”Dags att agera och göra bättre i praktiken”

De socioekonomiska klyftorna, boendesegregationen och tendensen att se alla nyanlända som en homogen grupp diskuterades intensivt på seminariet.

Lärarnas Riksförbund och Skolledarförbundet är överens om att en nationell strategi för finansiering av skolan är en viktig del för att komma tillrätta med bristerna i undervisningen av nyanlända elever.

– Vi måste se alla elever som en tillgång, elever får inte hindras eller hämmas genom att vi ser dem som en grupp, det handlar också om lärares förutsättningar, att vi har rätt utbildade lärare. Alla de här sakerna gäller för skolan överhuvudtaget, det blir bara extra tydligt när vi pratar om nyanlända, sa Bo Jansson.

Roger Mörtvik, statssekreterare på utbildningsdepartementet, pekade på att den statliga styrningen har brister, och att politikerna inte når ut i klassrummen med sina ambitioner.

Ann-Marie Begler, generaldirektör på Skolinspektionen, pratade om att man måste jobba mer med lust och motivation av eleverna, och att det finns många brister i resursfördelningen mellan skolor.

– Vi kan vitesförelägga kommuner nu, och gör det. Jag hoppas att det ska ge oss en bättre fördelning, sa hon.

Anna Kaya, du är sva-lärare, vad känner du efter den här debatten?

– Jag tycker tyvärr att det ofta känns som att det är mycket snack och liten verkstad. Jag vill se förändringar, som omsätts i praktiken. Nu har vi haft utredningar kring nyanländas utbildning, det är dags att agera och göra det bättre i praktiken.

Vilka tre åtgärder ser du som allra viktigast?

– Ökad kompetens på alla nivåer, från politiker och förvaltning, till skolledare och ända ner i klassrummet. Det handlar om allt omkring eleven, inte bara undervisningen. Vi behöver en stärkt elevhälsa, bemannade skolbibliotek, studie- och yrkesvägledare med kompetens att möta flerspråkiga elever som ska in på arbetsmarknaden. Dessutom måste lärare få förutsättningar för att planera, genomföra och utvärdera undervisningen, förutsättningar att kunna bedriva god undervisning, något som vi vet har effekt. Det kräver en satsning på det kollegiala lärandet och på kompetensutveckling.

Men det tar tid att höja kompetensen generellt, har vi tid?

– Man kan börja i det mindre också, vi har inte tid att vänta på att utbilda nya lärare utan måste göra insatser nu. Vi på nationellt centrum för svenska som andraspråk har kompetensutvecklingsinsatser till exempel. Nu senast har vi hjälpt en hel kommun, varenda lärare från förskoleklass till komvux, att kompetensutvecklas i språk och kunskapsutveckling. Det är ett steg på vägen. Skolledarna är oerhört viktiga, och de behöver egen kompetensutveckling. Att leda nyanlända elevers lärande kräver kompetensutveckling, det är något många inte är vana vid.

Lärarbristen är jättestor när det gäller sva-lärare, sfi-lärare och modersmålslärare. Hur kommer vi tillrätta med det?

– Vi måste titta på de här skolorna som står inför stora utmaningar, att jobba som lärare där är socialt tungt, att bara satsa på lön och karriärlärartjänster räcker inte, det krävs mer för att orka. Jag tror att vi måste titta på nya sätt att organisera undervisningen. Tvålärarsystem tror jag vore bra, där lärare inte bara undervisar tillsammans utan också lär av och med varandra. Jag tycker också att man ska titta på att göra om lärarutbildningen och titta på läkarutbildningen och dess AT- och ST-tjänster. Som erfaren lärare kan man då få ny input i form av forskningsteorier, man kan titta på varandras undervisning och diskutera varför det blev som det blev, då får man en utveckling. När lärare känner ägandeskap över sitt jobb och får jobba tillsammans med kollegor kan man känna sig stolt över sitt yrke. I läroplanen står det 127 gånger ”läraren ska”, det är lätt att få andnöd över alla ska. Men arbetar man tätt tillsammans med en kollega blir det lättare att hantera.

Har du förhoppningar på att det kan bli bättre?

– Ja, det har jag. Jag har förstått att regeringen satsar och har gett Skolverket i uppdrag att ta fram någon form av kompetensutvecklingsinsatser. Skolverket har mycket stödmaterial och många konferenser och jag hoppas det kan ge effekt. Men alla måste ta sitt ansvar, jag som lärare, politiker, rektorer och alla andra.