joakim_sveland_debatt_utan_logga

”Är det något som är en bristvara i den digitala världen så är det förmågan att hålla fokus”, säger Joakim Sveland.

Debatt

”Ska vi tala om ungas läs- och skrivförmåga måste vi tala om internet”

Debatt: ”Allt fler vittnar om att dagens unga läser och skriver för dåligt. Hur hamnade vi här? Ska vi tala om ungas läs- och skrivförmåga måste vi tala om internet”, skriver läraren Joakim Sveland.

De ungas användande av internet är numera så omfattande att Statens Medieråd slutat nyttja begreppet högkonsument. “Medieanvändning som för bara några år sedan var anmärkningsvärd har blivit det nya normala.” Bland 17–18 åringar ligger det någonstans kring 4–6 timmar om dagen. På fritiden. Den tiden måste tas från någonting. Bland annat från läsning.

Det dagliga fritidsläsandet av tidningar och böcker bland svenska 18-åringar har sjunkit med nära 60 procent mellan 2012 till 2018. Bland unga mellan 16–25 är läsning den fritidsaktivitet som minskat allra mest.

Det här får konsekvenser. Nöjesläsning ger dig inte bara ett ökat ordförråd, bättre läsförståelse, förbättrar ditt skrivande och ökar din allmänbildning – för att nämna några av de egenskaper roliga och intressanta böcker förbättrar. Nöjesläsningen är även en övning i en av de viktigaste metoderna för att minnas, tänka, reflektera och analysera: koncentration.

Och är det något som är en bristvara i den digitala världen så är det förmågan att hålla fokus. Det rastlösa multitaskandet är internets normaltillstånd. 

Det här påverkar och förändrar vårt sätt att läsa. Den digitala världen är fylld med så mycket information och så många distraktioner att vi ökar läshastigheten och förenklar det vi läser. Kortfattat: vi skumläser. 

Övar vi på att läsa snabbt och slarvigt kommer vårt sätt att läsa också bli snabbt och slarvigt. Både i och utanför den digitala världen. Då inte bara minns och förstår vi texterna sämre. Ju mer vi använder våra digitala verktyg för det snabba och ytliga, desto svårare får vi att ägna oss åt det som läsning av långa texter kräver – långsamhet, reflektion och koncentration. 

Vi skriver dessutom som vi läser. Forskaren Marie Nordmark beskriver i sin avhandling ett klassrum så fyllt av distraktioner från klasskamrater och sociala medier att det skapat ett skrivande där tänkandet endast kan ske i ett flödande nu. Eleverna har inte koncentration nog att förbereda och bearbeta texterna.

Den här skrivprocessen tar eleverna med sig till både högre studier och till arbetsliv. I UR:s omdebatterade dokumentär Skrivglappet vittnar lärare på Universitet och chefer inom näringslivet att ungas bristande skrivförmåga inte motsvarar kraven och förväntningarna.

The medium är trots allt the message.

Internet har en enorm potential. Men om mediet får oss att läsa och skriva för snabbt finns en risk att vårt tänkande präglas av yta snarare än djup; att vi inte kommer öva upp förmågan att formulera tankar som sträcker sig längre än några rader. Det här är i förlängningen inte bara ett hot mot skrivandet och läsandet, utan mot det demokratiska samtalet i stort. 

I höstbudgeten lanseras ett så kallat Läspaket om 200 miljoner årligen för att stärka framförallt ungas läsning. Men vill vi ha effekt på de olika satsningarna måste vi inse att den digitalisering av skolan som kommunerna årligen satsar miljarder på är en del av problemet. 

För hur kommer det sig att digitaliseringen och internet – världens genom tiderna mest kraftfulla verktyg för att förmedla och skapa information – inte förbättrar resultaten i skolan?

Det handlar inte om en förtappad ungdom. Det handlar om att den genomdigitaliserade generationen lärt sig läsa och skriva i enlighet med internets princip: snabbt och impulsivt, snarare än långsamt och reflekterande. The medium är trots allt the message. 

Grundskolan och gymnasieskolan ska numera verka för att eleverna ska bli digitalt kompetenta. Att de ska vara “förtrogna med digitala verktyg och tjänster samt ha förmåga att följa med i den digitala utvecklingen och dess påverkan på ens liv.” 

Det är dags att inse att digital kompetens inte innebär att fylla klassrummen med så många uppkopplade skärmar som möjligt. 

För att bli digitalt kompetent krävs en förståelse för den digitala världen och att den skiljer sig från den fysiska värld våra skolor traditionellt bygger på. 

Om vi ignorerar detta riskerar vi att etablera en kunskapssyn baserad på det snabba och ytliga, snarare än på det långsamma och reflekterande. 

Och är det någon kompetens som vi behöver för att kunna navigera mot framtiden så är det förmågan att tänka djupt.

Joakim Sveland, yrkesverksam lärare samt en av grundarna av Informationspedagogerna

Källor i urval:

  • Holsanova, Jana. (2010). Myter och sanningar och läsning. Stockholm: Språkrådet.
  • Internetstiftelsen. (2019). Svenskarna och internet 2019. Rapport/Internetstiftelsen.
  • Nordmark, Marie. (2014). Digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning. En ämnesdidiaktisk studie av skrivprocessen. Örebro Universitet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1151399/FULLTEXT01.pdf
  • Statens Medieråd. (2019). Ungar och medier 2019. Rapport/Statens Medieråd.
  • Skriv glappet – om ungas bristande skrivförmåga. (2020). UR. 
  • Utbildningsutskottet. 2016. Digitaliseringen av skolan – dess påverkan på likvärdighet, kvalitet och resultat i utbildningen. Riksdagstryckeriet: Stockholm.
  • Wolf, Maryanne. (2018). Reader, Come Home: The Reading Brain in a Digital World. New York: Harper Collins.

Under hösten 2020 släpper han och Elias Granath boken ”Drömmen om det digitala – Skolan, digitaliseringen och ett förändrat lärande” på NA Förlag.

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm