Därför är skolan viktig!

Det är fredagsmorgon och klockan är strax efter halv nio på Folkasboskolan i Pålsboda, några mil utanför Hallsberg.Eleverna i klass 8B lommar sakta in i datasalen. Eva Wistrand, mentor i klassen, letar rätt på några eftersläntrare. I dag ska frågor kring framtida yrkesdrömmar diskuteras. Studie- och yrkesvägledarna Margareth Hagberg och Magnus Skråge ska under en timme försöka öppna dörren till framtiden.

– Vi ska prata om varför det är viktigt att gå i skolan och få betyg men också vad det kan leda till om du som elev satsar eller väljer att strunta
i skolan. Det är viktigt att motivera och inspirera eleverna, inte minst i att de pluggar för att få godkända betyg, säger Magnus Skråge.

Sedan ett par månader arbetar de tillsammans i ett projekt, syv-syd, där målet är att träffa sjunde- och åttonde klassare för att prata om framtida studier och yrken.

– Vi vill väcka elevernas lust att plugga och ett annat syfte är måluppfyllelse kring betygen på skolan. Vi hoppas att eleverna börjar tänka på att det kan vara bra att lära sig saker och att det finns ett liv som vuxen efter skolan. Vi gör det med flera konkreta exempel, fyller Margareth Hagberg i.

Eleverna är nyfikna på vad duon ska prata om. Och varför ska de egentligen vara i datasalen?

– Jo, säger Magnus Skråge. Tanken är att vi ska ta reda på uppgifter om löner och bidrag. Vi ska fundera på om det lönar sig att plugga och hur man får ett jobb. Vi ska även prata om era drömmar och hur ni ska göra för att nå dem.

Margareth Hagberg tittar ut över klassrummet och kastar ut den första frågan:

– Varför är det viktigt att gå i skolan?

Några elever räcker upp handen. De funderar. Mumlar. Och till sist:

– För att vi måste.

Många skratt.

– Ja, svarar Magnus. Det är ju skolplikt i Sverige. Men kom igen, varför är det viktigt att gå i skolan? Hur kom det sig att du klev upp i morse och kom hit? Du kan ju skita i det om du vill.

– Mamma och pappa säger att jag ska gå. Men jag vill ju lära mig saker också. Sedan är alla kompisar här, säger Oskar Sarbäck.

– Du då, varför gick du hit i morse? frågar Magnus och pekar på Linnea Näslund.

– Jag? Jag bara gick jag. Ha, ha. Men jag tycker att det är roligt att lära mig saker och träffa kompisarna, svarar hon.

Diskussionen glider över i att handla om betyg och att det kan vara både roligt och ganska tråkigt att lära sig saker. Särskilt när man måste.

– Ni behöver tänka lite på vad pluggandet ska leda till, fortsätter Margareth Hagberg.

Magnus Skråge bollar ut frågan kring vad kunskap kan omvandlas till och svarar själv:

– Det ska bli ett jobb. En arbetsgivare ska anställa dig. Och vad får du för det?

– Pengar! Jag ska jobba och arbetsgivaren ska ge mig en lön, säger Emil Olsson.

Margareth Hagberg fattar en svart tuschpenna och skriver med stora bokstäver på tavlan:

En normal lön i Sverige är cirka 17 000 kronor per månad efter skatt. Socialbidrag per månad är cirka 7 000 kronor.

– Om du vaknar på morgonen och känner att ”nä, i dag vill jag inte gå till skolan”. Får du de här pengarna då?

Någon försöker med att pappa kommer att betala. En annan med att jag kan bli fotbollsproffs och då löser sig allt. Se bara på Zlatan.

– Det finns ju sådan där e-kassa, säger Oskar Sarbäck.

– Du menar a-kassa? Så här är det. För att få det måste du först ha jobbat. Du måste visa att du har haft en inkomst för att få a-kassa.

Eleverna ser förvånande ut.

– Alltså, fortsätter Margareth, för att du ska få en inkomst är den bästa vägen att utbilda sig och få ett jobb.

Räkneexemplen fortsätter med vilka utgifter som kommer med vuxenåren. Mat, hyra, kläder och kostnader för bil, el, telefon och tv.

– Sedan kan du spara pengar varje månad. Enkelt kan vi säga att du kan lägga undan 10 000 kronor varje månad. Vad skulle du köpa för dem?

Ett fett bröllop i USA, en sportbil, böcker, massor av böcker, en lyxig handväska, en lägenhet mitt i Örebro, ett piano eller en resa.

Eleverna får höra om exempel från stora arbetsplatser som ska anställa. Man talar om två högar i rekryteringen. De med inget jobb och de som redan har ett jobb.

– De som redan har ett annat jobb går ofta före. Tänk på det, säger Margareth Hagberg.

Eleverna sätter sig parvis vid datorerna. Det suckas och pustas för bredbandet är så dåligt. Uppgiften är att söka information om lediga jobb på Platsbanken, information om yrken och utbildningar samt lönestatistik för olika yrken.

– En hjärnkirurg kan tjäna över 70 000 kronor i månaden. Fast då måste man gräva i hjärnor och kunna väldigt mycket, säger Marry Day. Jag vill nog jobba inom handeln. Kanske i en klädaffär?

Kompisen Hanna Jacobsson har sin yrkesplan klar:

– Jag ska bli författare. Eller jobba med media. Jag tycker om att skriva och läsa. Jag hoppas att jag lyckas. Jag vill i alla fall visa att jag är bättre än vad alla tror, säger hon.

Oscar Sarbäck har två spår, antigen vill han jobba med IT och datorer eller bli psykolog.

– Då är det viktigt att få bra betyg och läsa rätt på gymnasiet. Jag tycker att det verkar väldigt intressant att jobba med människor och psykologi verkar roligt.

Att vara lärare verkar vara så där lönemässigt, menar eleverna. Och studie- och yrkesvägledare verkar inte heller ligga i topp inkomstmässigt.

– Men pengar kanske inte är allt, säger Vanessa Nordström.

Timmen lider mot sitt slut och klassen summerar den med att det var roligt att tänka på framtiden.

– Jag tycker att det är bra att få veta mer. I nian hade det varit lite för sent, säger Maja Lif.

– Det var jättebra. Jag vet att skolan är viktig men nu blev det tydligt. Och jag har fattat att det är smart att utbilda sig för att man ska få jobba med det man vill, säger Josefin Lyktberg.

Margareth suddar ut räkneexemplen från tavlan.

– Varför vi pratar så mycket om pengar? Jag tror att det är ett konkret och bra sätt för eleverna att förstå att inget kommer gratis. Det krävs en insats för att man ska få ett jobb och lön. De måste jobba lite. Fast man behöver inte ha högsta betyg, det räcker ofta med E.

– Att vi samarbetar på det här viset ger mycket. Det är roligare och vi får en chans att verkligen få ut våra budskap till många samtidigt. Annars har vi i bästa fall några minuter per elev och då går de redan i årskurs nio och det är lite för sent, säger Magnus Skråge.

Projektet föddes i höstas. Margareths arbetsgivare uttryckte när hon anställdes att de ville att studie- och yrkesvägledarna i kommunen skulle jobba tillsammans på ett genomtänkt sätt, något som också lockade henne att ta jobbet. Att sitta själv på sin snurrstol på kontoret är bra, men att gå ut i klassrummet är ett effektivare sätt. Att möta eleverna ihop och försöka hitta motivation och lust att lära hos gruppen är viktiga drivkrafter.

– Det är viktigt att börja tidigt och jag tycker att det är väldigt roligt att ha Magnus vid min sida. Vi har ett fint samarbete och jag tycker att vi kompletterar varandra i klassrummet.

– Det bästa sättet att motivera är att se eleven och vilka förutsättningar varje person har. Jag har träffat många som har tappat tron på framtiden. De behöver hjälp att plocka fram sina drömmar och se en realistisk väg dit. För oss gäller det att så ett frö, stötta och följa upp, säger Magnus Skråge.