Ann-Kristin: Därför är jag lärare

• Därför är jag lärare

– I mitt förra yrke sysslade jag till viss del med utbildning. Jag visste att jag gillade att undervisa och därmed blev läraryrket självklart. Nu vet jag att det är ett tufft, men fantastiskt arbete. Det är en ynnest att varje dag få möta unga människor som, i varierande grad, är intresserade och engagerade. Att dessutom varje dag få ägna sig åt ämnen som är så intressanta är få förunnat. 

• Bästa stunden i veckan

– När man får den där fantastiska responsen från en hel klass, men också från en enskild elev som säger sig ha förstått en uppgift och lärt sig något nytt. Att dessutom träffa en gammal elev och förstå att man varit väldigt viktig gör mig varm om hjärtat.

• Det här skulle jag vilja förändra

– Den administrativa bördan måste minskas. Sedan måste mentorskapet läggas på någon annan. Inte minst när man har alla dessa elever i diverse svårigheter. Vi lägger många arbetstimmar på möten och specialarrangemang. Tid som egentligen inte finns. Undervisningen blir lidande. Vi har dessutom alla nyanlända som ska snabbslussas in på gymnasiet innan de blir överåriga. Få har tillräckliga språkkunskaper, och/eller ämneskunskaper, för att fullt ut klara gymnasiet. Vi gör många av dem en otjänst och skapar en ohållbar arbetsbörda för lärarna. Dessutom tar vi tiden från de andra eleverna eftersom vi måste fokusera på de elever som behöver mest stöd. Med elevpengssystemet urholkas ekonomin eftersom summan är densamma oavsett stödbehov. Ett pris som betalas med lärares ökande ohälsa. Det är helt nödvändigt att återförstatliga skolan för ökad likvärdighet.