Vägvalet riskerar bli lotteri

– Det blir ett lotteri. I kommuner som inte alls satsar på vägledning riskerar enskilda att drabbas hårt. Framför allt de redan mest utsatta, säger Lena Hartvigsson, ordförande för Lärarnas Riksförbunds Forum för studie- och yrkesvägledning.

Lärarnas Riksförbund har granskat Skolverkets officiella statistik för läsåret 2014–2015 gällande tillgången till studie- och yrkesvägledare för landets elever i årskurserna 7–9 samt i gymnasiet.

Siffrorna visar att skillnaderna mellan landets kommuner är enorma – från 79 elever per studie- och yrkesvägledare på högstadiet i Bjurholm till över tusen elever per SYV i bland annat Hylte och Vellinge. Enligt statistiken har exempelvis Hylte 1144 elever i årskurs 1-9 vilket skulle innebära 1525 elever per heltidstjänstgörande studie-yrkesvägledare i kommunen. Även i gymnasiet är differensen mellan kommunerna påfallande stor.

– Så länge det inte finns någon statlig reglering tror jag tyvärr att skillnaderna kommer finnas kvar, säger Lena Hartvigsson, som är studie- och yrkesvägledare i Jönköping och ordförande för Lärarnas Riksförbunds Forum för studie- och yrkesvägledning.

Det finns i dag inga riktlinjer för hur många elever det bör vara per studie- och yrkesvägledare. Lena Hartvigsson säger att det finns en risk för att ”ett golv även blir tak”, men vill ändå att ett nyckeltal motsvarande det för skolsköterskor införs på SYV-sidan. Annars kommer inte alla elever att få den studie- och yrkesvägledning de har rätt till under sin skoltid, menar hon.

– Med tanke på att det är så stora skillnader tror jag att vi måste sätta en rimlig lägstanivå. Det skulle innebära en garanti för en tillräcklig studie- och yrkesvägledning.

För några år sedan kunde Lärarnas Riksförbund i en studie visa att elever som gått på en grundskola med låg studie- och yrkesvägledartäthet löpte 20 procent större risk att göra avbrott i gymnasiestudierna. Det gick också att se att en bra studie- och yrkesvägledning minskade avhoppen från gymnasiet kraftigt.

Avhopp och felval är förenade med stora samhällskostnader. Av en gymnasiekull på 100 000 elever är det ungefär en fjärdedel som antingen slutar i förväg eller lämnar skolan med ofullständiga betyg. Av dessa riskerar varannan – nästan 13 000 – att hamna i utanförskap. Enligt nationalekonomen Ingvar Nilssons beräkningar kostar detta samhället 260 miljarder kronor per årskull i form av bland annat arbetslöshet, psykisk ohälsa och sent inträde i arbetslivet.

– I samband med att den nya läroplanen för gymnasiet infördes trodde man från förvaltning och politiskt håll att det skulle bli färre avhopp. Men så har det inte alls blivit, säger Lena Hartvigsson och konstaterar att dålig SYV-täthet i grundskolan ger följdeffekter upp i gymnasiet.

– En del av detta handlar om okunskap. Det finns skolledare, förvaltningsledning och politiker som inte vet vad studie- och yrkesvägledning handlar om. Vi möter hela tiden detta att eleverna ska informeras – man tror att information är allena saliggörande. Men kan man inte förstå hur man ska handskas med den är den inte mycket värd.

Varför är det så viktigt att prioritera vägledningen?

– För att ungdomar ska kunna komma fram till välgrundade val vad gäller gymnasiet och val av yrke och utbildning längre fram. Hamnar man fel yttrar det sig ofta i att man hoppar av, byter utbildning eller går igenom med dåliga resultat. Det resulterar i förlängd utbildningstid för många, men hade kunnat undvikas med en bättre studie- och yrkesvägledning. Förutom att allt detta är ett samhällsekonomiskt vansinne kan avhopp få förödande konsekvenser för den enskilde.

En gymnasieexamen har i dag en närmast avgörande betydelse för de framtida jobbchanserna. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har i studien ”Utbildning – nyckeln till arbete” följt män och kvinnor födda 1981 fram tills de nått 29 års ålder. De i årskullen som inte hade en gymnasieexamen löpte 43 procent högre risk för arbetslöshet vid 20 års ålder, jämfört med de som klarat gymnasiet inom fyra år.

Vid 25 års ålder var risken för arbetslöshet 60 procent högre och vid 29 års ålder hela 86 procent högre.

År 2010 var det var tionde av deltagarna i studien som varken studerade eller arbetade – en betydande majoritet av dem saknade gymnasie­examen.

– Det här med att om man bara fått fäste på arbetsmarknaden så löser det sig stämmer inte. Även om du kommer in är risken stor att du halkar ur igen, säger studiens författare Tor Hatlevoll på SKL:s avdelning för utbildning och arbetsmarknad.

Mikaela Zelmerlööw, undervisningsråd på Skolverket, pekar på att det finns internationella studier som visar att elever som fått god tillgång till studie- och yrkesvägledning gör färre studie­avbrott och programbyten.

Våra grannländer har valt att prioritera vägledningen på ett helt annat sätt. Både Finland och Norge har studie- och yrkesvägledning och arbetsmarknadskunskap på schemat.

– Finland har kommit längst. I grundskolan har de nästan 100 timmar i årskurserna 7–9, där man väver in kunskaper om arbetslivet men också om val och väljande och självkännedom, säger Mikaela Zelmerlööw och fortsätter:

– Det är inte längre som förr, att man väljer yrke vid 15 års ålder och sedan håller kvar vid det. Man väljer många gånger och då behöver man en kompetens att hantera val.

Hon har själv räknat ut att det skulle gå att finansiera 4 600 svenska studie- och yrkesvägledartjänster för pengarna som går till att bekosta de extra år på gymnasiet som uppemot 15 procent av en årskull i dag går.

– Det betyder ju inte att en del elever inte ska gå ett eller två år extra, det är inte alltid dåligt att göra det. Men så här höga siffror är vi ganska säkra på att vi inte skulle behöva ha om man gav eleverna möjlighet att göra bättre underbyggda val, säger Mikaela Zelmer­lööw, som är projektledare för Skolverkets satsningar för att stärka studie- och yrkesvägledningen.

Myndigheten är väl medveten om att SYV-tätheten skiljer sig kraftigt åt över landet.

– Generellt kan man säga att studie- och yrkesvägledning är en lågt prioriterad verksamhet. Den är lågt dimensionerad på många håll.

Varför är det så?

– På många ställen har vi genom åren sett att kunskapen om studie- och yrkesvägledning inte alltid är så hög bland dem som ska organisera och dimensionera och fördela resurser till den. När de får syn på vad de kan ha studie- och yrkesvägledning till, då prioriterar man den på ett helt annat sätt. Det handlar inte bara om att ha fler vägledare, utan också om att huvudmännen ska ställa krav på verksamheten och vara medvetna om vad man kan förvänta sig av den.