”Det finns mycket att lära på ett bibliotek”

För en tid sedan skulle jag ha en lektion om informationssökning och källkritik med en klass på den gymnasieskola där jag arbetar. I ett försök att levandegöra bibliotekets möjligheter beskrev jag det som ett rum möblerat med kunskap. För att ytterligare öka dess attraktionskraft lade jag ut texten om att man där kan vandra omkring bland hyllmeter efter hyllmeter av böcker, som berättar om allt mellan himmel och jord.

Men biblioteket är inte bara en plats där vi kan hitta den information vi letar efter, utan också, fortsatte jag, ett ställe där vi kan finna det oväntade, det vi inte ens visste att vi inte visste. Det finns mycket att lära på ett bibliotek. En av eleverna kontrade dock omgående:

”Varför då?”

”Varför vi kan lära oss mycket på ett bibliotek?”, undrade jag lite oförstående.

”Nej, jag menar, varför ska jag lära mig om det jag inte vet att jag inte vet? Jag ska bli jurist och behöver bara ha kunskap om det som är relevant för just det. Jag behöver inte känna till den amerikanska revolutionen eller kunna redogöra för de politiska ideologiernas historia.

Jag funderade en stund över invändningen, och om vi verkligen behöver ha kunskaper om saker som inte har direkt anknytning till vårt dagliga värv. Elevens invändning var relevant och förtjänades att tas på allvar, men framför allt måste den bemötas och det här var, något förkortat, det svar jag gav.

Om vi ska kunna besvara frågan varför vi behöver kunskaper som går utöver de som krävs för att klara av att utföra ett specifikt yrke, måste vi börja med att ställa oss frågan varför vi lär oss saker och ting.

I både skolan och samhället i övrigt talas det ofta om ett livslångt lärande, det vill säga en lärprocess som fortgår hela livet. Skälet till detta är att förändringarna i omvärlden är mer genomgripande och går mycket snabbare än någonsin tidigare. Det som var sant i går är det inte i dag. Därför måste vi hela tiden vara beredda att anpassa oss och våra kunskaper till nya situationer.

För att kunna orientera sig i denna föränderliga verklighet, måste vi kunna ställa de rätta frågorna och formulera problemen på ett adekvat sätt, samt kunna skifta perspektiv och se världen ur nya och annorlunda synvinklar. Dessutom blir det allt viktigare att kunna söka, kritiskt granska och analysera information för att sätta in den i nya sammanhang, och på så sätt förvandla information till kunskap. Att kunna något ger möjligheter; att inte kunna krymper möjligheterna, och den som kan något har alltid en fördel framför den som inte kan.

Nästa fråga vi måste besvara är vad det innebär att säga att vi vet något. Enligt den grekiske filosofen Platon är det som skiljer kunskaper från åsikter att vi kan ge goda skäl för det vi tror på och håller för sant.

Detta sätt att se på kunskap – sann berättigad tro – avspeglar sig i skolans läroplan, där kunskap beskrivs i fyra olika kategorier: fakta, förståelse, färdigheter och förtrogenhet. Tillsammans samverkar dessa olika aspekter av kunskapsbegreppet i ett växelspel mellan det vi vet, det vi vill uppnå och problem vi vill lära oss att bemästra, vilket med tiden resulterar i erfarenhet. Det behövs alltså fakta grundad i vetenskap för att förstå, förståelse för att utveckla färdigheter och färdigheter för att skapa en bredare förtrogenhet, vilket leder till ökad kunskapstillväxt och större chanser att nå utbildningens mål. Och det underlättar på alla tänkbara sätt möjligheterna att såväl bidra som att anpassa sig till olika förändringar – i arbetslivet liksom i livet.

Sådär gick jag på men lektionen närmade sig sitt slut och av ansiktsuttrycken att döma hade jag inte lyckats övertyga någon med mitt tal om nyttan med och nödvändigheten av breda och djupa kunskaper.

Några dagar senare såg jag den elev, som ihärdigast ifrågasatt omfattande kunskapers nytta, gå och strosa mellan hyllorna i biblioteket. Ibland plockade hon ut en bok och läste lite i den för att sedan sätta tillbaka den igen och fortsätta till nästa hylla. Jag gick fram till henne och frågade om hon behövde hjälp med något.

”Nej”, svarade hon med ett leende. ”Jag går bara här och letar efter det jag inte vet att jag inte vet.”

”Har du hittat det”, frågade jag.

”Nej, men när jag gör det lovar jag att du ska få reda på det.”

Hon skrattade till, vände sig om och fortsatte sitt sökande i den möjligheternas värld som är kunskapens. Ibland är det inte så dumt att vara skolbibliotekarie, eller hur?

Richard Ohlsson, bibliotekarie vid Stagneliusskolan i Kalmar

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.