Allianspartierna skymmer varandra

Statsvetaren Jenny Madestam, forskare och lektor vid Stockholms universitet, pekar ut ett par faktorer som påverkar partiernas skolpolitiska talespersoners möjlighet att nå ut och uppfattas som trovärdiga. För regeringspartierna innebär det faktum att Alliansens politik presenteras som gemensam också minskad synlighet i de frågor som det egna partiet inte ”äger”.

| MISSING http://www.skolvarlden.se/sites/default/files/styles/large/public/jennemadestam.jpg?itok=69x-FPJJ |– Folkpartiet profilerar sig med skolan, och det är klart att inte alla partier i Alliansen kan prata skola, precis som att inte alla kan prata försvar eller miljö. Men det här är problematiskt i längden. Nu till valet måste varje parti stå på egna ben, säger Jenny Madestam. 

Kan det finnas en bitterhet inom Alliansen jämtemot FP och Jan Björklund för att de äger skolfrågan?

– Absolut. Det är därför Tomas Tobé (M) skrev ett inlägg mot förstatligande av skolan på DN debatt. Det var nog inte populärt hos till exempel Jan Björklund, säger Jenny Madestam. 

Det förhållandet mellan Folkpartiet och övriga allianspartier bekräftas till viss del när Skolvärlden pratar med de skolpolitiska talespersonerna för Centerpartiet och Kristdemokraterna. De två allianspartier som alltså hamnar längst ner på lärarnas rankning över både trovärdighet och kännedom (Sverigedemokraterna hamnar dock sist av samtliga riksdagspartier).

 – Vi jobbar i en allians och står gemensamt bakom skolpolitiken. Så problemet är inte vad de säger och gör i utbildningsdepartementet. Men vi hamnar lite i skymundan, och då är det klart att man inte hamnar överst i en sådan här rankning. Vi får inte alltid cred för våra idéer vid en presskonferens. Men är det viktigast att jag syns eller att vi får genomföra vår politik? säger Annika Eclund, skolpolitisk talesperson för KD. 

Tror du att det finns en risk att det påverkar ert valresultat nu när skolfrågan blivit så viktig i debatten?

– Det där grubblar vi ju jättemycket över – vad är det som påverkar ett valresultat? Dyker det upp någonting på socialdepartementet som blir en jättefråga inför valet så får istället Göran Hägglund mycket fokus. Jag är ändå nöjd med att vi inte är sist, vi är ju det minsta partiet, säger Annika Eclund.

Även Centerpartiets skolpolitiska talesperson Ulrika Carlsson bekräftar att uppdelningen i profilfrågor leder till minskad synlighet i skoldebatten.

– Så är det ju. På samma sätt som att vi äger näringspolitiken och miljöfrågan och KD äger sjukvården. Sen står vi gemensamt bakom politiken, säger hon.

Innebär det en risk inför valet?

– Nej, jag känner inte att Centerpartiet lämnar walk over på skolfrågan. 10-årig grundskola har vi drivit sedan 1997. Det kanske är så att vi är för dåliga på att tala om att det är en centerfråga, men å andra sidan kanske det inte är politiskt intressant, säger Ulrika Carlsson.

Hon pekar också på medierna som en bidragande faktor.

– Om man i media har två alternativ och låter en person vara företrädare för respektive sida så gynnas inte heller den breda politiska debatten. Det behövs många olika perspektiv, säger hon.

Jenny Madestam menar att även om svenskarna i stort fortfarande röstar på partier och inte personer, blir politiken alltmer specialiserad och i takt med det blir det allt svårare att vara generalist som politiker. Man behöver specialistkompetens.

– Det går hand i hand med den ökade medialiseringen av politiken. Medierna kräver ett fokus på personer.

En utmaning för de skolpolitiska talespersonerna ligger i lärarkårens egen erfarenhet och kompetens. Det är svårt för politiker att få lärarnas förtroende i skolfrågor.

– Lärarna är en profession, precis som exempelvis läkare. De anser sig ha goda kunskaper om hur skolan ska skötas och vad som fungerar och inte. Utifrån det kan de hysa en viss skepsis mot politiker som uttalar sig i skolfrågor. Där för är det också lättare att som politiker bli ifrågasatt när man sitter på ett sådant uppdrag, säger hon.