howard_pitler

Howard Pitler, doktor i pedagogik.

| Foto: Emil Hedman
Utveckling

”Alla lärare behöver en coach”

Det är genom feedback och reflektion som lärare blir bättre, och därför behöver alla lärare en coach i klassrummet, enligt Howard Pitler, doktor i pedagogik.

Howard Pitler

Howard Pitler är expert på klassrumsobservationer, med över 40 års erfarenhet av utbildningssektorn. Först i grundskolan som lärare och sedan som studierektor och rektor. Efter det jobbade han med forskning och utveckling kring lärande och lärare, har skrivit ett antal böcker i ämnet och är fil. dr i pedagogik. Han reser runt jorden och föreläser, och deltog i konferansen Framtidens lärande i Stockholm i slutet av april.

@hpitler på twitter.

John Hatties ofta citerade metastudie Visible learning slår fast att den viktigaste faktorn för framgång hos skolelever är att de får bra feedback av sina lärare. Men om det är sant, vem ger i så fall läraren feedback, så att hen också utvecklas optimalt? Så resonenerar amerikanen Howard Pitler, själv före detta lärare, rektor och doktor i pedagogik.

– Om en läkare vet vad som är best practice och väljer att inte följa det, och något dåligt händer, så kan läkaren åtalas. Om vi inom undervisning vet vad best practice är, och medvetet väljer att inte följa det, tycker jag att det är samma sak, säger han.

Howard Pitler syftar på att lärare efter utbildning får en handledare i början, men sedan står mer eller mindre utan en plan för strukturerad, kontinuerlig professionell utveckling. Och han menar att även om lärare utvecklas genom att själva reflektera över sin undervisning och ägna sig åt kollegialt lärande, så är det inte lika bra som att någon observerar lektionerna och ger den värdefulla feedbacken som bland andra John Hattie lyfter fram.

– Det finns en missuppfattning kring handledning som gör att vi bara sätter in det när en lärare är oerfaren eller har det extra svårt. Men titta på någon som tennisspelaren Serena Williams – hon är bäst i världen på det hon gör, men likväl står där en coach bakom henne och hjälper henne att utvecklas, genom att hjälpa henne reflektera över vad hon gör bra, och peka ut vad hon behöver jobba mer på. Om hon behöver en coach, så tycker jag att alla ska ha en coach.

Konkret handlar Howard Pitlers coachande om klassrumsobservationer med efterföljande feedback. Coachen studerar lektioner och antecknar, ibland direkt i klassrummet, ibland via videoinspelningar av lektionerna. Men det handlar inte om några utvärderingar av lärarens arbete, utan syftar bara till att fortsätta utveckla läraren. Samarbetet pågår kontinuerligt år efter år, från början till slutet av lärarens karriär.

Hur lång tid tar det för lärarna att vänja sig vid att bli observerade?

– I början skickar lärare videon till mig och säger att ”jag var jättenervös när jag spelade in videon, det här är läskigt” . Mitt mål i början är att sänka den oron och hjälpa dem förstå att våra mål är desamma. Det handlar om att hjälpa eleverna.

Få svenska skolor har nog möjlighet att anställa coacher som ska jobba med deras lärare. Så vem inom skolan kan agera coach? Rektorn?

– Det är inte idealiskt. En av nycklarna till framgång för en coach är att etablera tillit. Om jag är din coach, men du vet att jag i slutet av terminen dessutom kommer att utvärdera dig och eventuellt avgöra din professionella framtid, är du inte benägen att söka min hjälp eller vara ärlig med mig när saker inte fungerar bra. Om en rektor lyckas bygga upp den nivån av tillit med lärarna så går det bra, men det är knappast normen, säger han.

Det är vanligare i med specialiserade lärarcoacher i USA än i Sverige, men att ett alternativ är enligt Howard Pitler att coachandet blir en del av det kollegiala lärandet, där lärarna turas om att coacha varandra.

– Jag brukar göra så att jag först engagerar lärarna på en skola i mitt sätt att coacha, och ser till att de blir bekväma. Sedan delas de in i grupper om tre, som turas om att observera varandra och reflektera över vad de ser i varandras klassrum. Genom att dela in dem i tre istället för två undviker vi maktförhållanden där en hela tiden är i överläge. En trio tenderar att vara mer kollegial, säger han.

Men om lärarna ska coacha varandra. Varifrån får de tiden att göra det?

– Jag har inte listat ut något sätt att addera fler timmar till dygnet, och vi vet att lärarna inte har tid med fler saker. Så det handlar om att prioritera ner andra saker. Min gissning, med 19 års erfarenhet av att vara rektor, är att det finns saker som är mindre viktiga än det här, som man kan ta bort.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm