Därför skrev 285 lärare under uppropet: ”Vi tas inte på allvar”

I ett upprop med adress till politikerna kräver 285 lärare stopp för ”skolmarknadsträsket”.
– Det är vi som verkar inom skolan, men vi tas inte på allvar, säger en av undertecknarna, mellanstadieläraren HP Tran, till Skolvärlden.

”Vi som skriver denna artikel gör det trots att vi egentligen inte har tid eller ork. Vi skriver den trots att det inte är vårt jobb. Vi skriver den trots att det inte borde behövas och inte hade behövts i något annat land än i Sverige. Men som läget är nu känner vi att vi inte har något val”, inleder lärarna sitt inlägg i Expressen.

– Lärares uppdrag är att undervisa elever och lära dem saker. Men på något sätt har vårt andra uppdrag kommit att bli att framföra de brister som finns i dagens skolsystem. Jag har svårt att tänka mig något annat yrke där enskilda medarbetare måste uttala sig om sin arbetsplats och de systemfel som finns. Möjligen kan de vara så inom vården, säger HP Tran.

Han upplever att lärares röster inte tas på allvar och att det pågått under mycket lång tid.

– Det är vi som verkar inom skolan. Vi tas inte på allvar, vilket vi har sett historiskt. Se på kommunaliseringen då lärare från hela landet reste till Stockholm för att protestera mot den. Men man lyssnade inte in kåren, säger han.

Stark kritik mot marknadsskola

I uppropet riktas stenhård kritik mot det svenska skolsystemet. Lärarna anser att de kommersiella skolkoncernerna expanderar på den kommunala skolans bekostnad och gör vinster genom lägre lärartäthet, färre behöriga lärare, färre kostnadskrävande elever och lägre lärarlöner än kommunala skolor.

Ni skriver också att koncernskolor får tillstånd av Skolinspektionen att starta i kommuner trots att kommunerna själva säger nej och behov saknas?

– Det är mycket märkligt hur Skolinspektionen jobbar. Att man går emot vad kommunerna säger och beslutar någonting helt annat.

Vidare framhåller debattörerna hur en skola, med stöd av en fri etableringsrätt och ett oreglerat utbud, kan öppna var som helst och se ut hur som helst.

– Ingenting är reglerat på skolans område. Vem som helst kan öppna en skola. Det kan vara en skola med Harry Potter-profil, internationell profil eller fransk profil oavsett samhällets efterfrågan. Det här med profil har blivit ett marknadsföringsknep på många skolor. ”På vår skola prioriterar vi ordning och reda”. Men alla skolor har väl ordning och reda, tänker jag.

”Det är snudd på korruption”

Varför tror du att skolväsendet inte regleras hårdare?

– För att folk har så lite i insyn kring vilka som öppnar skolorna och vilka som står bakom besluten. Det är lite som när du lyfter på en sten, där under finns det massvis med liv. Ungefär samma sak händer när du lyfter på stenen och tittar på vilka som driver friskolor och vilka som sitter i styrelserna. Jo, det är före detta politiker. Då får man en ganska olustig känsla i magen. Jag anser att det är snudd på korruption.

I inlägget formulerar HP Tran och hans lärarkollegor det som att ”svängdörrarna mellan politiker och friskoleföretag fläktar friskt och de täta band som finns mellan politiker, lobbyister och näringsliv knyts allt hårdare när före detta politiker tar plats i skolföretagens ledningar eller fortsätter sina karriärer som lobbyister”.

Ni framhåller att den folkliga opinionen är emot vinster inom välfärden och skolan men att det ändå inte fattas riksdagsbeslut i den riktningen. Vad tror du ligger bakom det?

– Ser man på flera undersökningar anser många väljare att man är emot vinster i välfärden eller åtminstone ganska negativ till det. Det går inte att utesluta att nämnda täta band ligger bakom att det inte återspeglas i riksdagsbeslut. Annars hade vi kunnat vända upp och ned på det här systemet direkt.

”I dag gynnas fristående skolor”

Debattörerna vänder sig mot att skolpengen är lika stor oavsett driftsform, med hänvisning till att kommunens uppdrag är både större och dyrare än friskolornas. ”Kommunen kan inte ställa elever i kö, det kan friskolor. Kommunen kan inte profilera sina skolor så att vissa elever känner att skolan inte passar för dem, det kan friskolor”.

– Jag vill se ett rättvist system som inte gynnar den ena eller andra sidan. I dagsläget gynnas fristående skolor eftersom de kan ha ett kösystem. En friskola kan ha elever som står vid dörren och som fyller på klasserna när några elever slutar. En kommunal skola måste alltid erbjuda plats.

Ni anser att den svenska skolan en gång i tiden möjliggjorde klassresor, att skolan var bra på att få även barn utan studiebakgrund att lyckas, men att vi i dag har den mest ojämlika skolan i Norden.

– För mig slår det extra hårt. Jag är själv ett flyktingbarn som kom till Sverige i mitten av 1980-talet och hade turen att gå i skolan innan den gick sönder. Jag hade inget stöd hemifrån och mina föräldrar hade ingen skolbakgrund. Det kompensatoriska uppdraget hjälpte mig – och många andra. Jag är fullständigt övertygad om att många inte får samma chans i dag, framför allt barn som kommer till större städer och råkar hamna i förorterna. Tröskeln att göra klassresan är större i dag.

Han känner ett litet hopp

I slutet av debattartikeln kräver de 285 lärarna att politikerna ser till att ”åtgärda de institutionaliserade, korruptionsfrämjande defekter ni själva byggt in i skolsystemet så att vi lärare kan fokusera på att undervisa Sveriges barn”.

Trots att ni inte känner er lyssnade på, känner du hopp om en förändring?

– Ja, ett litet hopp. Skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) skrev en replik där hon säger att ”vi hör er lärare och vet om de brister som finns men vi har inte det parlamentariska stödet”. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är de enda partierna som på sina officiella kanaler länkat till debattartikeln.