Adda eller inte adda?
Nätverkande på nätet pågår för fullt. Så även bland lärare och elever. Men är lärarens Facebooksida en högst privat angelägenhet? Eller är det en utmärkt arena att möta eleverna på? Möt läraren som nobbar eleverna på Facebook, rektorn som ser nätverkandet som ett sätt att öka kontakten med ungdomarna på och IT-pedagogen som tycker att sociala medier ökar skolans kvalitet.
Facebooks exeptionella tillväxttakt – antalet medlemmar har just passerat 350 miljoner – aktualiserar en rad viktiga frågor. Hur ska relationen mellan lärare och elev vara, strikt professionell eller mer personlig? Hur mycket inblick ska lärare ha i sina elevers liv utanför skolan och vice versa? Och hur ska skolpersonal hantera alarmerande information om sina barn och ungdomar?
Rektor med elevkompisar
Paula Pelli är rektor för medieprogrammet på Uddevalla gymnasieskola. Hon har 180 Facebook-kompisar, varav några är elever eller tidigare elever.
– Jag ser det lite som en servicefunktion. Jag menar inte att man ska ge eleverna service på fritiden, utan att man kan utöka kontaktytorna med dem. Jag har förstås andra kompisar och bekanta på Facebook också men jag lägger inte ut privata saker.
Hur lärarna på hennes skola gör lägger hon sig inte i. Facebook har diskuterats bland personalen och åsikterna går isär. En del har elever på sin vänlista, andra inte. Några struntar helt i Facebook.
– Det är ett beslut lärarna måste ta själva. Om man möter en elev i mataffären och han eller hon ställer en skolfråga så får man själv välja hur tillgänglig man ska vara. Det är samma sak med Facebook.
– Om man ska ha elever som vänner beror delvis på hur man är som lärare, vilken relation man vill ha till sina elever. Har man inte klart för sig själv vilken relation man har och var gränsen mellan det privata och det yrkesmässiga går, kanske man ska låta bli.
Får en inblick
Samtidigt tycker hon att den lärare som är med i Facebook får en viktig inblick i hur barn och ungdomar använder sociala medier.
– Det är angeläget att vi kan vara med i diskussionen, för eleverna har varit ute på nätet länge på sajter som Lunarstorm och Bilddagboken. Först nu har de vuxna hittat de här sociala forumen, som Facebook, och kan förstå dem bättre.
Sara Jondelius är lärare på Kunskapsskolan Trelleborg, en skola som hon tycker präglas av en nära och ganska personlig kontakt mellan lärare och elever. Ändå har hon valt att inte acceptera Facebook-förfrågningar från sina elever. Tidigare fick hon någon request i veckan, nu mer sällan.
– Det händer att elever frågar mig i skolan: varför har du inte addat mig? Men jag förklarar att på Facebook har jag mina kompisar, och du får vara Facebook-kompis med dina kompisar.
Att ha elever med i vänlistan skulle ta bort själva vitsen med Facebook, tycker Sara Jondelius.
– Jag ser det som min privata sfär, och vill inte behöva tänka på hur jag uttrycker mig och hur det jag och mina kompisar skriver uppfattas av eleverna, och kanske av deras föräldrar.
Dessutom kan både det man skriver och de bilder man lägger ut i sin logg missbrukas, menar hon. Det har hon märkt bara genom att elever hittat hennes lilla presentationsbild, den som alla som söker på hennes namn på Facebook kan se.
– Elever har skrivit ut den där bilden och använt den i skolarbetet, fast bara på ett roligt sätt. Men man ska nog tänka på att allting som man gör på Facebook skulle kunna användas i fel syfte.
Diskuterade skolk
Facebook är ett nytt medium och kanske har många, både barn och vuxna, svårt att hitta gränsen för vilken information som är okej att lägga ut till allmän beskådan. För en lärare kan det vara svårt att hantera känslig information, att känna till saker som man inte skulle ha fått veta utan att ha tagit del av elevens logg. Varken Paula Pelli eller Sara Jondelius känner till något fall där inlägg på Facebook lett till att en lärare behövt agera
– Det enda fall jag känner till där eleverna var oavsiktligt öppna var när några 18-åringar på skolan diskuterade om de skulle strunta i att gå på svenskan nästkommande dag. Då gick deras lärare, och Facebook-vän, in och kommenterade: ”Ska ni verkligen skolka, vi har ju redovisning i morgon …” Och jo, de kom till skolan, säger Paula Pelli.
Ifall en elev skulle skriva om allvarliga företeelser, som att man tar droger, begår brott eller far illa, spelar det ingen roll om läraren fått veta det på internet eller på stan, tycker hon.
– Är man med på Facebook och har sina elever som vänner där måste man vara beredd på vad man ger sig in på. Ser man något som är fel måste man ta sitt ansvar. Det kan handla om att kontakta socialtjänsten eller ta upp något med eleven.