Facket stoppade undervisning om självmord – ”kändes inte tryggt”

När gymnasielärarna i Borås fick i uppdrag att undervisa kring självmord protesterade facket.
För att stoppa arbetsuppgiften samlade LR in hundratals namnunderskrifter – och vann striden.
– Vi har inte utbildning för ett så svårt ämne, säger Borås föreningsombud Anne Pihlo.

Uppdraget, kopplat till ”Psykiatrins dagar”, innebar att lärare och gymnasieelever skulle samtala och reflektera kring suicid/självmord vecka 39. Borås årliga temaveckas syfte är att sätta fokus på psykisk ohälsa och kommunen arrangerar exempelvis suicidpreventiva utbildningar.

– Det är ett lovvärt initiativ. Men det kräver att det leds av professioner med stor erfarenhet av ämnet, säger Anne Pihlo.

När det stod klart att lärarna ålades att leda samtal kring suicid väckte det kraftiga protester. Både lärare och fackförbund menade att det saknades kompetens och utbildning för att hantera ett så svårt och känsligt ämne i klassrummet.

”Starka känslor”

Arbetsgivarens ambition var att alla gymnasieelever i årskurs 2 skulle se filmer med lärarna och utifrån dessa och ett samtalsmaterial ha klassrumsdiskussioner.

– Men vi insåg tidigt att det skulle väcka starka känslor hos både elever och lärare. En av våra fyra gymnasieskolor hade redan hunnit börja informera i detalj kring upplägget när vi fick reda på det.

När LR framförde sin synpunkt blev enligt Anne Pihlo svaret från gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen att ”skolorna ska planera för ett bra upplägg och ”ni ska få det stöd ni behöver och en kurator kan vara med om ni vill”.

– Det hade aldrig gått att få ihop resurser till att ha kuratorer med vid alla dessa lektioner, säger Anne Pihlo som vid sidan av sitt fackliga engagemang undervisar på Bäckängsgymnasiet.

Hon vänder sig också emot att undervisningsmaterialet togs fram utan lärarrepresentanter närvarande, likaså att det varken var fackligt förankrat eller samverkat.

”Psykologer och kuratorer”

Christer Samuelsson, förvaltningschef för gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen i Borås, förklarar att arbetsgruppen i huvudsak bestod av psykologer och kuratorer från EHT. Han säger att han inser att lärarna borde varit representerade, men att gruppens bedömning var att arbetsuppgiften inte kräver specialkompetens.

– Man skulle visa en film och ha några dialogfrågor som inte krävde expertkunskap, utan leda ett samtal som skulle föras mellan eleverna. Jag förstår att ämnet är svårt, en del har egna erfarenheter, och jag blev kanske lite överraskad av kraften i reaktionerna, vilka jag förstår nu.

Anne Pihlo berättar att LR ställde frågan om varför förvaltningen ansåg att lärare i stället för expertis kunde genomföra samtalen.

– Arbetsgivaren menade att EHT kunde finnas med som stödfunktion. Men EHT har inte tillräckliga resurser för att täcka upp överallt. Sedan har man sagt ”vi har kommit fram till att vi tycker att det är bra om eleverna märker att alla pratar om det här ämnet och att man inte enbart måste prata om det inom EHT.

Christer Samuelsson bemöter det så här:

– Ska man jobba med att främja elevers psykiska hälsa går det inte enbart att lägga uppdraget på EHT. Ett hälsofrämjande arbete tänker jag är en del av lärarnas uppdrag. Men man behöver vara förberedd på ett bättre sätt. Informationen var inte heller tillräckligt bra.

Fungerande alternativ

Anne Pihlo menar att en bättre planering hade kunnat leda till att man tillsammans hade kunnat hitta ett fungerande alternativ.

– Det hade kanske funnits några lärare som sagt ”jag är gärna med och gör det här” och då hade man kunnat ge dem rätt förutsättningar för att lösa uppgiften. Men vi fick inte ens frågan utan informerades om att det här är vad vi ska göra.

Hon anser också att vid sidan av aspekter som vad det innebär att väcka känslor hos både elever och lärare i klassrummet, ”går arbetsgivaren aktivt in och trampar på vår profession kring vem som styr i klassrummet”.

– När vi började protestera fick vi svaret ”okej vi hör era synpunkter men det här är redan beslutat”. Man förstod nog inte riktigt varför vi tyckte som vi gjorde. När sedan medlemmarnas åsikter började ramla in insåg jag att det var en stor fråga för många. De uttryckte vanligtvis att de kände sig otrygga med uppgiften för att de insåg att man inte har den kompetensen, vissa ansåg att också att ”ämnet ligger nära mig, det blir jobbigt”.

”Katastrofala konsekvenser”

LR framförde då att förvaltningen inte kan förutse reaktionerna.

– I en klass kan vi ha elever som själva går och funderar på detta, och i en annan någon som själv har en anhörig som gått bort till följd av suicid/självmord. Lärare kan också vara personligt drabbade. Det skulle kunna få katastrofala konsekvenser i vissa klasser och det är också omöjligt att förutse när och hur reaktioner kommer och vad de i så fall innebär. Skolorna har definitivt inte resurser för att möta eventuella konsekvenser av dessa klassrumssamtal.

LR lämnade både muntliga och skriftliga yrkanden på att arbetsgivaren skulle dra tillbaka arbetsuppgiften från lärarna. Svaret blev att ”de reaktioner ni säger att ni har fått stämmer inte med vår bild av hur lärarna upplever det”. Christer Samuelsson förklarar hur det kunde bli så:

– Ett problem för oss var att lärarna hade pratat med fackliga företrädare men inte sina chefer. När gymnasiecheferna pratade med rektorerna kände rektorerna inte igen beskrivningen, det vara bara ett fåtal lärare som uttryckt att de inte ville. Dessa hade fått svaret ”om du inte känner dig bekväm med uppgiften behöver du inte genomföra den”. Därför blev det två olika bilder och det tog lite tid innan vi förstod hur det här hade gått till.

Startade upprop

När LR insåg att förvaltningen inte skulle ändra uppfattning startade man ett upprop.

– Vi kände att det var enda sättet. Dagen efter hade mer än 200 lärare skrivit under. Vi informerade då förvaltningen om uppropet och under en senare överläggning mellan förvaltningschef och lärarförbunden meddelades att arbetsgivaren dragit tillbaka arbetsuppgiften.

En facklig seger?

– Ja, det kändes verkligen så, säger Anne Pihlo.

Ska utvärdera händelsen

Christer Samuelsson förklarar att det inte var ett svårt beslut att ändra på. Han tycker att själva idén var bra men att den behöver förankras bättre.

Hur såg ni på protestlistan?

– Vi brukar inte jobba så utan i stället i samverkan hitta lösningar. Jag förstår lärarfacken också. Har de pratat med många medlemmar ger det en bild, och sedan pratar man med arbetsgivaren som säger att ”det är inte alls vår bild”. Jag vill inte säga mer om det nu för vi har bokat tid för att utvärdera händelsen och se vad vi kan lära oss av den.

Kommer ni i framtiden genomföra samtal kring suicid då professioner med erfarenhet finns på plats?

– Jag vill inte kommentera det mer än att uppdraget att jobba hälsofrämjande med elevers psykiska hälsa måste fortsätta. Sedan kanske man inte behöver börja med suicid, det finns ju andra ämnen att jobba med som inte är lika känsliga.