susanna_lundh

Susanna Lundh är i dag lärare på Husbygårdsskolan i Stockholm.

Ny karriär

”Det finns en oförtjänt dålig bild”

Susanna Lundh hade fått ett stipendium och skulle doktorera inom vattenrening. Men den ensamma forskartillvaron i labbet fick henne att tänka om.
– Jag önskar att fler högpresterande sökte sig till läraryrket i stället för att välja Handels eller KTH, säger Susanna, som i dag är högstadielärare i Husby i Stockholm.

Susanna Lundh

Ålder: 29 år.

Bor: Sundbyberg.

Gör: Är lärare i matte, teknik och NO på Husbygårdsskolan i Stockholm.

Bakgrund: Är civilingenjör i bioteknik från KTH. Började forska efter examen, men hoppade av doktorandtjänsten och fick ett vikariat på en högstadieskola. Blev sedan antagen till Teach for Swedens kandidatprogram. Tog lärarexamen sommaren 2015.

På fritiden: Umgås med familj och vänner. Är med i en syjunta och i en bokklubb.

”I dag känner jag att har jag hamnat rätt – jag är behövd. Om jag inte är här klockan åtta en tisdagsmorgon får det konsekvenser. Om jag har en dålig lektion får jag veta det direkt – eleverna ger mig feedback på en gång. 

Det är väldigt kul att få vara med i tonårsvärlden igen, där allt är på liv och död. Den sociala biten och relationen till eleverna är viktig och jag känner verkligen att mitt jobb är givande – jag gör en insats här.

Jag tycker att det finns en oförtjänt dålig bild av läraryrket. Det är svårt att vara lärare! Du behöver vara ambitiös, flexibel och kreativ, men ser samtidigt verkligen resultat av det du gör. 

Många är stressade i dag och upplever att det finns en otydlighet kring deras arbetsuppgifter, men så är det inte här. Lägger jag en extra timme på att förbereda en lektion märker jag direkt att den blir bättre. Jag önskar att fler högpresterande sökte sig till läraryrket – det är verkligen utmanande.

På min skola har vi hög personaltäthet och jag kan fokusera på lektionerna och undervisningen. Det finns andra vuxna än lärarna som kan rycka in om det blir bråk i korridoren. Jag har många färgstarka kollegor och det är en stor kontrast mot tillvaron som doktorand. Det är ganska ensamt att vakta en cell-odling i 24 timmar i sträck… Det kan ta ett halvår innan du vet om ett experiment funkat eller inte och det passade inte mig, jag är för utåtriktad. Det jag tyckte var roligast som doktorand var undervisningen. 

Jag har länge tänkt på läraryrket och sökte till och med till lärarhögskolan direkt efter studenten, men började inte då. När jag hoppat av doktorandtjänsten på KTH började jag vikariera på en skola i Nacka och det blev en ögonöppnare. Jag kände ”det är det här jag ska hålla på med”. Jag vill fortsätta att ut-vecklas, inom skolan och utbildningsområdet.”

Kommentera