shutterstock_skola

Regeringens fastställelse av nya kursplaner för grundskolan fullföljdes inte enligt professor Hans Albin Larsson.

| Foto: Shutterstock
Debatt

”Kunskap och bildning – nej tyvärr!”

Debatt ”Fokus på kunskap och bildning är en god ambition men tyvärr, den fullföljdes inte. Nu får vi väl dras med dessa kursplaner i tio år”, skriver professor Hans Albin Larsson.

”Fokus på kunskap och bildning” var rubriken när regeringen 13 augusti detta år höll presskonferens om nya kursplaner för grundskolan. De nya planerna har utarbetats av Skolverket och hos regeringen endast genomgått ”mindre och främst språkliga justeringar”. Någon debatt har därefter inte förts, kanske för att mediernas intresse fångats av annat?

Hösten 2019 var det annorlunda. Då blev det känt att Skolverket i sin iver att rensa i och strömlinjeforma kursplanerna strukit vissa för kulturarvet viktiga symbolinslag, däribland Antiken, Bibeln, och nationalsången. Än mer väsentligt var emellertid att Skolverket i ämnena Historia och Geografi skalade bort vissa grundbultar i förutsättningen för att kunna förstå sammanhang.

I Geografi gäller det baskunskaper i kart- och namngeografi, som är essentiella för förståelsen av sammanhang också i andra samhällsämnen, och i Historia gäller det de viktigaste beståndsdelarna för att kunna förstå det historiska förloppet, alltså epokerna och deras särdrag, något som också spelar en viktig roll i t.ex. litteratur- eller teknikhistoria. 

Stoffträngsel, att undervisningstiden inte rymmer så mycket innehåll, angavs som motivering för strykningarna. När Skolverket lite yrvaket uppfattade kritiken ändrade det sig i vissa avseenden. Det slutförslag som överlämnades till regeringen strax före jul 2019 hade därför färre brister än utkastet från september. Bibeln, Antiken, nationalsången och inblickar i den nordiska vistraditionen återinfördes i kursplanetexterna men ett antal bildningsfientliga  förändringar bibehölls och de har nu dessvärre fastställts av regeringen.

I Geografi innebär detta att eleverna inte ska behöva lära sig ”namn och läge” på några bestämda geografiska objekt, såsom länder, vatten, berg, orter etc. I mellanstadiet ska det lokalt göras ett urval och i högstadiet stryks namngeografin helt utom då namn och läge anses ”relevanta för studierna av geografiska förhållanden, mönster, processer och hållbarhetsfrågor”. Det ska således vara fritt för tolkning.

I Historia har med hänvisning till brist på undervisningstid mycket av historien före år 1900 rensats bort. Det reser emellertid höga krav på att tidigare epoker ges en välavvägd, tydlig och begriplig beskrivning. Detta saknas i princip i den nya kursplanen. Antiken finns kvar men alla andra epoker saknas. Däremot är begreppet ”historiebruk”, tidigare benämnt ”användandet av historia”, mycket rikligt representerat men i diffusare form än tidigare.

Så synd, när det hade varit enkelt att göra rätt.

Satser som ”Exempel på hur forntiden, medeltiden, 1500-talet, 1600-talet och 1700-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser” har för perioden 1500-1900 ersatts med: ”Analys av historiebruk kopplat till tidsperioden, till exempel hur olika aktörer använder historia för att skapa eller stärka nationella identiteter.”

Den vardagligt lättillgängliga historien har skjutits åt sidan för resonemang om aktivt användande av historien för olika syften kallade ”historiebruk”. Existensen av historiskt framvuxna fenomen såsom kultur, språk, namn, byggnader, folkliga traditioner etc. är dock inte självklart ”historiebruk”. Kursplanen från 2011 är i dessa avseenden både tydligare och mer logisk. Som helhet har antalet punkter som framhåller ”historiebruk” blivit många i den nya kursplanen, en per tidsperiod, samtidigt som antalet punkter som handlar om den historiska händelseutvecklingen minskats kraftigt.

Det sker således inte enbart en nedskärning av innehållet utan också en innehållsförskjutning, från den historiska händelseutvecklingen, realhistoria, till hur man kan betrakta historia. Det senare är en betydligt mer avancerad problematik, svår att hantera för den som har svaga faktakunskaper. En ytterligare egendomlighet som har förts in i den nya kursplanen är punkten: ”Europeisk kolonisation och slavhandel” och dess konsekvenser. Som de flesta vet var varken kolonisationen eller slavhandeln renodlade europeiska fenomen. Varför vill regeringen få eleverna att tro det?

I skuggan av Coronavirusets effekter och andra brännande samhällsfrågor gick förändringen av grundskolans kursplaner under radarn och debatten om dem har denna gång helt uteblivit. Regeringen har gjorts uppmärksam på att hela reformen är bakvänd, eftersom kursplanernas innehåll anpassats till en förlegad timplan, som när det gäller Historia är närmast anorektisk. Den självklara ordningen borde ha varit: först uppdatering av timplanen, sedan nya kursplaner.

Regeringen har gjort tvärtom och nu fastställt delvis ogenomtänkta kursplaner samtidigt som Skolverket fått i uppdrag att se över timplanerna för redovisning våren 2021. Ska sedan kursplanerna uppdateras till en ny timplan eller vad? ”Fokus på kunskap och bildning” är en god ambition men tyvärr, den fullföljdes inte. Nu får vi väl dras med dessa kursplaner i tio år. Historielösheten får fortsätta och det kommer även i fortsättningen vara norm att inte känna till exempelvis vare sig Sveriges, grannländernas eller Europas elementära geografi. Så synd, när det hade varit enkelt att göra rätt.

Hans Albin Larsson, Professor em. i historia och utbildningsvetenskap

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm