De går mot strömmen för en bättre arbetsmiljö

För drygt två år sedan började Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) att gälla. I korthet handlar det om tydligare krav på arbetsgivaren att skapa en bra arbetsmiljö, förebygga och hantera ohälsosam arbetsbelastning och motverka kränkande särbehandling. 

På tvåårsdagen av de nya föreskrifterna, i april, konstaterade Arbetsmiljöverket att de ser ett ökat intresse för frågorna men att det är för tidigt att säga något om eventuella effekter. De återkommande vittnesmålen från skolans värld om orimlig arbetsbelastning och osund arbetsmiljö talar dock sitt tydliga språk: det finns mycket kvar att göra. Under vårens avtalsförhandlingar stod också minskad arbetsbelastning och konkret arbetsmiljöarbete högt upp på lärarfackens kravlista. 

Men det finns kommuner där arbetsmiljöarbetet är högprioriterat med tydliga effekter på lärarnas arbetssituation. En av dem är den lilla inlandskommunen Vilhelmina i Lappland. 

– När jag träffar ombud från andra kommuner så inser jag att vi ligger i framkant när det gäller arbetsmiljö. Det betyder inte att vi inte har mycket kvar att jobba med. Vi är en liten kommun med dålig ekonomi, vilket sätter käppar i hjulet. Men det finns en god vilja hos förvaltningen till förbättring, säger Emma Selberg, kommunombud för Lärarnas Riksförbund och gymnasielärare på Malgomajskolan i Vilhelmina. 

Emma Selberg berättar att kommunen på olika sätt aktivt arbetar för att förbättra arbetsmiljön, inte minst för att vara en attraktiv arbetsgivare i den allt hårdare kampen om behöriga lärare. Från förvaltningens sida är man mån om samarbetet med fackliga representanter och Emma Selberg nämner att man värnar stödfunktioner som elevhälsa, IT-pedagoger och lärplattformar för att avlasta lärarna. 

– Man sätter in insatser tidigt. Det är inget problem att ta in företagshälsovården när man ser tendenser till sjukskrivning till exempel. Införandet av ”OSA” har gett arbetet en extra skjuts. 

I lärarvardagen då, hur märks arbetsmiljöarbetet där? På Emma Selbergs arbetsplats Malgomajskolan, tillika kommunens enda gymnasieskola, är undervisningsgrupperna små och lärarna har god tid till för- och efterarbetet. 

Jag får inte alls lika mycket mejl från föräldrar och elever nu.

Där jobbar också Stina Blind och Elisabeth Persson som båda har erfarenhet av lärarjobb hos andra huvudmän. Stina Blind undervisar i svenska och historia, Elisabeth Persson i ekonomiska ämnen. 

– Jag jämför hela tiden med hur det var när jag arbetade i Göteborg. Då hade jag 32 elever i varje klass. Här är min minsta grupp fem elever, som mest har jag haft en klass på 19. När jag berättar det för mina kompisar i Göteborg tror de inte att det är sant. Rättningsbördan går inte ens att jämföra, säger Stina Blind.

Även mentorseleverna är färre. Nu har hon fem utvecklingssamtal att hålla i, tidigare var det 16. Andra skillnader handlar om kultur snarare än om medvetet arbetsmiljöarbete. Stina Blind säger att betygshetsen är betydligt mindre här, jämfört med de högpresterande skolor hon tidigare arbetat på. 

– Jag får inte alls lika mycket mejl från föräldrar och elever nu. Det var en jättestor börda förut, man vågade knappt öppna mejlen. Det känns som att föräldrarna här litar på att vi gör vårt jobb och eleverna respekterar våra arbetstider.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet i kommunen kickade igång ordentligt förra året, då man konkret började arbeta med OSA:n. Personalen på skolan har fått lära sig om den nya lagen, diskuterat arbetsmiljö och lyft arbetsmiljöfrågor som sedan ska vidare till arbetsgruppen som arbetar med frågorna i kommunen. 

– I vår grupp lyfte vi den digitala arbetsmiljön. Det är många olika system att logga in i och som man ska vara uppdaterad på, vilket skapar stress. Det var framför allt sådant som lyftes, säger Stina Blind.

Är allt annat bra? 

 – Det här är ju en kommunal verksamhet, med allt vad det innebär. Det är trögflytande och små resurser. Det är inte specifikt för oss, men visst finns det en del att önska där. 

Men i bjärt kontrast till hur det ofta låter i lärarkretsar säger Stina Blind att hon har mycket tid att jobba med varje kurs och moment och ”ja, jag hinner med”. 

Man har länge pratat om högre lärarlöner och ska kanske inte ställa lön mot arbetsmiljö men vad prioriterar du högst?

– Arbetsmiljön alla gånger. Jag gick ner 6 000 kronor i lön när jag flyttade hit men det är värt varenda krona för nu är jag stressad mycket mer sällan. 

Jag hade inte räknat med att arbetsmiljön skulle vara så här mycket bättre.

Stina Blinds kollega Elisabeth Persson hann arbeta 27 år på olika skolor i Skåne innan hon fick nog och sökte sig norrut. 

– Jag har fyllt 61 år och kände att det var för tufft. Det var stora klasser och hög arbetsbelastning. Jag råkade ha hus här uppe och de sökte lärare till handelsprogrammet som skulle startas och det lät som en kul utmaning, säger hon.

– Men jag hade faktiskt inte räknat med att arbetsmiljön skulle vara så här mycket bättre.

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter ska arbetsgivaren se till att arbetsuppgifterna inte leder till ohälsosam arbetsbelastning. Rektor kan tillföra resurser till exempel genom utökad bemanning kring klasser och elever eller genom att annan personal tar över arbetsuppgifter. Dessutom ska gränslöst arbete motverkas och lärare ska veta hur arbetsuppgifter ska prioriteras när tiden inte räcker till. 

Elisabeth Persson menar att en sak som bidrar till den goda arbetsmiljön är att kommunikationen med ledningen fungerar bra – varje vecka träffar arbetslaget den biträdande rektor som ansvarar för yrkesprogrammen som lyssnar in vad som fungerar och inte. Även LR-ombudet Emma Selberg menar att det är mycket tack vare skolledningen som man har så god stämning.

– Vi är betydligt mer delaktiga här och det skapar förutsättningar. Biträdande rektor gör tjänstefördelningen men hon vet ju inte hur våra kurser ser ut och hur tunga de är, säger Elisabeth Persson. 

Kanske ska en lärare ha en eller ett par kurser mindre för att dennes kurser är tunga. 

– Där är vi med, i arbetslaget, och ger förslag till en tjänstefördelning där vi utnyttjar vår kapacitet bäst och där det blir en jämnt fördelad arbetsbörda. Sen kanske det inte fungerar fullt ut rent schematekniskt men vi är delaktiga och det betyder mycket. 

Jag ångrar inte min flytt upp hit även om jag fick gå ner i lön.

För Elisabeth Persson personligen är det också något annat som minskat arbetsbördan drastiskt: Hon slipper numera all administration kring de avtal som ska tecknas när eleverna har arbetsplatsförlagt lärande (APL). Det ligger i stället på administrativ personal. 

– När jag kom hit tänkte jag: ”Ska jag inte göra det, vad ska jag göra då?” skrattar hon. Skämt åsido. Det innebär att jag kan fokusera på min uppgift, att återkoppla till eleverna och följa deras utveckling under deras APL. Det är jättebra.

Vad återstår att göra?

– Kommunikationen och informationsspridningen måste bli bättre. Vi har många olika kommunikationsvägar, mejl, anslagstavlor etcetera och vi sitter i olika hus och när det händer oplanerade saker är det svårt att nå alla. 

Sen tillägger Elisabeth Persson:

– Ingen skola är perfekt, men på Malgomajskolan arbetar vi mot det målet. Jag ångrar inte min flytt upp hit även om jag fick gå ner i lön.

Är arbetsmiljön viktigare än hög lön? 

– Man väljer arbetsmiljön, det gör man. Inlandskommunerna är inte rika men här prioriterar man mindre grupper och det göra att man orkar lite mer. Man orkar vara en bättre lärare.