflektera kring källkritik, söka information, diskutera läsupplevelser och att hitta rätt bok. Just det senare väcker en del tankar hos mig. Elever med sug efter mer läsning är en fröjd att ha att göra med, där ligger utmaningen för mig att hänga med i den senaste utgivningen för att kunna erbjuda något nytt.

De elever som det går lite trögare för stöter på en del problem som sätter käppar i hjulen för att hitta fram till läsglädjen. De blir skickade till biblioteket av engagerade lärare och välmenande föräldrar med uppdraget att låna en bok. Med sig på vägen har de fått att boken måste vara 200 sidor lång, det får inte vara en Sunebok eller en manga och det måste vara en svensk författare. Ur den vuxnes perspektiv helt rimliga krav, men krav som blir helt oöverstigliga för den enskilda eleven.

Läsningen blir ett påtvingat måste eftersom eleven inte ser några tydliga samband mellan läsningen och möjligheten att kunna nå sina mål i de andra ämnen och att leva i ett samhälle som förutsätter goda läsare. Om eleven inte är så bra på syslöjd så har det ingen avgörande betydelse för om eleven kommer att lyckas i de andra ämnena, det omvända gäller dock inte för läsningen, som i sin tur har ett tydligt samband med skrivförmågan. Elever som inte lyckas tillägna sig en god läs- och skrivförmåga har helt enkelt betydligt sämre förutsättningar i samhället och kommer inte att i lika hög grad som andra kunna göra egna aktiva val utan få nöja sig med begränsade valmöjligheter. Vad det betyder för mångas välmående kan vi alla räkna ut.

Litteraturen har ingen prioriterad plats i det offentliga samtalet i Sverige, jämfört med många andra länder. Författarna är påfallande osynliga, vilket Knausgård poängterade i den aktuella debatten i DN. Vilken plats ges det litterära samtalet i vardagen? Vilka personer kan man som läsare identifiera sig med? Varför träder inga näringslivstoppar och sportprofiler fram och berättar om vad läsandet betyder för dem? Varför blir inte läsande annat än ett perifert samtalsämne?

Fotbollsspelaren Tomas Brolin fick under sin storhetstid frågan vad han gjort för att fördriva tiden medan han under en tid varit sjuk. Kanske hade han läst böcker, undrade journalisten lite försiktigt. Brolin svarade med ett föraktfullt ”nej, så sjuk var jag aldrig”. Flera idrottsstjärnor berättar via spökskrivare sitt livs historia, men när träder de fram som läsare? Jag vägrar tro att alla idrottsprofiler är helt ointresserade av läsning, likväl som jag vägrar tro att alla näringslivstoppar enbart har arvet som kompetensgivande faktor.

Ja, det är en utmaning! Sportprofiler och näringslivstoppar, jag ser fram emot ert bidrag i läsdebatten.

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer