Åsa Fahlén efter kritiken mot avtalet: ”Jag har också fått nog”

Facken borde ”mobilisera sina medlemmar i kamp för vår arbetsmiljö, vår lön och vår möjlighet att faktiskt utöva vår profession som lärare” skriver 66 lärare i Skolvärlden. Och jag delar fullt ut deras uppfattning – det är just det vi ska ha våra fackförbund till, i alla fall Lärarnas Riksförbund.

Det är alltså alldeles utmärkt att dessa fackmedlemmar i ännu högre grad vill engagera sig i fackligt arbete och i en sådan mobilisering. Det kommer att behövas. Däremot tycks de ha en övertro på vad centrala fackliga avtal ska kunna åstadkomma. För mig är det alltid det tryck vi kan skapa genom vår fackliga kamp som avgör styrkeförhållandena i alla förhandlingar. I en verksamhet som är så starkt politiskt reglerad som skolan så förutsätter det dessutom att vi kan sätta tryck bakom våra ord på olika politiska nivåer vilket i sin tur åstadkoms genom att allmänheten förstår hur berättigade våra krav är och ytterst är beredda att flytta på de politiker som blockerar nödvändiga förändringar.

”Låt oss ses i den dagliga fackliga kampen!”

Det sexpunktsprogram som de 66 lärarna vill att fackförbunden ska arbeta med har stöd av Lärarnas Riksförbund. Däremot gör vi en annan värdering av vad som denna gång var möjligt att uppnå via ett avtal. En klar majoritet av såväl LR:s, i god demokratisk ordning valda, förbundsstyrelse som förbundsrådet gjorde bedömningen att det förslag vi hade på bordet var det bästa avtal vi nu kunde uppnå. Om det var en riktig bedömning eller ej finns det inget facit för. Men ska vi verkligen åstadkomma en förändring så gäller det minst av allt ”att sitta still i båten”.

Nu måste vi, istället för att fastna i fortsatta diskussioner om demokratiskt fattade beslut, ta ut en kurs där vi mobiliserar på alla nivåer. Då är det viktigt att förvaltningar och politiker ställs i skottgluggen istället för att lärare ställs mot lärare. Om drygt ett år är det val. Då är politiker både på lokal och central nivå extra känsliga för de krav som ställs. Ju mer högljudda vi tillsammans lyckas bli desto mer kommer man att tvingas lyssna.

SOM-institutet redovisade nyligen att skolfrågorna tappat i intresse för väljarna. Det är säkert delvis en effekt av pandemin när andra frågor har fått uppmärksamhet men det duger förstås inte. Ska vårt fackliga arbete bedrivas med framgång måste vi återigen få skolan och lärarnas löner och villkor högst upp på agendan. För jag har också fått nog. Så låt oss ses i den dagliga fackliga kampen!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund