Fackligt
Sista förbundsmötet – så ser ledningen ut i nya Sveriges Lärare
Annons
Intervju
Åsa Fahlén om skiftet till Sveriges Lärare: ”Handlar om medlemmarna”
Åsa Fahlén är Lärarnas Riksförbunds sista förbundsordförande. När hon tillträdde hade hon inga tankar på att lägga ner förbundet.
Bok om LR:s historia
Lärarnas Riksförbund ger ut sin andra bok om förbundets historia, ”Bokslut: Lärarnas Riksförbund 2000–2022 – ett stycke svensk skolpolitisk historia”. Boken tar vid där den tidigare utgivna ”Lärarnas Riksförbund 1884–2000 – ett stycke svensk skolhistoria ur fackligt perspektiv” slutade.
Ur innehållet:
- Så blev upplösandet av Lärarnas Riksförbund blev en aktuell fråga och till slut en realitet.
- Intervjuer med centralfigurer under förbundets sista 22 år, inklusive före detta ordförandena Metta Fjelkner (2000–2013) och Bo Jansson (2013–2016).
- ”Sverige börjar i skolan”, LR-kampanjen med den brutna pennan som fick stort genomslag och påverkade opinionen.
- Förbundets opinionsarbete och stigande kritik mot den bristen på likvärdighet efter kommunaliseringen.
- Skolkommissionen, lärarlegitimationer, opinionsarbetet för studie- och yrkesvägledare med mera, skiftet från manlig dominans till kvinnligt ledarskap med mera.
Boken är skriven av LR:s utredningschef Pontus Bäckström samt författaren och skribenten Christer Isaksson.
Läs mer och ladda ner som ljudbok.
När Åsa Fahlén tillträdde som förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund för snart åtta år sedan hade hon inte en tanke på att bilda något nytt fackförbund.Men sedan 2019 har hon fått lägga allt mer av sin tid på just det. För mycket, menar hon själv.
– Men blir det här så bra som jag tror, är det ändå väl investerad tid, säger hon.
När klockan slår tolv på nyårsafton är det inte bara ett år som går över i ett annat. Det skrivs samtidigt lärarfacklig historia då Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet upphör, och det nya gemensamma Sveriges Lärare uppstår.
’Vägen dit har stundtals varit en kamp för många medlemmar, ombud och förtroendevalda som länge burit Lärarnas Riksförbund nära hjärtat. Det gäller inte minst förbundsordförande Åsa Fahlén, som först inte alls tilltalades av idén. Men när hon insåg att den kampen till stor del handlade om en dragkamp mellan förnuft och känsla blev det tydligt att steget behövde tas.
Tonar ner förändringen
Nu, efter att hon enligt egen utsago tvingats ägna alldeles för mycket tid åt den förändringsprocessen, vill hon samtidigt tona ner hur stor förändringen är i praktiken.
Hon tänker tillbaka till 1997 då hon gick på lärarhögskolan i Malmö, blev medlem i Lärarnas Riksförbund, och på hösten började arbeta på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg.
– Jag ville bli lärare, och jag trivdes jättebra som det. Men så upptäckte jag saker och ting när det gällde lärarnas villkor som jag ville förändra, och det är fortfarande vad det handlar om: medlemmarnas vardag där ute. Det är fortfarande relevant att engagera sig och att lyfta frågor. Vi har massvis med kapabla medlemmar där ute. De behöver bara rätt förutsättningar för att kunna göra sitt viktiga jobb. Det spelar kanske inte någon roll vad förbundet heter, det är vilka frågor vi driver, säger hon.
Tre gånger fler medlemmar
När Sveriges Lärare formellt tar vid den 1 januari 2023 är det dock mer än bara namnet som förändras. Den kanske mest uppenbara skillnaden är att Lärarnas Riksförbund har cirka 90 000 medlemmar medan Sveriges Lärare kommer att ha 320 000. För att inte olika medlemsgruppers särart ska gå förlorad i det nya stora krävs en annan förändring: en uppdelning av medlemmarna i olika kategorier, eller skolformsföreningar.
– Skolformsföreningarna ska låta oss driva olika medlemsgruppers specifika frågor på ett tydligare sätt än tidigare. Jag hoppas att det gör oss vassare, men det kommer samtidigt öppna upp för att det kommer att tyckas olika saker inom förbundet.
– Utmaningen med att leda det nya förbundet blir att inte ställa olika grupper mot varandra, utan rikta kraften och kraven mot arbetsgivaren, inte internt. Lyckas vi med det kommer vi att bli starkare än i dag, säger Åsa Fahlén.
Synas mindre under våren
De två personer som ytterst kommer att ansvara för det ledarskapet är Åsa Fahlén själv och Johanna Jaara Åstrand, i dag förbundsordförande för Lärarförbundet. De kommer båda att vara ordförande i det nya förbundet fram till den första kongressen i maj 2024, och delar upp ledarskapet i varsin period.
Johanna Jaara Åstrand har redan inlett sin period som aktiv ordförande under övergångsperioden och är därför den som synts mest i medierna under hösten.
– Medlemmarna kommer att se ännu mindre av mig under våren. Det är en utmaning för mig som är van att ta lead i saker och ting att i stället ligga lite lågt, att delvis ta en annan roll. Men till sommaren byter vi och då är det jag som leder arbetet fram till vår ordinarie kongress 2024, säger Åsa Fahlén.
Åsa Fahlén har lagt mycket tid på arbetet med Sveriges Lärare.
LR går in i Sveriges Lärare och Åsa Fahlén tror mycket på kraften i det nya fackförbundet.
När Skolvärlden frågar var medlemmarna kommer att märka störst skillnad med det nya förbundet ger hon några olika exempel. Ett av dem är skolformsföreningarna.
Ett annat handlar om de orter och skolor runt om i landet där det i dag finns LR-medlemmar men inget lokalt ombud. Om det i dag finns ett ombud från Lärarförbundet på plats kommer den personen efter årsskiftet att vara ombud för alla medlemmar i Sveriges Lärare, och vice versa i de fall där LR har ombud på plats men inte Lärarförbundet.
– De lokala ombuden ute på plats är A och O, både för att driva fackliga frågor och för att få fler medlemmar. Så för dem som plötsligt får ett ombud att vända sig till blir det en väldigt konkret förändring, säger hon. På längre sikt menar hon att det faktum att lärarna nu får ett gemensamt fackförbund med en samlad kravlista inför förhandlingarna med arbetsgivare också kommer att ge märkbara resultat för de enskilda medlemmarna.
Bättre driva gemensam politik
Tidigare har de båda lärarfacken visserligen förhandlat som en part nationellt genom Lärarnas Samverkansråd, men i praktiken har det legat dem i fatet att arbetsgivarsidan vetat om att det kan finnas saker som förbunden inte är helt eniga om.
– Arbetsgivarna såg att vi var två separata organisationer och gjorde bedömningen att det försvagade oss. De frågade ”kan vi verkligen lita på att ni backar upp vad ni säger när ni egentligen inte tycker samma sak?”, säger Åsa Fahlén.
Det upplägget byggde dessutom på förhandlingar mellan förbunden innan man förhandlade med arbetsgivaren, så redan på förhand kunde man tvingas acceptera saker som man själv inte gagnades av.
– Nu är vi inte två parter utan vi är en part, och vi är till exempel eniga om att staten ska ta ett större ansvar för skolan. Vi är också eniga om att erfarenhet ska löna sig. Möjligheten att påverka lönestrukturen för medlemmarna lokalt kommer ju att bli mycket bättre när vi har en gemensam politik vi kan driva. Så det kan också bli något som märks för medlemmarna, säger hon.
”Bara att fortsätta jobba på”
Om någon sagt till dig när du gick med i LR, att om 26 år kommer du att vara med och lägga ner det här förbundet. Vad hade du tänkt då?
– Det hade jag inte trott på. Jag hade varken trott på att jag skulle bli ordförande för LR eller att jag skulle lägga ner det, och fortfarande när jag blev vald till ordförande hade jag inte en tanke på att jag skulle behöva ägna någon tid åt den här frågan.
Men så blev det.
– Det har blivit väldigt mycket tid. Jag kan tycka att det är för mycket, men blir det så bra som jag tror att det kan bli, är det mycket väl investerad tid.
Demokratiskt format förbund
Åsa Fahlén menar att det är viktigt att hon som verkar på den nationella arenan och som sitter på väldigt många, långa möten och pratar organisationsstrukturer och politik kommer ihåg att påminna sig om varför hon gör det hon gör. Det är då hon kan se klart och se vilka beslut som behöver fattas.
– De ursprungliga drivkrafterna bakom mitt fackliga engagemang finns ju fortfarande kvar. Det är fortfarande lärarnas status och arbetsmiljö och hur viktigt hela utbildningssystemet är som driver arbetet framåt. Det får vi aldrig glömma.
– Det sätt på vilket vi har format Sveriges Lärare, underifrån och demokratiskt, ska säkerställa att den grunden lever kvar. Så det är egentligen bara att fortsätta jobba på, säger Åsa Fahlén.
