”De goda exemplen är ett stort problem”

Vi behöver prata allvar om detta med goda exempel från skolan och varför det är ett problem.

Vid det här laget tror jag att många lärare och skolledare i Sverige är smärtsamt medvetna om att vi står inför en allvarlig ekonomisk kris i skolan de kommande åren. I princip alla kommuner har klubbat budgetar 2020 som innebär nedskärningar för samtliga skolformer.

Resurserna till skolan har minskat med någon procent under ganska många år vilket gör att när vi nu ska skära ner flera procent så får det förödande konsekvenser för lärares och rektorers arbetsmiljö. Det får förödande konsekvenser för eleverna. Nu går det inte att skära ner mer utan att riskera lärares och rektorers hälsa och elevernas rätt till utbildning.

Med det i åtanke blir goda exempel problematiska. Hur vi undervisar, vem som gör si eller så kommer inte spela någon som helst roll de kommande åren. Problemet med att vi i denna situation fortsätter att diskutera olika undervisningspraktiker är att vi gör det istället för att organisera oss gemensamt mot effektiviseringsidealet.

De goda exemplen gör att vi lägger fokus på fel saker.

Vi blir oense om att det bästa är att undervisa si eller så. Vi tar olika teorier och slår dem i huvudet på varandra i ett försök att bevisa att vi visst jobbar på bästa sätt.

Lärare signalerar om och om igen hur tuff deras situation är, lärare får ökad undervisningstid, färre pauser och generellt mer att göra. Ovanpå detta förväntas de foga sig i en mall för hur de ska undervisa. Lärare förväntas haka på ”skolutvecklingståget”.

De goda exemplen hjälper oss inte att överleva de kommande årens nedskärningar i skolan. De riskerar att leda till att nedskärningarna fortsätter år efter år.

De goda exemplen gör att vi lägger fokus på fel saker. Många tänker säkert ”men det går att göra både och”. Jag menar att det är en farlig väg att gå. Vi spelar politikerna i händerna när vi fokuserar på allt som fungerar bra på våra skolor.

Det finns många saker som fungerar bra hos mig och säkert hos dig. Just i det läget vi befinner oss så är det faktiskt ointressant. Det är väldigt bra för huvudmannen om deras personal fokuserar på det som fungerar bra istället för att organisera sig och protestera mot nedskärningarna.

När vi fokuserar på goda exempel så gör vi precis det som politikerna vill att vi ska göra. I varenda budget står det klart och tydligt att kvalitén ska vara densamma eller helst öka trots nedskärningarna. När vi fokuserar på goda exempel så bekräftar vi att det går att genomföra nedskärningar samtidigt som undervisningen fortsätter som vanligt.

Vi står i ett läge där rektorer tillsammans med sina medarbetare ska skära ner miljontals kronor på sina skolor. Det hotar vår hälsa. Det leder till samvetsstress. Vi behöver visa att det inte går att skära ner och behålla eller öka kvalitén. Om vi inte visar konsekvenserna tydligt kommer nedskärningarna fortsätta i all evighet.

Vi står inför ett val nu. Det bästa vi kan göra är att lägga ”jag tycker si, jag tycker så” åt sidan och organisera oss i motståndet mot de ospecificerade effektiviseringskraven. Tänk om 350 000 personer skulle organisera sig och gemensamt säga ”stopp”.

Vi måste enas kring frågan om effektiviseringarna och släppa resten för en stund. Det skulle bli en kraft som ingen kommer kunna stoppa. Vi kan stoppa effektiviseringarna. Det här handlar om ideologi för politikerna. Vi behöver visa att vi inte accepterar att skolan styrs utifrån principen ”billigare och bättre”.

Om vi gör gemensam sak kommer ingen kunna stoppa oss.

Så länge vi fortsätter att fokusera på skolutveckling och vad som är bra undervisning och inte så kommer vi inte lyckas med att organisera oss, det kommer vara för många frågor som gör oss mer oeniga än eniga. Medan vi tjafsar om detta så fortsätter huvudmännen att skära ner i skolan med oförminskad takt.

Även om du har det bra på din skola, så har du många kollegor runt om i Sverige som inte har det bra, så för deras skull behöver du hjälpa till. Solidaritet är något väldigt fint och något vi ska värna om. Yrkesupproren är vårt största hopp just nu.

Vi behöver även driva frågan i våra fackförbund och tvinga ut dem på banan i en större utsträckning än vad som sker idag. Om vi gör gemensam sak kommer ingen kunna stoppa oss. Ingen!

Vi har ett skolledaruppror, ett läraruppror, ett elevhälsouppror, ett uppror för skolföräldrar, ett uppror för studie och yrkesvägledare och ett uppror för fritidshem. Gå med i ditt uppror på Facebook och engagera dig.

Linnea Lindquist, rektor och initiativtagare till Skolledarupproret

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.