”Angrip roten till det onda”
DEBATT Skolan i Sverige är ett tragiskt exempel på att ekonomisk vinst inte får styra all verksamhet. Hur många PISA-mätningar med katastrofsiffror ska behövas innan vi ändrar på detta? skriver Göran Drougge, lärare i Stockholm.
Varför inte angripa roten till det onda? Det är i grunden samma problem i skolorna som det är i verksamheten för personliga assistenter. Assistentbranschen har privatiserats och miljarder i skattepengar finns att göra vinst på. Att resurser försvinner i privata fickor är ett faktum och det är – i detta fall liksom i skolbranschen – orsakat av vinstintresset.
I skolbranschen trissar konkurrensen och vinstintresset (kommunala skolor följer efter av självbevarelsedrift) upp betygen utan att kunskaperna stiger. För några år sedan infördes en ny betygsskala – där det gamla MVG:et byttes mot ett A – för att stoppa betygsinflationen. I princip var det samma sak när regeringarna devalverade valutor på 70-talet för att stoppa inflationen. Men vad hände? Samma sak i skolan som med valutorna under 70-talet! Det gick ett år där det var lite svårare att ge ett A än ett MVG men nu ha A blivit nästan lika vanligt som MVG:et, samtidigt som kunskaperna enligt bl a PISA-mätningarna inte har ökat. Tvärtom, de har minskat.
Visst kan vi införa mer kontroller, mer transparens, mer inspektioner och till slut går större delen av statens inkomster till att kontrollera att vinstdrivande företag inom skola, vård och socialt stöd inte gör det som alla företag gör; försöker maximera sina vinster.
Skolan i Sverige är ett tragiskt exempel på att ekonomisk vinst inte får styra all verksamhet. Hur många PISA-mätningar med katastrofsiffror ska behövas innan vi ändrar på detta?
Av Göran Drougge
Lärare i Stockholm