Annons

Fullständigt deltagande och ansvarstagande från näringslivet krav för tysk väg

Nyligen läste jag en debattartikel som Carl Bennet skrivit om lärlingsutbildning i Tyskland. Jag blev förvånad över hur okunnig Carl Bennet verkar vara i frågan om den tyska lärlingsutbildningen.

Det diskuteras ofta att vi borde ha en lärlingsutbildning som i Tyskland. Jag som har gått en lärlingsutbildning i Tyskland på 1970-talet kan bara konstatera att man diskuterar en fråga som man tydligen har alldeles för lite kunskap om. Jag skall försöka förklara hur den tyska lärlingsutbildningen fungerar.

För det första har Tyskland ett dualt utbildningssystem vilket innebär att skolan och lärlingsutbildningen löper bredvid varandra. Det innebär att Skolan är en del av den allmänna skolutbildningen och har inte direkt att göra med yrkesutbildningen. Det finns exempelvis inte några direkta kontakter mellan näringslivet och skolan. 

Själva yrkesutbildningen administreras och utvecklas av näringslivet som har det totala utbildningsansvaret. Det går till på följande sett. När en elev går sista året i grundskolan söker den en utbildningsplats genom att besöka de företag som tillhandahåller den typen av utbildning och lämnar sina avgångsbetyg som en sorts CV. Företagen kan därefter besluta om att genomföra ett antagningsprov eller så bestämmer de sig direkt för att anställa personen som lärling.

När personen får ett erbjudande av företaget skriver man ett lärlingskontrakt i vilket företaget garanterar att utbildningen följer de regler och utbildningsplaner som industri och handelskammaren eller handverkskammaren har satt upp.

Efter ungefär halva tiden gör lärlingen ett mellanprov för att visa att hen har de teoretiska och praktiska kunskaper för att fortsätta utbildningen. Klarar hen provet fortsätter utbildningen och avslutas efter tre eller tre och ett halvt år med ett gesällprov som är både teoretiskt och praktiskt. Klarar eleven provet får hen ett gesällbrev eller fackarbetarebrev beroende på vilken kammare som ansvarat för utbildningen.

Kamrarna har kompletta utbildningsplaner och de garanterar att lärlingen får alla teoretiska och praktiska moment som behövs. Skulle det vara så att ett företag går i konkurs garanterar respektive kammare att lärlingen får möjlighet fortsätta eller avsluta sin utbildning på ett annat företag.

Skolan går eleven i en gång i veckan. Den utbildningen följer respektive årskurs i praktiska ämnen, som specifik matte eller ritningsläsning med mera. Skolan har dock ingen direkt kontakt med företagen utan sköter sin del helt själv.

Man kan se att det inte rör sig om att lärlingen skall ha sämre teoretisk utbildning och vara en billig arbetskraft, utan att det rör sig om en kvalitativt bra utbildning som näringslivet finansierar helt själv. Det innebär att näringslivet har möjlighet att uppdatera sitt utbildningsmaterial så att lärlingen efter sin utbildning kan gå direkt in i yrket som en teoretiskt och praktiskt väl utbildad yrkesman.

Som jag nämnde ovan ligger huvudansvaret för den Tyska lärlingsutbildningen på näringslivet. Näringslivet har satt upp regler för att kunna garantera en kvalitativt bra utbildning. Den som har rätt att ha ett utbildningsansvar i ett hantverksyrke måste ha ett mästarbrev i respektive yrke. Mästare blir man efter att ha utbildat sig i ett yrke, arbetat 5 år i det och sedan gått mästarskolan i två år. Sedan gör man sitt mästarstycke i teori och praktik. Har man förvärvat sitt mästarbrev har man rätt att utbilda i yrket.

Om vi då tittar på hur det ser ut i Sverige kan man se enorma skillnader. Det finns visserligen enskilda yrkesgymnasier som sköts av företag och de brukar ha en bra utbildning. Men i Sverige har skolan det totala utbildningsansvaret vilket ofta innebär att jag som yrkeslärare måste be snällt om att kunna få en praktikplats för en elev. Det är exempelvis inte frågan om att man vill samarbeta utan man ställer krav på hur eleven skall vara.

Om man nu skulle vilja ha den lärlingsutbildningen som man har i Tyskland skulle det behövas ett fullständigt deltagande och ansvarstagande från näringslivet från första dagen eleven börjar sin utbildning.

Reagera på inlägget:

Borde vara krav på lärarleg för yrkeslärare

Jag heter Uwe och är karaktärsämneslärare för lätta fordon eller som man alltid har sagt fordonslärare. Jag gillar mitt jobb. Att få arbeta med ungdomar hela dagar är krävande men mycket givande också. Mina första 25 år inom yrkeslivet började med en utbildning till lastbilsmekanikergesäll i Tyskland och slutade som lokreparatör på SJ.

När jag startade min yrkeslärarbana fick jag börja med att läsa in mina 60 baspoäng för att sedan läsa in lärarbehörigheten. Efter examen upptäckte jag att det tydligen är en stor skillnad mellan ämneslärare och yrkeslärare. Yrkeslärare anses tydligen som en andra klassens lärare. Jag ställer mig frågan varför? Är det för att vi arbetar annorlunda, att vi har våra elever 2 till 3 dagar i sträck från 8.00 till 15.00, eller är det för att vi inte behöver legitimation, eller är det något annat? Jag undrar ofta varför det är så.

Att man har olika syn på yrkeslärare och ämneslärare kan bero på att en yrkeslärare först måste skaffa sig en yrkesutbildning och sedan en lärarutbildning. Detta speglar sig även i våra beslutsfattares agerande. Alla ämneslärare måste skaffa sig en legitimation för att kunna sätta betyg. Detta gäller inte för yrkeslärarna. Som yrkeslärare kan man anställa vem som helst från gatan. Det krävs alltså inga större kunskaper för att vara yrkeslärare. Trots att en yrkeslärare gör myndighetsutövning genom att sätta betyg. Jag tycker att det är en konstig syn. Är det inte av betydelse att en bilmekaniker är välutbildad? Jag måste kunna lita på mekanikern lika mycket som på att en läkare sköter sitt jobb det vill säga att jag som kund förutsätter att mekanikern har utfört sitt jobb på ett korrekt sätt. Annars kan mitt liv vara i fara.

Min slutsats är att det är viktigt även för en yrkeslärare att vara både en duktig pedagog och mekaniker för att kunna utbilda dessa duktiga mekaniker. Därför anser jag att det borde vara ett lika självklart krav att yrkeslärarna måste ha sin lärarlegitimation.

Ett argument som jag har fått höra av Jan Björklunds statssekreterare Bertil Östberg är att det inte är möjligt att kräva att alla yrkeslärare skall ha pedagogisk utbildning och legitimation eftersom det skulle bli för dyrt. Med andra ord så behövs det bara en lågprisutbildning när det gäller yrkeslärare.

Alla lärare är lika viktiga och betydelsefulla för våra ungdomar och jag är övertygade att alla lärare gör sitt bästa för att lära ut kunskaper som våra ungdomar behöver. Därför anser jag att det skall vara likvärdiga krav på alla lärare som har en lärarbehörighet.

Reagera på inlägget: