”Det är en styrka att kunna förändras med det fackliga landskapet”

”Frågan om hur lärare ska organisera sig fackligt är gammal” skriver Mats Sternbring i ett debattinlägg i Skolvärlden. Om det, liksom om mycket annat, är vi helt överens. Men på några punkter tänker vi olika, och till slut landar vi i olika slutsatser.

En sak vi tänker ganska lika kring är att det är viktigt att vara konsekvent. Håll i en fråga så vinner du den till slut, som t ex med lärarlegitimationen. Jag anser ändå att det måste finnas utrymme att ändra sig om situationen gör det, som den gjort nu när det fackliga landskapet har förändrats.

Vi i LR har till exempel förändrat vår syn på lärare i grundskolan. På 60-talet var detta inte en av våra medlemsgrupper. Nu är lärarna i grundskolan vår största medlemsgrupp och det är helt rätt tänkt menar jag, eftersom läget är ett annat idag än det var då. Och kanske är det också läge att tänka om kring hur lärare och studie- och yrkesvägledare är organiserade, nu när den fackliga omgivningen förändras. Jag tror faktiskt det.

En förändring som redan skett är LFs inträde i Saco. Och med den följer sannolikt en annan, som Mats Sternbring målar upp som ett hot i syfte att tvinga fram ett äktenskap. Det handlar om att samverkansavtalet som ger förbunden lika inflytande över kollektivavtalen inte längre kommer att gälla.

Det är egentligen en ganska logisk konsekvens, en olycklig sådan för vår del. Samverkansavtalet kom till som en lösning i ett läge då LR och LF talade om att hitta en gemensam väg framåt och om vi avbryter den process vi är inne i nu så finns det en viss rimlighet i att förhållandena mellan förbunden återgår till det som är det normala på arbetsmarknaden. Störst kör först.

Handen på hjärtat, om styrkeförhållandena varit de omvända har jag svårt att se att vi i Lärarnas Riksförbund skulle agera annorlunda.

Svårt att överrösta ett dubbelt så stort Saco-förbund

Jag har också lite svårt att förena den tanke Mats Sternbring för fram om Lärarförbundets “önskan att bli störst” och förhoppningen om att vi framöver kommer att finna fruktbara samarbeten kring de frågor vi är eniga i. Inte för att jag har några illusioner angående Lärarförbundets ambition, förflyttningen från TCO till Saco är ett tydligt bevis på denna och ger mig ingen anledning att tro att de kommer att ge upp den ambitionen. Det jag funderar över är kommer vi verkligen att få fruktbara samarbeten?

Frågan som jag ställer mig själv är vilken strategi som ger Lärarnas Riksförbunds röst och politik störst möjlighet att påverka våra medlemmars villkor och vardag. Är det att lägga vår energi på att överrösta ett mer än dubbelt så stort förbund inom Saco, med allt vad det innebär, eller är det att lägga den på att ta kommandot inom ramen för en ny facklig organisering?

Min bedömning är att det finns tillräckligt mycket LR i förslaget till en ny organisering för att vi ska välja det alternativet. Och jag tror att det är det bästa sättet att höja organisationsgraden på, nu när vår positiva rekryteringstrend är bruten. Det är ytterligare en förändring som spelar roll. En väldigt viktig sådan.

Särarter ska värnas i en ny organisering

Att det finns skillnader mellan några av de medlemsgrupper som föreslås förena sina krafter i Sveriges Lärare är sant, men det har heller inte glömts bort under arbetets gång. Tvärtom har det varit en av de allra mest centrala frågorna i samtalen mellan förbunden.

Den federativa karaktären i inriktningen för en ny facklig organisering är framarbetad just i syfte att värna särarter och samtidigt främja gemensamma intressen. Målet är att vi mot dem inte ska behöva handla om kollega mot kollega, utan om kårens kraft mot arbetsgivare och makthavare. Och de rektorer Mats Sternbring nämner, de kommer att organiseras i ett annat förbund.

Det är mycket att ta med i beräkningarna när vi nu ska ta ställning till om Sveriges Lärare kan tillvarata våra intressen bättre än vår nuvarande organisation i den framtid vi går till mötes. Vi behöver göra avvägningar och hjälpas åt att granska det som kan bli svårt och utmanande, både med det ena vägvalet och det andra. En debatt som denna är därför viktig och det känns fint att få bidra till den. Det är när vi läser, begrundar och diskuterar med varandra som nyanserna tillåts komma fram och som vi kollektivt blir klokare.

Catharina Niwhede, föreningsombud i Malmö stad och förbundsstyrelseledamot

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.