17-åriga Minous öppna brev till alla lärare

Så här förklarar Minou Hellgren anledningen till att hon skrev det öppna brevet:

– Under vinterlovet fick vi tillbaka rättningen av en uppsats, den var redan svår och hade getts krångligt, så många fick göra om. Jag satt bredvid min vän när hon läste kommentarerna som läraren gett, såg hennes ögon fyllas med tårar och en uppgivenhet och trötthet fylla hela henne.

– Själv blev jag arg, arg på att se så många av mina vänner sitta gråtande på toaletten, sitta hopsjunkna framför datorer och tappa motivation och kreativitet.

Det satte igång Minous egen krativitet.

– Jag skrev den här texten för att jag ville att lärare, elever, föräldrar och alla andra skulle få en inblick i och en möjlighet att förstå vad jag, och många av mina vänner känner. Ge alla lärare en möjlighet att sätta sig in, utveckla, kommunicera och hjälpa oss elever.

Hon understryker att det inte gäller alla lärare.

– Jag vill på något sätt sträcka ut en trevande hand för att jobba tillsammans, för alla lärare beter sig inte så här och det är synd att de ska behöva överskugga alla fantastiska pedagoger som finns där ute.

– Jag hoppas att den här texten kan spridas och diskuteras. 

Här är Minou Hellgrens öppna brev till lärarna:

”Kära Lärare, varför skulle du säga till mig, en 17 åring, att jag inte behärskar språket jag använder? Att det är för svårt för mig? Varför skulle du trycka ner mig när allt jag försöker göra är att sträva högre och lära mig något?

Vad i dig gör att du väljer att kommentera så att elever känner sig tömda på kreativitet och mod att testa något nytt efter de har läst dina ord?

Varför höjer du dig själv över utvecklingens strömmar, men dränker alla som vågar ta ett halt steg framåt?

Jag är 17 år, jag behöver inte höra att jag inte behärskar de språk jag försöker lära mig. Det är självklart att jag inte gör. Någonstans är ditt jobb att hjälpa mig i det, inte bara bedöma min slutprodukt. Varför skulle jag be någon annan kolla mina uppgifter innan jag lämnar in dom? Tar inte det bort hela syftet med att du ska lära mig? Är inte du den som ska hjälpa mig igenom det?

Jag vet inte om du förstår hur hård du låter, hur mycket press du sätter och hur lite det känns som att du försöker förstå. Det finns miljontals olika vägar i livet, att du har hittat en av dem är bra, men att säga att din väg är den enda rätta är ett felsteg som lämnar alla som lyssnar i diket. Jag är inte som du, och du kan inte låtsas att du känner mig eller att du vet mitt bästa när vi har haft cirka en ordentlig konversation.

Jag vill inte bli som alla andra, och strävar inte efter något liknande heller. Jag gör mitt bästa, men det kommer alltid vara mitt. Jag är inte ute efter att sätta mig i din box och sedan försöka tränga mig utanför kanterna. Jag vill skapa min egen form, mina egna kanter och mina egna verktyg till att bryta ner och skapa nytt.

Jag vill vara precis som jag är, så fri, så fångad och så färgglad som jag vill. Jag försöker inte bryta mig ifrån samhället, jag lyssnar gärna på vad du försöker säga.

Kanske intresserar inte detta dig, eller att det är det precis detta du vill, skapa en reaktion. Så grattis, här har du en.

Att provocera är dock inte ett speciellt effektivt läromedel. Det skapar en osäkerhet och en känsla av att inte vara trygg. Att inte kunna lita på läraren.

Min mattelärare har pratat om vikten i att inte säga den ”rätta” uträkningens metod då det ofta klassar alla de andra alternativa metoderna som fel. Metoder som elevers fantasi och problemlösningsförmåga har skapat. Metoder som är lika rätt som de som står i läroboken men som i elevers huvuden blir till misslyckanden när läraren direkt visar facit. En bra lärare kan förvalta och stötta dessa ”fel”, de nyskapande lösningar som gör varje elev till en individ. För hur skulle världen se ut utan dem?

Så kära lärare, vi fungerar på olika sätt ni och jag, er generation och min, så lägg energi på att utveckla er själva och förnya ert eget tänk innan ni ger er på att utveckla oss. Hitta broar och samarbeten mellan oss, vår nyfikenhet och er kunskap, våga lita på att vi vill, att vi kan! Vi lever i 2016, en tid som fungerar på nya sätt och skapar andra förhållanden mellan människor och information samt inlärning. Att säga att era tillvägagångsätt är de enda korrekta slänger redan alldeles för många elever rakt in i väggen.”

Minou Hellgren