”En ny facklig organisering måste garantera medlemsnära styrning”

Ett stort fack har alltid en större potential än ett litet fack, men ett stort fack är nödvändigtvis inte bättre än ett litet. Det är när medlemmarna tillsammans kanaliserar sitt missnöje på en arbetsplats som vi kan nå stora förändringar. Därför måste en ny facklig organisering garantera en medlemsnära styrning.

Det finns exempel på stora fackföreningar som drivs av ombudsmän och centralt valda styrelser men som skapar sig ett avstånd till medlemmarnas arbetsplatser och deras frågor och bekymmer. Ett sådant fack är inte bättre, även om det skulle råka vara större.

En fackförenings viktigaste uppgift är att förhandla fram goda villkor och bra löneutveckling. En fackförening ska vara medlemmarnas trygghet i en utsatt position gentemot arbetsgivaren. Därmed blir det viktigt med kontinuitet och stabilitet. Därför är det viktigt att skilja mellan å ena sidan tjänstemän som är anställda av den fackliga organisationen och å andra sidan förtroendevalda. En fristående tjänstemannagrupp skapar ett starkare värde för medlemmarna. Det blir då också naturligt för de förtroendevalda att styra förbundet genom ett medlemsnära förhållningssätt.

Det är medlemmarna som är experterna på sin arbetsplats, även i en ny facklig organisering. Det måste vara medlemmarna som styr mot en bättre arbetsmiljö, en bättre organisation och en bättre arbetsplats. Med stöd av ett kansli, en förbundsstyrelse, ombudsmän och ombud i friskolorna eller kommunen, så måste den lokala fackliga organisationen på varje skola vara i centrum.

”Uppmuntra många att ta uppdrag”

När man sedan dividerar om rastvaktschemat på arbetsplatsen kommer den fackliga diskussionen att kunna lyftas från den enskilda gruppens särintresse till att se hela frågans påverkan på såväl medlemmarna som den enskilde arbetstagaren. Är det en fråga som riskerar hälsan, är det en fråga som borde betalas bättre för, är det en ledarskapsfråga? När vi för en sådan diskussion i en fackförening med federativ karaktär, så kommer vi att lösa problemet och tvinga arbetsgivaren att ta ansvar för arbetsledningen. Då behöver vi inte ställa varandra mot väggen eller förstöra varandras villkor.

Därför måste vi nu, oavsett var vi landar i frågan om ny facklig organisering, fortsätta att utbilda lokalombud och skyddsombud på varje arbetsplats så att dessa kan förhandla i lokal samverkan eller MBL. Ge ombuden rätt att förhandla först efter utbildningen. Låt lokalavdelningar på skolor själva välja sitt sätt att organisera sig. Följ upp med tydliga utbildningar om hur organisationen bör skötas. Uppmuntra många att ta uppdrag.

Det finns goda skäl att som enskild medlem bejaka utvecklingen till ett enda stort lärarfack. När man som medlem står i kylan från arbetsgivaren, så kommer varje enskild medlem att ha en betydligt större kraft i ryggen för att hävda sina rättigheter.

Målsättningen just nu måste vara att skapa en grund till ett stort inflytelserikt, medlemsdrivet fack, där vi med stolthet och framtidsförhoppning kan lägga fram ett förslag till förbundsmötet i maj för att ta ställning till om ett större fack kan bli bättre än ett litet.

Robert Rasmussen, LR Huddinge

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.