Debatt

”Därför stödjer jag förslaget om ny gemensam organisering”

Helena Dübeck

Helena Dübeck, föreningsombud, ordförande och förbundsmötesdelegat i Uppsala, målar upp två vägar att gå – här är hennes argument för en gemensam facklig organisering.

Medlemsomröstning
  • 20 januari till 15 februari 2022 genomförs en medlemsomröstning om en eventuell ny organisering.
  • Här hittar du inriktningsdokument för ny organisering.

Sedan drygt två år tillbaka har frågan om ny gemensam organisering med Lärarförbundet diskuterats flitigt i förbundet och jag började den resan mycket skeptisk till förslaget. Allt eftersom har jag gjort en helomvändning och anser nu att en gemensam organisering är den vägen som har störst chans att vara positivt för fackföreningsrörelsen att på ett tydligt sätt påverka utbildningspolitiken och våra ge våra medlemmar starkast stöd.

För mig står medlemsnyttan i första rummet och jag kan se fördelar med att vara tillsammans. På skolnivå, i konkreta frågor, är min erfarenhet att det ofta är samma frågor som är viktiga för lärare i båda förbunden. Emellanåt stöter vi på frågor där det finns krockar mellan olika grupper på skolor. I de fallen brukar det bli tydligt att det snarare är underliggande problem som orsakar konflikter i arbetsgruppen, så som hög arbetsbelastning, rörig organisation och bristande delaktighet.

För att komma till rätta med dessa problem arbetar vi i LR Uppsala tillsammans med Lärarförbundet (och andra) för att stötta skolan och lösa de organisatoriska utmaningar vi ser. Med andra ord har vi redan i dagsläget stor glädje av varandra som förbund. I ett gemensamt förbund skulle vi kunna bli ett ännu starkare stöd för medlemmar på arbetsplatsen.

Aktiva förbund, så som LR och Lärarförbundet, ska utvecklas i takt med tiden. Jag förstår att det finns gamla surdegar kvar kring hur det var i slutet på 1980-talet, men gamla synder kan inte ältas i evighet.

Lärarförbundet har utvecklats och idag är deras utbildningspolitik på många punkter lik Lärarnas Riksförbund. De har närmat sig vår hållning vad gäller till exempel statlig skola och behöriga lärare.

Vidare utgår jag från en gammal hederlig facklig princip om att enade arbetstagare ger styrka på arbetsplatsen. Att vara två olika förbund har historiskt inneburit att arbetsgivaren och politiken har kunnat spela ut oss mot varandra och därmed försvaga hela professionen.

Låt oss därför erkänna att Lärarförbundets och våra prioriterade frågor är tillräckligt lika våra för en gemensam organisation. Detta borde innebära en större tyngd i våra medlemmars viktigaste frågor, både i politiken och på arbetsplatsen.

”Låt oss rita om den fackliga kartan tillsammans”

Som jag ser det har vi i detta skede två vägval. Den ena vägen ritar om den fackliga kartan i Sverige. Tillsammans skulle vi bli ett av landets största förbund, stora nog att jämföras med giganter som IF Metall och Kommunal. Att bilda ett förbund i den storleken skulle generera både ökad politisk påverkan samt ge oss större tyngd i avtalsfrågor.

Min uppfattning är även att en gemensam organisering i värsta fall skulle innebära ett oförändrat påverkansläge. Att välja denna väg är att ställa krav på den nya organisationen. I förslaget är till exempel lärare och skolledare inte med i samma förbund.

Den andra vägen, att säga nej till gemensam organisation, skulle försvåra möjligheten att i framtiden påverka organiseringen. Lärarförbundet har beslut på att det endast ska finnas ett förbund inom utbildningssektorn, ett förfarande jag naturligtvis är skeptisk till. Detta ändrar dock inte min hållning.

Inför ett eventuellt nej behöver vi också vara tydliga med att dagens läge inte kommer bestå. Med andra ord kan alltså ett nej inte tolkas som att LR kommer kunna fortsätta som vanligt. Förändringar kommer att ske ändå och sannolikt inte till vår fördel. De seriösa bedömningar jag tagit del av visar på att om LR fortsätter på egen hand är risken stor att vi marginaliseras. Vi kommer garanterat få en svagare ställning på arbetsplatsen, i politiken och slutligen i avtalsfrågor.

Lärarförbundet sträcker just nu en öppen hand till oss och vill att vi ska vara med i processen. Låt oss ta den handen och rita om den fackliga kartan tillsammans.

Utifrån medlemsnyttan, likheterna mellan förbunden och möjligheterna till påverkan kommer jag därför att rösta för att bilda en ny organisation.

Helena Dübeck, föreningsombud, ordförande och förbundsmötesdelegat Uppsala

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera