Didaktik

”Alla lärare behöver jobba med språket”

Lektor Birgitta Norberg Brorsson betonar vikten av språkutvecklande undervisning i alla ämnen – för alla elever.
– Eleverna måste behärska ämnets specifika språk för att förstå det givna ämnet, säger hon.

Att arbeta med språk i undervisningen är inte alltid en självklarhet för lärare i andra ämnen än just språk och svenska. Men det borde det vara, enligt Birgitta Norberg Brorsson, lektor i svenska och svenska med didaktisk inriktning vid Mälardalens högskola. De senaste åren har hon forskat om olika ämnens språk, och lärarnas medvetenhet om språkets roll för lärande i det egna ämnet. Hennes slutsats är att om fler jobbade språkutvecklande i sina ämnen skulle elevernas möjligheter att lyckas i sina studier öka och därmed betygen höjas.

– Lärare behöver förstå skillnaden mellan vardagsspråket och skolspråket, det som på engelska kallas för ”academic language.” Då kan de ta med sitt ämnes specifika språk i planeringen, ta reda på vad eleverna kan och vad de inte kan och fundera på ”hur ska jag förklara de här begreppen?” och se till att eleverna får ett aktivt ordförråd i ämnet genom att de får använda det på olika sätt i olika situationer. Forskningen visar tydligt att språkutveckling och ämnesförståelse går hand i hand. Och den visar också att elever inte tar till sig skolspråket spontant, utan det behöver arbetas aktivt med i undervisningen, säger hon.

Varje enskilt skolämne har sitt språk, och inte minst de vetenskapliga termerna skiljer sig från det vardagsspråk som eleverna talar. Men även mer allmänna ord missförstås enligt Birgitta Norberg Brorsson oftare än lärare kanske är medvetna om, då orden kan ha en annan betydelse i ett ämne än det har i det vardagliga livet.

– Ofta tror vi att eleverna behärskar fler ord än de gör. Till exempel ”motstånd” har en allmän betydelse och en annan betydelse i naturvetenskap, och om läraren inte inser denna svårighet kan eleven missförstå helt, säger hon.

Hon menar att en medveten strategi för språket inom ett ämne är en demokratifråga: Alla elever oavsett bakgrund ska ha tillgång till det språk som skolan kräver, och då måste läraren ha verktygen att tillgodo se det.

– Alla gynnas av det här, men kanske i synnerhet de med annat modersmål och de som inte får med sig skolspråket hemifrån. Föräldrarnas utbildningsnivå slår igenom hårt i skolan, och det handlar bland annat om språkanvändning, säger Birgitta Norberg Brorsson.

Därför menar hon att landets alla lärarstudenter i sin utbildning, oavsett inriktning, måste få kunskap om och didaktiska redskap för hur man skapar en språkutvecklande, inkluderande undervisning. Som det se ut idag så finns ingen norm – i vissa lärarutbildningar ingår det, i andra inte.  

Hon leder även fortbildning för lärare. I höstas avslutade hon en tre terminer lång Skolverkskurs för språk-, läs- och skrivutvecklare och förstelärare, som nu ska ta kunskapen vidare till sina respektive verksamheter. Det händer även att skolledare deltar i utbildningar.

Har rektorerna koll på det här?

– Jag tror att deras medvetenhet kring att det här är viktigt ökar, men den finns inte överallt. Enligt läroplanen har ju rektor ansvar för lärarnas kompetensutveckling, och det är viktigt. Det behöver inte vara så svårt, man måste inte hyra in en dyr föreläsare. Lärarna kan till exempel bilda en läsecirkel för didaktisk litteratur och sedan prova i sin egen undervisning. På Skolverkets webbplats finns dokument och filmer som underlag för diskussion. Börja där, säger hon. Men rektor bör signalera att det är viktigt och skapa utrymme för det i schemat.

Kommentera