epicmustacho

Erik Walterssons skola brukar besöka CERN en gång om året.

Fysik

Doktoranden som blev lärare och vann ett pris

Universitetsföreläsningar, självständigt arbete och aktivt deltagande från eleverna på genomgångar är varför den tidigare doktoranden vinner ett lärarpris.
– Det känns överrumplande och fantastiskt roligt, säger Erik Waltersson, gymnasielärare i fysik på Europaskolan i Strängnäs.

Beijerstiftelsens Lärarpris

Beijerstiftelsens Lärarpris innebär 50 000 kronor till varje lärare personligen och 20 000 kronor till deras skola för att finansiera naturvetenskapliga aktiviteter samt inköp till skolornas bibliotek.

Priset är till minne av Ingvar Lindqvist och finansieras av Kjell och Märta Beijers Stiftelse. Det har delats ut av Kungliga Vetenskapsakademin sedan 1991. Nomineringarna till priset görs av kollegor, rektorer, föräldrar eller elever.

Erik Waltersson studerade tidigare fysik som doktorand och upptäckte att han tyckte om att lära ut. Han kompletterade därför sin utbildning för att bli lärare på gymnasiet. Nu har han fått Kungliga Vetenskapsakademins pris för sin fysikundervisning och motiveringen till priset anknyter bland annat till hans tidigare utbildning. I motiveringen står det ”för sitt pedagogiskt trygga sätt att med erfarenhet, kontakter och djupa ämneskunskaper i fysikundervisningen inspirera alla sina studenter till individuellt extraordinära resultat.”

Kontakterna som nämns i motiveringen har lett till föreläsningar av forskare under Europaskolans bildningsdagar som de brukar åka upp till Stockholm för. Men hans gamla kontakter har även bidragit till resor utomlands.

– Att ha en fot in i forskarvärlden och kunna prata om vad en forskare gör och hur det går till finns det ett mervärde i. Jag använder ibland mina gamla kontakter till olika saker, exempelvis brukar vi åka ner till CERN utanför Geneve en gång om året och då får vi lite bättre visningar där.

Erik Walterssons lektioner bygger på att eleverna ska delta aktivt för att han ska veta att de förstår det som diskuteras.

– Tittar man på det utifrån ser det bara ut som en genomgång. Jag tar god tid på mig och är alltid mån om att genomgången ska ”födas fram” tillsammans med eleverna. De måste delta och när jag ställer en fråga så måste de svara för annars går vi inte vidare med genomgången. Tillsammans för vi en dialog och utifrån deras svar inser jag vad de förstår och anpassar mig därefter. Sen är det vanligt, klassiskt eget arbete och det är den vanligaste typen av lektion jag har. 

Det är vanligt med mindre demonstrationer av det som diskuteras på lektionerna, ibland även för sådant som inte är planerat.

– Jag försöker bli schemalagd i fysiksalarna så mycket som möjligt för där har vi utrustning för att göra saker. Sen uppstår det spontant situationer när man diskuterar med eleverna och man kommer på ”åh, men jag kan visa det med det här” och sen tar jag fram någonting för att illustrera vad vi pratar om, säger Erik Waltersson.

På grund av det höga tempot i kurserna han undervisar får eleverna mycket eget arbete och läsande i böcker, men de har också lektioner i form av laborationer där de får lösa uppgifter på egen hand. Han säger att det skiljer sig från hur det var när han gick i skolan.

– Man fick göra laborationer som jag kallar ”receptlaborationer”, de hade väldigt tydliga instruktioner på precis hur man skulle göra och många lyckades med uppgiften utan att ha förstått vad de hade gjort. Jag försöker göra labbar där eleverna får en fråga och sen själva får lösa det. Nackdelen är att man måste ha lite enklare frågor än ”receptlabbarna”, fast vi har sådana också, men jag tycker det är bättre med en enklare labb där de tvingas ta egna aktiva beslut.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm