stok_skola
Debatt

”En skola utan ordning sviker sina elever”

Debatt Det är aldrig rätt att störa ett läsande barn, och det är heller aldrig rätt att störa ett barn som får undervisning för att lära sig läsa. Om vi kan få den insikten att sjunka in hos landets barnombudsmän, så kan vi hitta det verkliga barnperspektivet, skriver lektorn Åke Strandberg.

Det borde ha varit en riksnyhet. En mellanstadielärare lyfter ut en störande elev ur klassrummet. Läraren polisanmäls men blir frikänd. Läraren anmäls till Skolinspektionen men blir frikänd. Barn- och elevombudsmannen, däremot, kommer fram till att lärarens agerande varit kränkande mot den störande eleven, och läraren övertalas till att självmant lämna sin anställning.

Man önskar det hade varit ett klipp ur Grönköpings Veckoblad. Och man undrar hur är det möjligt att ett land som anser sig värna om barns rättigheter så totalt missar det verkliga barnperspektivet.

Nobelpristagaren Malala Yousafzai brukar i sina framträdanden ofta tala om barns självklara rätt till ”high quality education”. När hennes Nobelpris blev offentligt fick den samlade världspressen vänta på att pristagarens kemilektion skulle ta slut innan dom kunde ställa sina frågor.

Barns rätt till kvalificerad undervisning är fastställd i FN:s Barnkonvention, och den är lika okränkbar som alla andra rättigheter. Detta betyder att om två barn mobbar en tredje så är det moraliskt riktiga att stoppa mobbningen, även om de två mobbarna upplever ingripandet som kränkande. Om en elev stör undervisningen för en hel klass så är det fel att inte ingripa. Ett barns rätt kan ju inte innebära ett fribrev att inskränka andra barns rättigheter eller livschanser.

Lärares skyldighet att ingripa är därför den bästa läsa-skriva-räkna garantin den svenska skolan kan få.

Ingen annanstans i samhället kan man bryta mot regler utan att det får några konsekvenser.

Det enda som krävs är egentligen att våra skolor följer Skollagens riktlinjer. Skollagen slår fast att det ska finnas ordningsregler på en skola, vilket rimligen innebär en förpliktelse att se till att dessa regler efterlevs. Skollagen ger även rektorer de befogenheter som behövs för att upprätthålla respekten för reglerna.

Och det är här som systemet börjar hacka: ytterst få skolledningar tillämpar de åtgärder som borde vara självklara. Ingen annanstans i samhället kan man bryta mot regler utan att det får några konsekvenser: inte i trafiken, inte på fotbollsplanen, inte i politiken. Att visa respekt för ett regelsystem är ett fundament i ett demokratiskt samhälle, och en självklar del av en demokratisk fostran.

I en skola som tar sitt kunskapsuppdrag på allvar kan inte den undervisande läraren lämnas ensam att hantera störande elever. Det ska naturligtvis finnas rutiner för hur dessa elever tas omhand av annan personal.

Det är ju just frånvaron av dessa rutiner som inbjuder till elevers dåliga uppförande, och det är skolledningen, inte den enskilde läraren, som ska ställas till svars. Ordningsregler, om de ska fungera, måste ”sätta sig i väggarna”, och det är endast skolledningen som kan åstadkomma detta.

Det är aldrig rätt att störa ett läsande barn, och det är heller aldrig rätt att störa ett barn som får undervisning för att lära sig läsa. Om vi kan få den insikten att sjunka in hos landets barnombudsmän, så kan vi hitta det verkliga barnperspektivet, det som barnens rättigheter egentligen handlar om.

Att inte ingripa mot en elev som stör undervisningen är ett svek, även mot den störande eleven. En stökig studiemiljö kan ju skapa stress, ångest och förlorade livschanser även för den som stör. Alla barn i skolan har rätt till god arbetsro, och en miljö där man lär sig att visa hänsyn: att inte låta ens egna känslor och behov gå ut över andras.

En skola utan ordning sviker sina elever, allra mest dem som bäst behöver dess stöd.

Åke Strandberg, lektor i moderna språk

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm