Delade meningar om dimensionering

I dagarna fylls Aula Magna, Stockholms universitet, med representanter från den högre utbildningen för en konferens om framtidsfrågor. Temat för en av måndagens programpunkter var dimensioneringen av lärarutbildningen och den framtida lärarförsörjningen. Seminariet inleddes av Annika Pontén, chef för analysavdelningen på Universitetskanslerämbetet (UKÄ).

Tidigare i höstas släppte UKÄ en rapport om lärarförsörjning och dimensionering och Annika Pontén inledde med att avliva några myter. Nej, det stämmer inte att det bara examineras två kemilärare per år vid svenska lärosäten. Däremot är det ingen tvekam om att det råder brist på lärare och att betydligt fler skulle behöva examineras varje år än de 8000 som enligt UKÄ, i snitt examineras årligen.

– Yrkeslärare, fritidspedagoger och ämneslärare är de kategorier där vi förutspår störst brist. Och då ska man komma ihåg att alla prognoser är gjorda innan vi stod inför den flyktingsituation vi har idag. 

I UKÄ-rapporten presenteras också en modell för dimensionering av lärarutbildningen som tar sin utgångspunkt i grundskolans kurs- och ämnesplaner. UKÄ har utgått ifrån hur stor andel ett ämne utgör i timplanen och jämfört med hur stor andel av lärarstudenter som väljer att läsa detta.

– Det vi kan se är att SO-ämnena är de som är mest överdimensionerade. Medan slöjd är det ämne som är mest underdimensionerat, enligt det här sättet att mäta, sa Annika Pontén under seminariet.

Bör lärarutbildningen dimensioneras?

– Ja, den bör dimensioneras och den bör dimensioneras mer medvetet och i högre utsträckning än den görs idag. Och det måste vara grundad på kunskap. Vi har en mediebild som är säger att det bara finns behov på vissa ställen, NO-ämnena lyfts ofta, men vi ser att det finns på fler ställen, säger Annika Pontén till Skolvärlden.

Vad är viktigast om man ska kunna göra en bra dimensionering?

– Det behövs ett kunskapsunderlag och en god samverkan, mellan olika lärosäten och arbetsgivare.

Men alla höll inte med. Björn Åstrand, dekan vid lärarutbildningsnämnden, Karlstads universitet, menade att dimensioneringsfrågan är sekundär och att det inte är där det stora problemet ligger. Problemet är att för få vill bli lärare generellt, sa han, och lyfte behovet av att se över lärarnas arbetsvillkor, löner etcetera.

– Man måste börja i arbetsvillkoren för lärarna om vi vill ha fler lärare, sa han.

Är dimensionering av utbildningen lösningen på problemet med att det saknas lärare?

– Dimensioneringen måste självklart kombineras med andra insatser. Arbetsgivarna måste till exempel göra det attraktivt att bli lärare och vi alla måste ta ansvaret att prata positivt om skolan, säger Annika Pontén.

Men hon tycker att det blir fel att därför avfärda dimensioneringsfrågan, till exempel med hänvisning till att man diskuterat frågan så länge lärarutbildningen funnits.

– Detta måste vara en ständig fråga eftersom ungdomskullar och samhälle förändrats. Självklart måste vi tala om dimensioneringen. Men att göra prognoser är svårt och därför måste man hitta en rationell, enkel modell att utgå ifrån. Det är det vi försöker göra.

Vem borde ta ansvaret för dimensioneringen?

– Staten behöver kanske ge någon slags mjuk påtryckning i rätt riktning. Men jag tror annars att det är lärosätena i samverkan i regionen tillsammans kommunerna i regionen som måste göra detta.

Man söker sig till yrke, inte till en utbildning. Hur viktig är utbildningen i sig för att rekrytera nya lärare?

– Utbildningen är jätteviktig, men det är inte det avgörande. Men om du funderar på att bli lärare och får höra att den här utbildningen är bra, hit borde du söka dig, då är det klart att man blir intresserade och nyfiken. Men huvudsakligen är det ju yrket man söker sig till, absolut.