”Dags att sätta ett riktmärke för antalet elever per vägledare”

Skolan skall enligt lagen tillgodose elevernas behov av vägledning. Denna vägledning skall gå som en röd tråd genom hela skolgången och till och med elever som går i årskurs 1 ska ha tillgång till vägledning. Det är endast i förskolan som verksamheten inte har ett lagkrav på sig att tillhandahålla vägledning, i övriga skolformer skall alla elever ha tillgång till vägledning och i sådan utsträckning att deras behov av vägledning tillgodoses.

Att uppmärksamma och ifrågasätta könsroller och normer, att förstå det svenska utbildningssystemet och att bygga en helhetsförståelse för den svenska arbetsmarknaden och dess föränderlighet är inget som sker i en handvändning. Elever måste kontinuerligt få träffa studie- och yrkesvägledare, helst redan från tidig grundskola och prata om studier, framtid och få en möjlighet att förstå hur kön, socioekonomisk status och andra faktorer påverkar våra val i livet. Rimligt torde vara att alla elever, från årskurs 1, får träffa en studie- och yrkesvägledare minst en gång per år. De elever som behöver fler träffar ska givetvis få möjlighet till detta. Frågan är då om detta är möjligt i dagsläget?

Ett läsår skall innefatta mellan 178 och 190 dagar, i grundskolan går det i snitt 504 elever per studie- och yrkesvägledare i åk 7–9 och 1 611 elever per studie- och yrkesvägledare i hela grundskolan. På gymnasiet går det i genomsnitt 487 elever per studie- och yrkesvägledare.  Värt att notera är att studievägledartätheten på fristående grundskolor och gymnasieskolor är mycket lägre än snittet för riket (867 i årskurs 7-9, 2 143 totalt grundskola och 825 gymnasiet).

Vi räknar med att en studie- och yrkesvägledare i snitt hinner med fyra samtal om dagen, detta då vägledare givetvis måste avsätta tid till övriga uppgifter. Vi kan då konstatera att en studie- och yrkesvägledare hinner med 760 vägledningssamtal per år, givet att det är ett bra år med 190 skoldagar. Sjukdagar och dylikt räknar vi inte med i detta exempel, men tänkvärt är att för varje sjukdag eller dag där vägledaren, av annan anledning, inte är på skolan försvinner fyra samtal.

Vi kan konstatera att elever som går i årskurs 7–9 har tillgång till runt 1,5 vägledningssamtal per år, om vi räknar med att alla elever i grundskolan ska ha tillgång till vägledning har eleverna tillgång till 0,47 vägledningssamtal per år. Elever på gymnasiet har precis som elever i årskurs 7–9 tillgång till ungefär 1,5 vägledningssamtal per år. Om vi bara ser till de fristående skolorna i årskurs 7–9 och i gymnasiet har eleverna, med räkneexemplet på fyra samtal per dag, inte ens tillgång till ett vägledningssamtal per år.

För att svara på frågan: Nej, alla elever i grundskolan har inte möjlighet att träffa en studie- och yrkesvägledare en gång per år. Ser vi endast till elever i årskurs 7–9 och i gymnasiet når vi över ett samtal per år, men i dessa årskurser behövs oftast fler samtal.

Vi studie- och yrkesvägledare har i dag inte möjlighet att träffa våra elever två gånger per år, utan att det går ut över någon annan elevs tid för vägledningssamtal. Behöver en elev tre samtal med en vägledare har denne förbrukat två helårsplatser, på gymnasiet och i åk 7–9, hos vägledaren. Hur ska vi kunna erbjuda våra elever kvalitativ vägledning när vi inte har tid att träffa våra elever två gånger per år?

Det faktum att studie- och yrkesvägledare inte får tid att prata med sina elever leder oundvikligen till att fler elever kommer att göra felval och att fler elever kommer att hoppa av gymnasieskolan, högskolan och övriga utbildningar.

Det är dags att ge oss studie- och yrkesvägledare tid nog att göra vårt jobb. Om vi får tid att göra vårt jobb kommer avhoppen, felvalen och arbetslösheten att minska. Ett riktmärke på 300 elever per vägledare skulle ge oss studie- och yrkesvägledare möjligheten att träffa alla elever minst två gånger per år.

Nedan presenterar jag en kostnadskalkyl för att nå snittet på 300 elever per studie- och yrkesvägledare.

• Genomsnittlig månadslön, före skatt, för vägledare (högt räknad): 35 000
• Årlig kostnad för arbetsgivare, inklusive försäkringar: 584 578
• Antal elever i grundskolan 2014/15: 950 000
• Antal elever i gymnasieskolan 2014/15: 323 700
• Antal vägledare som behövs för att nå snittet på 300 elever per vägledare i grund- och gymnasieskolan: 4 246
• Årlig arbetsgivarkostnad för 4 246 vägledartjänster i grund- och gymnasieskolan: 2,5 miljarder kronor
• Antal tjänster totalt just nu: 1 253
• Nuvarande kostnad för vägledare (räknat på 35 000 i medellön): 732 miljoner

Kalkylen är inte exakt, men ger ändå en bild av potentiella kostnader för åtgärden. Kostnaden blir enligt kalkylen, efter avdrag för nuvarande vägledare, runt 1,8 miljarder för att nå målet om 300 elever per vägledare. Lönen i exemplet är dock satt på en otroligt hög medellön och kostnaden i realiteten blir därför lägre. 1,8 miljarder är mycket pengar, men redan i dag uppgår de direkta kostnaderna för de elever som läser ett eller fler extra år på gymnasiet till över två miljarder kronor. Frågan är hur kostnaden ser ut för de som hoppar av gymnasiet och på grund av detta hamnar i utanförskap? Uppskattningar har gjorts och exempel på 260 miljarder per årskull har presenterats. Exakt summa kan vi i dagsläget endast sia om, men att kostnaden är högre än 1,8 miljarder det kan vi vara säkra på.

Politiker har testat ett otal andra åtgärder under årens gång för att minska avhoppen från gymnasiet, utan framgång. Nu är det dags för politikerna att satsa på oss studie- och yrkesvägledare och att ge oss en chans att visa att vi kan göra skillnad.

Victor Kaustinen, studie- och yrkesvägledare