”Den digitala världen övar eleverna på att vara distraherade”

Norska Helsedirektoratets rekommendationer kring barn och skärmtid väckte debatten kring digitaliseringen av den svenska förskolan. Forskningen om små barn och skärmar må vara relativt ung och just därför osäker. Problematiken med att digitalisera skolan är det dock inte. Det finns en poäng att lära av historien.

Genom digitaliseringens historia svävar idén om att mer användande av digital teknik kommer att skapa mer digitalt kunniga individer. Många av satsningarna på uppkopplade skärmar i skolan – tänk en dator per elev – har baserats på denna tanke som i grund och botten verkar rätt logisk. Så fungerar ju i princip allt annat.

Kostade miljarder

Nu, mer än 20 år efter att den stora digitaliseringsvågen påbörjades i Sverige, är bilden inte längre lika skimrande. Den teknologi som skulle ge eleverna ”tillgång till all världens information” kostade inte bara kommunerna miljarder. Som flera studier visat förbättrade den inte heller resultaten i skolan. Dessutom kan vi se att den digitala världens stormar av information och möjligheter formar ett beteende där det snabba och ytliga premieras framför det långsamma och djupa.

Lite spetsigt uttryckt övar den digitala världen eleverna, och oss andra, på att vara distraherade, raka motsatsen till ett av skolans och lärandets själva fundament: förmågan att kunna stänga ute världen runtomkring och fokusera på en enda sak. Multitasking är numera ett normaltillstånd, koncentration en bristvara.

Som författaren och journalisten Nicholas Carr uttrycker det: ”Vi håller nu på att lära oss att mer information i själva verket kan leda till mindre kunskap.”

”Total distraktion”

Väldigt lite tyder på att detta distraherande beteende minskar. I sin avhandling ”Understanding Digital Distraction” (2020) lät forskaren Johanna Lindström hundratals studenter på Åbo Akademi att mellan 2013 och 2019 skriva och lämna in dagböcker om sin medieanvändning. Den övergripande trenden var en tillvaro av närmast total digital konsumtion och distraktion, som ökade år efter år. Ser vi bortom Åbo Akademi kan vi konstatera att pandemin inte direkt hjälpte till. Skärmtiden bland alla åldersgrupper i samhället ligger nu på ett all time high.

Det är denna verklighet som föranledde den norska motsvarigheten till Socialstyrelsen – Helsedirektoratet – att komma med rekommendationer kring små barns skärmanvändning. I enlighet med WHO:s rekommendationer föreslår de att barn under två inte ska ha någon skärmtid alls och att barn upp till fem helst inte ska titta på digitala medier mer än en timme per dygn. Rekommendationerna är en försiktighetsåtgärd tills de vet konsekvenserna.

”En demokratifråga”

I Sverige intar vi en annan position. Utöver att Folkhälsomyndigheten inte kommer med några rekommendationer föreskriver Lpfö 18 att förskolebarn, oavsett ålder, ska arbeta med digitala verktyg. I sitt svar till de tio forskare som i DN (12/6) bland annat uppmanade Skolverket att ompröva läroplanens syn på digitalisering av förskolan skriver Skolverket (DN 15/6) att det i grunden handlar om en demokratifråga. ”Alla barn i skolväsendet ska få möjlighet att bekanta sig med digitala verktyg som de möter i vardagen.”

Bakom denna bekantskap finns idén om att om att göra barnen digitalt kompetenta, det vill säga att genom mötet med tekniken lära dem att förstå och hantera densamma. Känns det igen från någonstans?

Att möjligheterna till att skapa, lära och leka med digitala medier är stora förstår vi alla. Att fallgroparna är många har vi lärt oss från digitaliseringen av det övriga skolväsendet. Det finns med andra ord fog för att vara försiktiga. Inte minst när riktlinjerna är otydliga kring hur digitaliseringen i praktiken skall gå till och inte minst i en situation där forskningsläget kring barn och skärmar, som de tio forskarna i DN visade, är så pass graverande.

”Samma principer”

Nej, skärmarna kommer inte att användas på samma sätt i förskolan som i det övriga skolväsendet. Principerna är dock desamma. En digitalisering genomförd uppifrån, utan vare sig konsekvensanalys eller tydliga strategier kommer att motverka mer än att utveckla.

Används inte den digitala tekniken på ett genomtänkt och medvetet sätt riskerar den att stå i vägen för de färdigheter som den digitala kompetensen kräver, bland annat förmågan att tänka djupt och länge – den koncentration som legat till grund för alla tekniska revolutioner.

Joakim Sveland, yrkesverksam lärare som skriver och föreläser om digitalisering och lärande

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.