usk_tilde_debatt

Tilde Jansson, Leg. Lärare i samhällskunskap och svenska. Foto: Magnus Glans/Privat

Debatt 

Debatt: Återinför USK:en och öka läraryrkets attraktivitet

Debatt ”Vi måste slå ett slag för vikten av en rimlig arbetsbelastning. För vem vill jobba inom ett yrke där du slits ut innan du har lyckats bli varm i kläderna?”, skriver läraren Tilde Jansson.

Förslag på hur man ska försöka göra läraryrket attraktivt är en fråga som då och då hamnar på den politiska agendan. Det senaste utspelet är att införa lämplighetstest på lärarutbildningen.

Liberalerna har drivit frågan hårt och menar på att det ska leda till färre avhopp och för att citera deras utbildningspolitiska talesperson Roger Haddad: ”Läraryrket är inte vilket yrke som helst, utan vi måste locka de bästa (..)”. 

Initialt låter väl det bra. Vem vill inte att de allra bästa ska bli lärare? Jag är nog heller inte ensam om att vilja se att lärarnas status höjs till skyarna, helst redan igår. Problemet är dock att flera remissinstanser så som Skolverket, universitetet och lärarförbunden är kritiska. De menar på att det är både ineffektivt och kostsamt. 

Man frågar sig även hur det testet ska vara utformat. Hur mäter man lämplighet?  Själv har jag ingen aning. Nåja. Jag är varken expert på en remissinstans eller utbildningspolitiker. Men det jag vet är att nyexaminerade kollegor gång på gång vittnar om en arbetsbörda som inget lämplighetstest i världen kan pröva ens kompetens för. Om inte lämplighetstestet ska mäta hur långt ifrån väggen man befinner sig. 

Skämt åsido. Alldeles för ofta vittnar nyexaminerade kollegor om arbetsvillkor som definitivt inte lockar någon till yrket. Jag får höra av en vän att hen nu fått sitt schema ändrat till 1560 undervisningsminuter i veckan. Alla som är i branschen vet att det är helt oacceptabla siffror. En annan berättar om packat schema som ensam svensklärare, ingen mentor, inget stöd och i princip obefintlig planeringstid. En tredje har SvA-elever inkluderade i sin undervisning. 

Ett vanligt fenomen men som vi vet tar mer tid i anspråk, både planerings- och undervisningsmässigt och sällan fungerar optimalt. När det visade sig att hen hade ”tid över” i sitt schema (vad nu ”tid över” innebär) var det aldrig en diskussion om att tiden kunde få gå till planering eller efterarbete, utan tiden reglerades upp på annat vis.  Alldeles för ofta möts jag av vittnesmål hur nyexaminerade kollegor känner sig både otillräckliga men också utslitna efter för kort tid i yrket.

Jag är inte ensam om att argumentera för att den reglerande undervisningstiden bör återinföras. Per Kornhall har lyft frågan och pekar på att det dels skulle slå ett slag för lärarens kärnuppdrag, alltså undervisning och dels öka dess attraktivitet. Att få skälig ersättning för extra undervisningstid är i dagens system i princip omöjligt, utan du som enskild lärare måste ofta acceptera att arbetsgivaren ökar din undervisningstid efter behov. 

Lägg till att vi har ett utbildningssystem där skolor tillåts drivas som företag och därmed vill vinstmaximera. I ett sådant system bryr man sig mindre om lärarnas arbetsvillkor och mer om det ekonomiska vinstintresset. Även nedskärningar (förlåt, effektiviseringar) är en bidragande faktor till att alla lärares undervisningstid successivt ökat sedan USK:en försvann. 

Vi måste slå ett slag för vikten av en rimlig arbetsbelastning. För vem vill jobba inom ett yrke där du slits ut innan du har lyckats bli varm i kläderna? Menar politikerna allvar med att de vill se en ökad attraktivitet kan vittnesmål som ovan inte existera och vi måste förflytta debatten till rätt planhalva. Personligen blir jag bara mer och mer övertygad om att ett statligt ansvar över skolan där det finns en tydlig och nationell undervisningsskyldighet skulle vara ett steg i rätt riktning. 

Tilde Jansson, Leg. Lärare i samhällskunskap och svenska

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera