Debatt

Därför saknas det fysiklärare

Debatt: Varför vill inga bli fysiklärare? Svar: Därför att det inte undervisas i någon fysik värd namnet annat än på naturvetenskapligt program. För att bli lärare i fysik krävs naturvetenskapligt program plus tre års rena studier i matematik och fysik på universitet. Till detta tillkommer mer renodlad lärarutbildning. Efter det vill man undervisa på riktigt i fysik.

Så varför försvann den vetenskapliga delen av fysikämnet i grundskolan? Denna fråga hänger ihop med frågan om varför måste även de elever som går på naturvetenskapligt program läsa det obskyra ämnet naturkunskap. För de övriga programmen blir naturkunskapen också bara en repetition av grundskolans ämnen: mest biologi och ett ständigt repeterande av ”miljökunskap” med några tillskott av nya ord som till exempel termodynamik, entropi och det eviga tjatandet om energiomvandlingar. Inget är nytt. Varför plockar man inte in de moment eller ämnesområden som det specifika programmet anser sig behöva och gör det ordentligt istället? Det skulle inte minst de praktiska programmen dra nytta av. Det skulle också de lärare som idag undervisar i naturkunskap behöva. De måste då utveckla, och inte minst fördjupa, sin undervisning inom vissa områden. Något som borde lyftas fram är naturvetenskapens metodologi där det utifrån många populärvetenskapliga program och skrifter ges en helt felaktig bild i dag. Det behövs undervisning inom detta fält. En lärare i filosofi och en i fysik borde kunna komplettera varandra rätt så väl. Det blir något nytt för alla program.

Trots intentionerna i Lpo 94 att betona det ämnesspecifika i motsats till Lgr 80:s betoning av vardagliga kunskaper har fysikämnet urholkas än mer i grundskolan. Det har skett på grund av att många 4-9-lärare i Ma/NO inte är fysiklärare i samma omfattning som under 1980-talet.

Skillnaden var att eleverna då hade en utbildad lärare i matematik och fysik i fysikundervisningen – en adjunkt som var behörig att undervisa både i grundskolan och på naturvetenskapligt program i gymnasieskolan. På grund av sina ämneskunskaper i fysik kände sig dessa lärare tvingande att, förutom den mer vardagsorienterade delen, också att lägga in längre avsnitt med den vetenskapliga delen av fysik – det som i egentlig mening är fysik. Det är den delen som är svår att förstå eftersom den kräver en röd råd och en konsekvent systematiserad undervisning med en viss komplexitetsgrad under en längre tid. De olika begreppsområdena hänger ihop och går inte att ”slänga in” för sig som ett extra moment i olika delområden var. Onekligen bildar den klassiska fysiken inklusive värmeläran en struktur som först blir möjlig att förstå om en konsekvent återkommande undervisning bedrivs under låt oss säga tre års tid som det var under 1980-talet. Det får inte plottras för mycket utan vissa områden som hänger ihop frigör sig från den övriga naturorienteringen. Det kan endast göras av en lärare som har ämnesmässig kompetens i både fysik och matematik. Kunskaperna hos läraren måste ligga på ”adjunktsnivå” även på högstadiet för att den typen av undervisning. Det är en självklarhet för den som kan fysik.

Förfallet i fysik tog sin början under 1980-talet och förstärktes i och med reformerna 1994 och det medförde ett förfall av matematikämnet i både algebra och geometri. 4-9-lärarutbildningen var till för att stärka mellanstadiet, men där fick de inga tjänster. Det föresvävade aldrig kommunerna att på egen hand inrätta förstelärartjänster för dem. De som utbildades årskurs 1-7 i Ma/NO fick inte heller tjänster i det de var utbildade till. Därför är det inte sannolikt att någon ämnesmässig kompetens kommer att ligga till grund för Jan Björklunds satsade pengar trots att det är det som behövs. En nystart, en tempoväxling som rumsterar om i ett skolsystem som slagit knut på sig självt. Nivån är för låg och det går för sakta redan från början. Eleverna kan klara av en betydlig högre nivå om de får kvalificerad undervisning. Det är dags för rektorer tillsätta lärare som är annorlunda och vågar utmana även rektor. En god ledare vågar utmana både sig själv och konsensus bland dagens lärarkår. Det är ju konsensustänkandet som måste brytas. Därför är den ”breda uppgörelsen” en förberedelse för ett nytt misslyckande. Baylan mumlar något om att det inte finns något ”Alexanderhugg” och skyndar vidare och pratar om resurser och resursfördelningar. Det är inte där det generella problemet ligger. Det ligger inte heller i lärares förberedelsetid. Det ligger i ett innehållsmässigt systemfel. Det finns ingen progression i och med att lärarna har slutat undervisa. Metoder och tekniker lärs inte ut och startar upp undervisningen. Av någon outgrundlig anledning tror svenska lärare att undervisningen ska sluta där den egentligen ska börja.

Tidigare var det en självklarhet att matematiken användes i fysik redan i grundskolan. Metodiken hade att utgå från ett ramverk med stigande svårighetsgrad. Den ”gamla skolan” symboliserad av realskolan behövde inte ta ställning till matematikämnets innehåll. Algebran och geometrin var självklar. Lika självklart var det att dessa båda områden behandlades i fysik. Det inses inte av dagens 4-9 lärare eftersom matematik- och fysikdidaktik separeras i lärarutbildningarna och någon praxis att luta sig mot inte finns. Nu då det döps om till högstadielärare i fysik finns knappt några sökanden. Då behovet är som störst och mest akut för att återupprätta fysikämnet har systemet lamslagit sig självt.

Håkan Broström
Lärare och lärarutbildare

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm