Rönninge gymnasium

Josefin Hellman och Elin Sjöstrand sätter betyg tillsammans. Foto: Markus Marcetic

Sambedömning

Att sätta betyg ihop ger dem trygghet

Josefin Hellman och Elin Sjöstrand, psykologikollegor på Rönninge gymnasium, jobbar tätt ihop för att säkerställa rättssäkra betyg genom samplanering och sambedömning av kurserna. Det har lyft undervisningen och ökat likvärdigheten och gjort dem mer trygga i sin yrkesroll.

Bok- och bloggtips

Betygsättning – en handbok av Anders Gustavsson, Per Måhl och Bo Sundblad. 

Ger ett helhetsperspektiv på bedömning och betygssättning. Författarna beskriver vad lärare är skyldiga att göra för att betygen ska bli rättssäkra och vad lärare behöver göra för att betygen ska bli likvärdiga. 

Bloggen ”Samtal mellan två lärare” drivs av Josefin Hellman och Malin Nyberg, där de bland annat fördjupar sig i ämnet betyg och bedömning. Här har de lagt upp konkreta exempel på hur de arbetar utifrån Måhl, Gustavsson och Sundblads böcker om betyg och bedömning. 

 

Den nya läroplanen och den nya betygsskalan som sjösattes 2011 aktualiserade frågor om bedömning och rättssäker betygssättning för lärarna på Rönninge gymnasium i södra Stockholm. Hur skulle de nya kriterierna tolkas? Hur skulle ämnesplanerna förstås och konkretiseras? Dessutom var de två kollegorna, Josefin Hellman och Elin Sjöstrand, inte nöjda med hur de genomförde kursen Psykologi 1, en kort kurs med mycket stoff som eleverna hade svårt att klara.  

Josefin Hellman: Elin och jag började samarbeta, lite sporadiskt först. Ungefär samtidigt kom jag över boken ”Betygssättning – en handbok” som innehöll en mall för hur man kan planera kurser så att betygen blir rättssäkra. Vi började jobba utifrån den och bestämde oss för att göra om psykologikursen helt. Vi planerade tillsammans och för att skapa en bra kurs blev det också naturligt att sambedöma. Men nyckeln är det gemensamma kursupplägget, samplaneringen – det är en förutsättning för att kunna sambedöma. 

Elin Sjöstrand: Vi började med en heldag inför höstterminen där vi lade grunden för kursen. Förarbetet kräver mycket tid liksom det första momentets planering. Nu avsätter vi kanske en timma varannan vecka. Det är skönt att hela tiden ha någon att bolla med, en extra hjärna.

Josefin: Och alla examinationer bedömer vi tillsammans. Vi börjar med några prov för att hitta nivån och så brukar vi diskutera luriga fall och kommer överens om hur de ska bedömas. Vi kan utan problem rätta varandras prov. 

Vilka är de största vinsterna med att sam-planera och sambedöma en kurs?

Josefin: Tryggheten och att vi sätter rätts-säkrare betyg. Alla som pratar om betyg och bedömning förespråkar att man ska samplanera och vrida och vända på mål och kunskapskrav med kollegor och det är precis det vi gör. Det blir en ökad likvärdighet. 

Elin: Tydligheten är en annan sak. När vi ger eleverna en planering så är vi tydliga med vad som förväntas av dem och vilken examinationsformen är. Så även om kursen fortfarande är stofftung så upplevs den lugnare för de vet så tydligt vad som förväntas. Jag tror också att det skapar ett lugn att vi i kunskapsomdömet skriver: Du har blivit sambedömd med en annan lärare. Det öppnar inte upp för diskussion på samma sätt. Det skapar ett lugn hos eleverna att vi är två.

Josefin: Jag upplever nog att det är högre resultat nu men framförallt att betygen är rättvisare, det är inga osäkra bedömningar. Och jag känner mig mer professionell som lärare genom det här sättet att jobba, jag tycker att vi har blivit mer kompetenta i vår yrkesutövning.

Elin: Och även om det tar tid att sitta och planera så vinner man mycket tid i långa loppet. 

Vilka förutsättningar krävs för att kunna arbeta som ni gör? 

Josefin: Att få till tid och rum kan vara svårt. Vi sitter mittemot varandra i arbetsrummet och kan snabbt och enkelt stämma av om det är något. 

Elin: I år faller det sig också så väl att vi undervisar i precis samma kurs, under samma period. Det underlättar. 

Josefin: Sen tror jag mycket på att man har en gemensam kunskapsbas. Man kan befinna sig på så väldigt olika nivå vad gäller kunskap om betyg och bedömning. En del av oss har fortbildat sig mycket, andra inte. Det försvårar. Sen tror jag faktiskt att personkemin har betydelse. Elin och jag känner tillit till varandra och allt flyter på, med någon annan vore det kanske svårare. 

Är det fler som arbetar som ni på skolan? 

Josefin: Vi sambedömer sporadiskt i de flesta ämnen i skolan, det vill säga att vi rådfrågar varandra när något är oklart. I mitt andra ämne, svenska, har vi kommit långt med att sambedöma de nationella proven. Däremot har det tagit många år för oss att börja visa upp vårt material för varandra. För tänk om jag jobbat i många år och så visar det sig att jag hela tiden gjort fel! Den oron ska inte underskattas. 

Elin: Jag tror att lärare kan vara rädda för att blotta sig som det ju innebär att göra saker tillsammans. Om jag ska visa upp hur jag planerar och bedömer kan det, precis som Josefin säger, visa sig att man gjort fel. Och man vill kanske inte ifrågasätta kollegor. 

Josefin: Man måste vara lite modig och bjuda på både det som blev bra och mindre bra. Jag försöker föregå med gott exempel genom att dela med mig av planeringar till exempel. 

Elin: Alla utvecklas förhoppningsvis i sin yrkesroll och det betyder ju i någon mening att man har gjort misstag tidigare och förändrat något. Det är en del i yrkesrollen. 

Har ni själva fått tänka om i någon fråga tack vara ert samarbete? 

Elin: I början, efter Gy11, hade jag en tendens att ställa stora provfrågor till eleverna, som kunde täcka flera kunskapskrav. Vid rättningen hade jag svårt att bedöma dem och det var troligen för att jag inte helt var säker på om provfrågan hade hög validitet. Nu är jag mer konkret och kan känna att de där vida frågorna, nej det blev inte bra.​

Hur gör ni om ni är oense? 

Elin: Det händer naturligtvis men man utvecklas av det. Då får man hitta en medelväg. 

Josefin: Inför den senaste examinationen hade vi lite olika synpunkter på om eleverna skulle få ha med sig begreppen till provet eller ej. Det fick vi bolla tills vi blev ense. 

Till jul är det första gången som lärare utan legitimation inte självständigt får sätta betyg. Varken Josefin Hellman eller Elin Sjöstrand kommer beröras av det, de flesta på skolan har legitimation. Men det finns skolor där legitimerade lärare vägrar skriva under kollegors betyg, helt enkelt eftersom de inte fått tid att sätta sig in i kollegans arbete. 

Skulle er modell kunna vara ett sätt att komma runt problemet? 

Josefin: Att sätta sig in i någon annans tänk kräver mycket och därför skulle jag lyfta samplaneringen som viktigt. Att bara få del av någon annans examinationer till exempel, och bedöma dem, om jag inte varit med i processen, det skulle jag tycka var jättejobbigt. Jag skulle inte vilja ta på mig det. 

Elin: Man skulle fundera på, vad är det jag satt min namnteckning på, kan jag stå för detta? Men om man hade samplanerat från början skulle det kännas bättre. Då vet man att vi gjort lika både när det kommer till undervisning och examination och man har hela tiden haft en dialog. Det skulle underlätta.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm